Plötsligt säger en liten röst i mitt bakhuvud att jag skulle försöka hålla denna bloggen politik fri...men eftersom jag redan sabbat till det med The Piratebay och nynazismen samt omröstning så kan jag ju lika gärna fortsätta...

En sak som jag funderat över är ordet "extrem". I regel används det inom högern men eftersom politik går åt olika håll så borde det även finnas en motsvarighet inom vänstern.

Det som är skumt med det hela är att endstationerna är en aning paradoxala.

Ta som ett exempel; vänstern. Vad står ideologin för?

Jämlikhet via omfördelningar, tydliga markeringar mellan olika gruperingar, kolektivism, starkt statligt styre, planekonomi, stor offentlig sektor samt skattefinansiering av det hela.

Ju mer åt vänstern man går desto mer av dessa saker blir det...tills det säger PANG och man plötsligt ska befinna sig i ett mer eller mindre anarkoliberalt samhälle utan någon stat och där frihandel pågår (!).

Inom högern är det likadant fast omvänt.

Marknadskrafterna, individualism ocf frihandeln står högt i kurs till skillnad från skatter och offentlig sektor.

Plötsligt bryts detta tvärt och man har en stark maktkoncentration, hård kolektivism, höga skatter, samt en löjligt brutal uppdelning av folk samtidigt som individualism och frihandel är som bortblåst.

Borde det egentligen inte vara det omvända?

Att nazister gillar historia och sitt land kan inte ha undgått någon...men de verkar inte ha någon större koll på vad de dyrkar bara det finns krig och våld med i leken.

På så sätt kan man dyrka vikingar som inte bara handlade med folkslag hundratals mil hemifrån utan även lät sig inspireras av det som fanns i de länder som de besökte. Att det även sågs som en självklarhet att välkomna främlingar har även det fullkomligt ignorerats liksom att det fanns de som för gott valde att lämna sitt hemland.

Andra saker man sällan bryr sig om att ta upp är att vikingarna var fenomenala sjöfarare, diplomater, hantverkare, idrottmän, diktare m.m

Ser man till enskilda individer så är Karl XII den svensken som står högst i kurs. Visst det var han som personligen var med och jagade bort tre stora angripare när han fortfarande var i en späd ålder vilket var rätt tufft.

MEN det var även den kungen som la grunden för dagens invandrarpolitik, var förtjust i att omge sig med utländska befäl och var själv av utländsk börd. Tillbringade mer tid i Turkiet än i Stockholm som kung samt var med och introducerade den turkiska rätten koldolmar.

Till "Kalles" andra tveksamma meriter är att han närapå utplånade sveriges armé samt sög ur landet enorma summor för att bedriva krig som inte gav något, men framför allt var det kungen som satte stopp för Sveriges stormaktstid.

Att han dessutom dog ogift gör ju även att det finns utrymme att spekulera vad han hade för läggning.

Bland utländska idoler finner vi ingen mindre än Adolf Hitler.

Han var en duktig konstnär...men efter det vet i fan om det finns så mycket mer meriterande. Hans krigande slutade med att hans eget land hamnade i ruiner och delvis ockuperades av kommunister samt att hans ideologi som maktbärande faktor begravdes tillsamans med honom.

I Hitlers fall så visade nazisterna sina rätta ansikten för det är ju ingen tvekan om vart de hade ställt sig om tyskarna verkligen hade velat ockupera Sverige. Det var ju ingen slump att nazisten Quisling i vårt västra broderland avslutade sitt liv i galgen för landsföräderi (vilket är rätt komiskt då dagens nazister gärna kallar etablerade politiker för landsförädare).

Hitler själv var ju inte speciellt nationalistisk heller ens i sitt eget land.

Han regerade ju i ett land som han inte kom ifrån och var så missnöjd med den tyska historian att han hade egna "expert grupper" som hade som uppgift att manipulera historian så att den passade in i hans ideologi.

Angående ideologin så plockade han bitar lite här och var ifrån som t ex Ryssland, Norden, Italien och Indien.

