Jag har förskonats från allergier och har i regel klarat mig när influensor dragit genom landet.
Därför är det inte utan viss stolthet jag klarat mig utan att behöva uppsöka något apotek.
Med åren har jag dock drabbats av migrän ett par ggr om året som sitter i till dess jag tar en cocktail med Pronaxen och Alvedon - vilket flickvännen i regel har hemma.

För ett år sedan fick jag hudutslag på ena handleden och efter ett par månader fick jag ge upp och gå till vårdcentralen då det dessutom börjat blöda och blev jobbigt att ha när jag tränade.

"Vilken salva brukar du använda?" undrade sköterskan. När det visade sig att jag vare sig använder salvor, krämer eller lotion hade jag lika gärna kunnat säga att jag vare sig bortsar tänderna, använder tandtråd eller munskölj av hennes min att döma. Det slutade att jag fick ställa mig i kön med de andra pensionärerna i det lokala apoteket och plocka ut ett par salvor. Det fungerade dock inget vidare men fick ett tips från någon inom personlig assistans att börja med hudlotion samt en återfuktande duschkräm - och nu började det hända saker.

Efter att ha hållt upp med det ett tag (efter att de tog slut) kom besvären tillbaka så det var bara att inse att även jag har blivit en apotekstönt.

Det finns få killar som går på gym som inte vill ha biffigare armar och en övning jag kan rekomndera är att smiska biceps med 21´an.

Att bolla med tunga vikter ser ju tufft ut men skaderisken ökar samtidigt som musklerna i sig inte har en aning om vikterna utan bara om hur stressade de blir av träningen - och där fungerar 21án alldeles utmärkt.
Egentligen är det snarare en träningsmetod än en specifik övning men i regel görs det med en stång.

Det går ut på följande - grabba tag i en stång - rak eller Z beroende på vad som känns bäst.
Sedan börjar du curla MEN bara till hälften så att du går från raka armar till ca 90% - gör 7 reps.
Direkt efter kör du 7 reps i toppläget. Börjar det kännas? Bra! Då avslutar du med att göra 7 strikta reps HELA VÄGEN från botten till toppen. Är inte armarna lagom möra kan du prova att adera lite vikt till den förmodligen tomma stången.

Den observante har antagligen redan listat ut att dessa 7 + 7 + 7 blir 21.

Även om inga mirakler kan garanteras så är detta en av den 8-faldige Mr. Olympia Ronnie Colemans favoriter och hans monstruösa armar på 60 cm (= ett vanligt huvuds omkrets) är svårt att argumentera emot.

Jag testade om detta gick att utföra även i tricepsövningar och tycker det fungerar fint i FRENC PRESS. Alltså att man håller stången på raka armar över huvudet och böjer ner stången bakom huvudet - gärna på en lutad bänk.
Försök hålla armbågarna fixerade och inte för brett isär. Vid curlen kan man variera greppen en del men här är det lättast att hålla ett rätt smalt grepp. Armbågarna får gärna vara lite uppvärmda innan så kör några lätta sett PUSH-DOWN innan.

Min flickvän har förälskat sig i att curla 21´or men fixar inte riktigt French-Press så det kan nog vara individuellt.

Härunder luftar f ö farbror Ronnie sina klubbor ifall någon vill ha lite inspiration innan ni letar efter lämpliga stänger.

 

Benes (M) lämnar sina kommunpolitioska uppdrag - SMP

Nu skulle jag i o f s kunna skriva om hur omdömeslöst det är att som politiker skriva sådant offentligt.
Jag hade också kunnat skriva om tiggare och vad som kan tänkas ligga bakom att folk söker sig hit.

Men jag fastnade främst för ordvalet "rasist" och reaktionen på detta.

Det känns som det faktiskt har börjat dyka upp ett kraftuttryck som faktiskt biter på infödda svenskar.
När det gäller kraftuttryck står vi trots vårt sekualiserade samhölle stadigt inom religionen och åkallar Djävulen i tid och otid. När uttryck från sydligare breddgrader dyker upp blir vi en aning autistiska och tolkar det bokstavligt vilket gör att effekten uteblir.

"JAG SKA KNULLA DIN MAMMA!!!!" - "nejdu...hon går inte igång på smågrabbar", "lycka till!" ,"du får hälsa!", "gillar du äldre kvinnor?", "varsågod...du får antagligen en kaka och en klapp på kinden".

"KNULLA DIG SJÄLV!!!" - "om du tror det ens är fysiskt möjligt så får jag tacka för komplimangen".

"JÄVLA RASIST!!!" är däremot betydligt mer spänt då det dels handlar om något som är tabulagt, är en kränkning av ens moral samt att man lätt blir förbannad när man är en del av ett land som både är känt för en generös invandrarpolitik samt ska ha en rätt tolerant befolkning (i en internationell jämförelse).