Piratladdning verkar vara den nya stora folksporten...visst alla utom de mest naiva eller yngsta vet att det är fel och förmodligen är det därför många är paniskt rädda för FRA lagar. "Rädd för den personliga integriteten!" Pyttsan!

Förmodligen tänker få speciellt långt då de laddar utan de ser helt enkelt bara ett sätt att snabbt och framför allt gratis få tag på saker de är ute efter.

Några som däremot går längre är Piratbyrån som med en massa argument som är så löjliga att jag inte ska bemöda mig att upprepa dem menar att upphovsrätten bör avskaffas och som även har fått makthavare att börja flamsa med efter deras pipa.

Men den som tror att de enbart är ett par glada nördiga killar som vill göra det lättare för folk att få tag på info eller material utan att lassa in pengar på någon fets direktörs konto bör tänka om.

De snyftar gärna om integritet men verkar knappt kunna stava till det när det inte rör dem själva.

De avfärdar all kritik mot drras verksamhet med att information bör vara fri.

Faktum var att de försvarade linjen även när det kom fram till att det fanns barnporr på deras hemsida och satte inte in åtgärder för att få bort det innan polisen hotade att slå igen hela skiten.

Deras policy ändrades då till att allt ska vara fritt om inte deras verksamhet hotas av ett omgående stopp.

Senaste fallet som även det visar att de inte har speciellt mycket till moral var när obduktionsbilderna på de mötrdade Arboga ungarna kom upp.

Pappan till barnen skrev personligen in och bad de ansvariga på sidan att ta bort bilderna men möttes av hånfulla kommentarer om "att det var ett jävla tjat". Visst man bad senare om ursäkt MEN det var först efter att det hela uppmärksammades i media.

Liksom fallet med barnporren fanns det inga personliga, moraliska eller etiska lorsaker till att sätta stopp för det.

Så var det dags att fylla 25 år....igen!

Andra typer som får äta tårta idag är Linda Hamilton (Terminator 1+2, Skönheten & Odjuret), Ebba Hultquist, Bryan Ferry, Bröderna Sedin samt några andra som jag inte kommer på just nu.

Bakfyllan går till Will Smith som fyllde igår. 

Liten pistol som är perfekt om man vill smuggla vapen.

Dock lär inte effektiviteten eller dödligheten vara speciellt stor.

För någon månad sedan började plötsligt mitt ena öra bli lite narigt av sig.

Eftersom det inte brukar krångla så nöjde jag mig med att smeta på lite hudkräm.

Men efter ett tag så blev det värre och började vara och ha sig till den milda grad att jag kände att jag inte kan låta min ringar sitta i längre.

Nu har det blivit bättre och ser inte lika grisigt ut (en lärare till mig trodde för övrigt att jag råkat bränna mig på en svets).

Tyvärr kan jag inte sätta tillbaka ringarna än på ett tag och jag fruktar att detta eventuellt kan vara nickelallergi.

Skulle egentligen ha piercat mig under hösten men väntar tills det är helt färdiglägt samt att jag kommer att satsa på titan eller silver ringar framöver om det nu är nickel som jag fått.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att plugga utan det har mest blivit att jag fått hoppa på något när alternativet varit att vara arbetslös.

I regel har det inte blivit så mycket av det. Plockade upp lite betyg på komvux men fick samtidigt avbryta då jag fick jobb en gång i tiden.

Gjorde ett nytt försök lite senare och såg att det gick rätt bra. Fick även känna på hur det var att vara bland de bättre på ett ämne vilket jag inte varit med om sedan bild lektionerna i högstadiet.

Men allt för jobbiga hemförhållanden gjorde att jag inte kunde gå färdigt.

Senare fick jag idén att plugga engelska på distans men det var dömt att misslyckas då jag saknade dator samt att nivån var lite högre än vad jag klarade av.

I fjol började jag återigen plugga lite engelska på komvux-nivå men det gick inte i längden då jag var tvungen att vara borta i och med resor.

I år så var det dags igen. Efter att ha tjatat på Arbetsförmedlingen fick jag till slut göra några provveckor på en svets utbildning.