Plötsligt inser jag att jag blivit äldre. När jag var yngre gjorde jag samma misstag som många andra och såg saker och ting ur ett snävt perspektiv när det gäller politik. I diskussioner handlade om att kunna argumentera ner motståndaren då jag hade rätt och den andre fel. Eftersom den andre hade samma utgångsläge så blev det snabbt en låst situation eftersom ingen skulle drömma om att ge den andre rätt - det handlade mest om att ha mer kött på benen.

Idag är jag tråkigare då jag insett att sådana diskussioner inte leder någon vart. Men framför allt är det viktigaste att ha lite perspektiv och våga se saker ur andras synvinkel. Det klassiska "jag håller inte med men hade jag varit i dina kläder hade jag antagligen tyckt samma sak" väger numera rätt tungt.

Kommer du från ett hem där det är viktigt att göra rätt för sig och ta ansvar för ditt liv och kanske t o m driver en egen firma så ser man antagligen annorlunda mot den som är uppväxt med en förälder med funktionsnedsättningar som gör att man är beroende av offentliga medel. Skattesänkningar är helt enkelt inte högt prioriterade om man är sjuk, arbetslös eller jobbar inom den offentliga sektorn.

En annan viktig sak är vad man visualiserar när ideologier kommer på tal.
Är "vänster" flummiga arbetsskygga människor, gulag och en stat som bara lägger sig i och hindrar folk från att förverkliga sina drömmar snarare än en ideologi som är emot motsättningar och ömmar för mjukare värden så känns det inte som man har så mycket att hämta.

Om man å andra sidan förknippar "höger" med brats, feta direktörer och miljöförstörningar m.m så ligger man antagligen åt vänster. Ser man det som ett sätt att ta sig ur fattigdom och stå på egna ben är det en annan femma.

Det kan vara svårt för den som fortfarande är för ung eller för indoktroniserad att inse den bittra sanningen att politik inte går att dela upp i någon ont eller gott. I grund och botten vill alla politiker folks bästa - de har bara lite olika ideer om hur man tar sig dit och vart fokus ska ligga på.
Högern tar gärna avstamp i ekonomiska aspekter och med traditionella konservativa värderingar som att var och en ska göra rätt för sig. Vänstern är i regel mån om att ingen ska falla mellan stolarna även om den ekonomiska tillväxten blir lidande.

Det ska inte förnekas att det finns onda människor eller i a f folk som skapar lidanden runt sig men som jag ser det är de inte bundna till någon specifik ideologi utan anpassar sig efter de samhällen de lever efter.
I ett kapitalistiskt samhälle är de skruppelfria företagare som försöker kringå lagar medan de i ett sociallistiskt samhälle håller sig flytande med hjälp av politiska kontakter och mutade tjänstemän.

Dessa bör dock inte svärta ner de samhällena de lever i utan snarare se till att man hela tiden ser till att de får så små chanser som möjligt. I ett kapitalistiskt samhälle ska det finnas lagar och olönsamhet för de som inte spelar schyst.
I ett socialistiskt får man helt enkelt jobba på den demokratiska processen som ska förhindra att korruption och svågerpolitik lönar sig.

Även om ideologiskt sinnade partier har sina tyngdpunkter innebär det knappast att de anser att motståndarna är bäst lämpade på sina egna. Folk till vänster hyser inga större förhoppningar till den fria marknaden men anser att ett system där politikerna kan dirrigera villkoren är bästa lösningen dels för att gynna en rättvis omfördelning men också för att kunna styra från ekonomiska härdsmältor.


Högern vill å sin sida inte se folk lida och menar att i ett kapitalistiskt samhälle kan försäkringar ta över statens roll när det gäller trygghet. Istället för skatter betalar man in premier, blir regelbundet undersökt för att i ett tidigt stadium kunna sätta in åtgärder. Detta är dock en extrem varriant som inte har något helhjärtat stöd i Sverige.

Då och då kan man höra motståndare dra fram saker ur partiernas historia och presentera detta som en slags hemlig urideologi. I regel handlar det om att man saknar respekt för demokrati och medmänsklighet.
Detta får man dock ofta ta med en nypa salt av flera skäl. För det första ändras världen ständigt. För 100 år sedan ansågs det vara helt naturligt att folk kunde delas in i en rasbaserad hiarki. Homosexuallitet sågs länge som en sjukdom och olämpliga mödrar blev tvångssterillicerade ända in på 1970-talet. Med detta i åtanke har många reformer som ses som helt naturliga idag varit rätt kontroversiella under sin tid.

För det andra vill inga partier ge sina motståndare ära eller politiska poäng i någon fråga eller så anser man helt enkelt att man själv sitter på den bästa lösningen varpå motståndarnas förslag röstas ner. Ibland rör det sig om ganska trångsynta val som när Moderaterna ansågs stödja aperteitregimen i Sydafrika på grund av att man nobbade förslaget att stödja ANC. ANC var vid det tillfället ökända för sina brutala metoder mot de som inte var med dem medan det fanns betydligt fredligare alternativ att stödja.