Efter två veckor fick jag reda på att jag inte fick stanna kvar då man enbart vill ha med prioriterade grupper.

Efter två månader och ett antal telefonsamtal kom jag till slut in på riktigt, och i skrivande stund har jag varit där i två månader.

Fixar jag skiten lär mina chanser att skaffa arbete öka enormt mot hur jag haft det de senaste åren.

Folk har en tendens att höja på ögonbrynen när jag pratar om nya plattor som jag skaffat. Eftersom jag sedan tidigare motiverat varför jag envisas med att gå mot strömmen så kör jag istället på vilka plattor som hamnade i hyllan under min blogginaktiva tid (med några undantag som jag inte hunnit lyssna igenom än).

BATHORY - Hammerheart (1990)

Det kan talas länge om vad gruppen har betytt för metal-genren.

Det här är deras legendariska platta där man lämnat Satan för att istället sjunga om vikingar, och därmed banade väg för den nya genren "vikingametal".

Musiken är tung och stämningsfylld med ren sång. Just sången kunde ha varit bättre och i vissa fall känns låtarna lite slöa...men vad gör det om 100 år?

WAR - We Are/Total War (1997/1999)

Två plattor i ett är alltid trevligt. Lägger man sedan till att man har med tuffingar som Peter Tägtgren, Blackmoon, It, All och Mikael Hedlund så blir det extra spännande. Här ruckar Peter Tägtgren på sina principer om att allt ska vara perfekt för produktionen är riktigt rå (utan att den tappar kraft). Musiken och texterna är löjligt simpla och War bör tilltala alla fans av Marduk eller liknande. Total War är en explosion rakt upp i ansiktet och jag har förmodligen aldrig hört en brutalare BM sång. We Are War är däremot något svagare.

Arckanum - Antikosmos (2008)

Det finns få plattor som jag längtat efter mer än denna.

När plattan efter många om och men till slut faller ner i min brevlåda så kan jag snabbt konstatera att studiobytet till Sunlight har resulterat i ett tungt sound där man lättare kan urskilja ljuden. Detta kan i BM kretsar vara förödande men jag tycker det fungerar alldeles utmärkt.

När det gäller själva musiken så är det som vanligt enkla melodier och en arg Shamattae även om han känns lite mer kontrollerad än på t ex Kostogher.

Tjejsång och joddlande har rensats bort och istället har det dykt upp lite mer ambinenta partier.

Ad Hominem - Climax Of Hatered (2005)

Dessa franska gossar verkar gilla krig men desto mindre om ZOG, och borde således hamna inom kategorin NSBM. Eftersom jag sällan lägger någon större vikt vid bandens åsikter så ska jag inte göra det nu heller utan istället konstatera att detta är en riktig trivsam platta där man skjuter från höften i full fart och med en brutal produktion.

Hade Bolt Thrower lirat BM hade de förmodligen låtit såhär.

Summoning - Dol Guldur (1996)

Nog för att många gillar Tolkien, men få går så långt att man spottar ur sig en massa plattor med Sagan Om Ringen inspirerade texter och musik.

Summoning är dock inte som de flesta. Även om musiken i grund och botten är BM så har man lagt till en massa krigiska trummaskiner, synthar, melodier och tills man har fått något rätt eget.

Summoning är ingen musik man röjer till då de hasar fram i rätt lugnt tempo men de skapar en fin stämning för metal dejter eller om man bara vill ligga och ta det lugnt.

Windir - Arntor (1998)

Ta en dos BM. Släng i en näve folkmusik. Späd ut med lite norsk lokalpatriotism och marinera med lite syntar så har du Windir.

Det finns två norska band som jag måste ha alla plattor med och det är Blood Red Throne och Windir. I det istnämndas fall då musiken är en fantastisk kombination av ett flertal känslor och aggresivitet.

När det gäller just Arntor så är det uppenbart att huvudmannen Valfar är erfaren av folk musik då stämningsfyllda folkmusikslingor genomsyrar hela plattan.

(följande fem plattor köpte jag väldigt billigt vilket förklarar att jag kunde chansa lite mer än vanligt)

Venom - Lay Down Your Soul (plattan kom ut 2002 men spåren är betydligt äldre)

Detta pstås enligt Metal Archives vara en best of, men ska jag vara ärlig är det snarare flumiga inspelningar Venom gjorde med Demolition Man.

Vid ett tillfälle avbryter han "Black Metal" genom att stå och stöna och fortsätter därpå med "Insane". När det gäller själva musiken är det som alltid när det rör Venom en rå ljudbild och ett högt tempo. Speciellt gitarrena känns riktigt skitiga (i positiv bemärkelse) på en del spår och man får en härlig old school känsla.

Overkill - From The Undergroend And Below (1997)

Liksom Anthrax så är detta ett amerikanskt thrashband som kommer från "fel" kust (östkusten). Likasom andra band med samma geografiska tillhörhet kör man inte så mycket på speed utan mer på hardcore och tung-gung. Tyvärr var denna plattan lite tamare än vad jag väntat mig men då och då blixtrar det till.

Slayer - Diabolus In Musica (1998)

Detta är en platta som jag egentligen borde tycka bättre om än vad jag gör.

Slayer satsar på tyngd, Jeff Hanneman står för de flesta låtarna med ändå känns det som om gruppen inte riktigt hade något engagemang.

Dock är det ju SLAYER vi snackar om vilket innebär att man spöar de flesta i vilket fall.

Overkill - Coverkill (1999)

Coverplattor suger i regel och den här plattan får godkänt men inte mer.

Man ger sig på grupper som Black Sabbath, Motorhead, Judas Priest, Ramones m.fl och klarar av att inte göra allt för allvarliga slakter av originalen samtidigt som det inte heller blir några plagiat.

Adimiron - Burning Souls (2007)

Tråkig grupp men till skillnad från många andra italienska band så suger man inte utan låter mer som man helt plötsligt fick den smarta iden att man borde prova på att spela death metal men med lite melodier och ett lite fräshare sound. Och vem vet...hade de satsat på det för 15 år sedan hade de kunnat vara stora idag.

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2007)

Antingen har Matte Modin fått tillåtelse att trumma så snabbt han vill eller så är det bara som så att studiobytet inneburit att trummorna hörs tydligare. Oavsett vilket är det ett jävla drag vilket jag inte har varit med om på andra DF plattor (och det säger en del).

Andra noteringar är att Emperor Magus Caligula som jag tidigare tyckte var det svagaste kortet har förbättrat sin röst och fått mer kraft bakom den.

Han har även lagt ner lite tid på texterna och skippat ordet "Satan" helt.

Huvudmannen Ahriman spelar som vanligt elaka och gärna snabba slingor på sin gitarr men testar även att köra långa toner utan alternerad picking.

Överlag så är detta en alldeles utmärkt platta som visar att svackan i den förra plattan inte var bestående. Att kalla en DF låt för balad känns lite löjligt men det finns en del "smörigare" låtar i mid-tempo som är riktigt trevliga.

Necrophobic - Hrimthursum (2007)

Tobias Sidegård måste ha en av de bästa metalpiporna i det här landet.

Den är inte speciellt aggresiv men han får ett naturligt ont skrowlande.

"Ont" är annars något Necrophobic gillar då ondska alltid prioriteras högre än tyngd eller snabbhet (inget ovanligt inom BM men detta är ett döds band). På plattan kör man som vanligt med elaka slingor som är konsekventa trots att kompgitarren byter ackord, samt texter om snö och ondska.

Däremot så dyker det upp tjejsång som körar lite då och då vilket mig veterligen inte hör till vanligheten för detta band. Detta är dock inget negativt utan bidrar bara till stämningen.

Obscuro - Where Obscurity Dwells (2008)

Detta är gamal hederlig men framför allt rå BM för den som gillar band som har sin grund i Burzum, Darkthrone samt obskura amerikanska och franska band. Produktionen är till skillnad från många andra band som vill vara råa godkänd, och som lite extra kuriosa kan jag avslöja att sång, gitarr, bas samt musikskrivandet sköts av en kvinna.