I slutet av juli råkade jag kliva på vågen hemma och om ingen utsatt mig för ett practikal joke och mixtrat med inställningarna så vägde jag inte mindre än 98,6 kg. Detta är ju snudd på 100 pannor och det är ju deffenitivt förmycket om man enbart har 178 cm mellan golvet och flinten.

Det har visserligen varit lite si och så med både kost och träningen under sommar. Inte minst för att jag har börjat upptäcka ett socialt liv med grillat, bärs och diverse tilltugg.
Detta fick dock förpassas till dåtid om jag skulle komma i form igen. Jag hade sedan tidigare ett träningsschema som jag följde lite då och då som jag tänkte fortsätta med men mer konituerligt.

Resultatet blev 4-5 gympass i veckan där jag satsade på både styrka och cardio. Målet var att fixa 20 pass innan jag vägde mig igen.

Efter ca en månad ställde jag mig på vågen och kände mig både lättare och gladare än på länge för såvitt inte synen försämrats drastiskt det senaste halvåret så hade jag kommit i bättre form. Efter allt slit med i snitt 3 timmars gång på löpbandet per vecka slutade vikten på....99,7 kg (!!!!!)

WTF!!!!

Hade kanske inte riktigt vågat hoppas på att gå ner fem kg men minst två tre....inte att gå UPP drygt ett  kg.
Men eftersom jag ser hårdare ut och har en något smalare midja samt fått lite mer manliga proportioner över bröstet måste det röra sig om någon slags omfördelning. I en inte allt för avlägsen framtid ska jag införskaffa en personvåg med inbyggd fettmätare men till dess har jag börjat mäta mig.

Den observante har antagligen redan lagt märke till att det står "del 1" så naturligtvis blir det en uppföljare.
20 nya hårda pass väntar (eller för att vara helt ärlig så är 5 av dem redan avklarade i skrivande stund) efter en veckas vila där kroppen kan få återhämta sig.

Planen är att försöka ligga på ca fem pass nu också men jag går igenom hela kroppen på fyra istället för fem pass.
De flesta övningar kommer att bytas ut och det blir fler set med några fler övningar och med ett högre tempo.
Å andra sidan finns det inte så mycket utrymme för cardio.
Kosten kommer att vara ungefär samma som förut med minimalt med socker och inte en massa onödigt fett.

Vet inte riktigt vad jag vågat hoppas på men förhoppningsvis kommer måttbandet ha minskat på de mjukare områderna och kanske ökat lite på de hårdare.

Jag vet att jag emellanåt kan vara hård mot dieter, speciellt när jag varit tvungen att hålla god min när någon fått för sig att någon ny diet har det som alla andra dieter de senaste 2500 åren missat.

Faktum är att ALLA DIETER FUNGERAR!!!
Jo det är sant! Mig veterligen finns det inga dieter som inte ger några som helst resultat.
En diet som inte hade gett resultat hade ju knappast haft någon chans att få någon genomslagskraft.
Däremot kan det ju vara bra att veta hur kroppen fungerar och VARFÖR man går ner.

Under 2000-talet har folk blivit mer medvetna om att vi faktiskt påverkas av hormoner.
Det kan varenda proffesionell kroppsbyggare skriva under på. Testosteron är muskeluppbyggande alfahans hormon, medan östrogen är ute efter runda kvinnliga former. Ett högst proteinintag stimulerar testosteronet.
Vid överträning bildas kortisol som är muskelnedbrytande . HGH bygger upp osv.

Det mest omtalade hormonet är dock insulin som produceras i bukspotskörteln.  Den har som uppgift att ta hand om blodsockret. Problemet med insulin är att den kan påverka fettinlagringen vilket gör att ju mindre insulin som utsöndras, desto lättare blir det ju att hålla sig i form.
GI är en metod som anpassades efter diabetikers bristfälliga insulinproduktion men började efter en tid lanseras som det nya smarta sättet att gå ner i vikt på.

Kolhydrater är ju sockerarter och påverkar blodsockret så därför blev det logiskt att man gav sig på kolhydrater. Framför allt de som ansågs ge ett snabbt insulinsvar.

Problemet med det hela är att även om hormoner har en viss betydelse så är det bara i undantagsfall som det har någon större skuld i extrakilona.
Att folk ändå går ner beror snarare på den ökade medvetenheten över vad man stoppar i sig. Det är ju praktiskt taget omöjligt att föräta sig på t ex tonfisk och många som börjar med dieten sätter även igång och rör sig, äter mer regelbundet osv.

En del dieter som t ex Atkins och LCHF är ännu mer kolhydratsfientliga än GI.
Att folk går ner i vikt beror förmodligen på att kolhydrater innehåller en del kalorier och att skippa dem innebär kanske ett par hundra mindre om dagen.

Ja men man ökar ju å andra sidan fettet! Kanske någon kan vill tillägga. Fett innehåller ju dessutom mer än dubbelt så mycket kalorier som kolhydrater så hur går det egentligen ihop?

Den ekvationen löses genom om man känner till att fett och kolhydrater trivs fantastiskt bra ihop.
Men var för sig röner de inga större framgångar.
Det är t ex rätt jobbigt att stoppa i sig en massa potatis utan att ha någon fet sås eller flott till.
Grädde för sig är ju inget man glufsar i sig större kvantiteter  men tillsätter man socker är det inga problem.

Ibland hör man folk som tappar rejäla mängder på kort tid. Faktum är att praktiskt taget varenda diet kan plocka fram folk som ska ha gått ner kilovis i veckan med just deras diet.
Jag säger inte emot, så länge ingen påstår att det skulle röra sig om fett för det är praktiskt taget omöjligt för en normalaktiv person. Däremot kan man snabbt tappa vätska och att leva på ett kaloriunderskott kommer förr eller senare även att ge sig på musklerna.

Att leva på ett konstant energiunderskott är påfrestande på flera sätt. Framför allt eftersom kroppen kommer att misstänka att det håller på bli svält och förbereder sig på massinlagring.
Alla har vi väl någon form av sug som triggas av rätt aromer och liknande. Men när hungern kommer in är det betydligt värre att låta bli.

Nästan alla som jag vet som gått på dieter har förr eller senare fått något framför sig som de inte kunnat tacka nej till. Orsaken är att kroppen vill ha energi och det snabbt och snabb energi brukar sällan vara något som är bra för kroppen (där kan jag delvis hålla med GI). Tyvärr är det ju sällan fisk och potatis som kroppen skriker efter utan det blir ju  sådant som den inte har någon egentlig nytta av som defenitivt kommer att sätta sig om man ger med sig.

Sedan får man dåligt samvete...bestämmer sig för att bli mer strikt framöver och är petig till en början och hamnar återigen i ett kaloriunderskottsläge. Jojobantningen är ett faktum!



Appropå kroppsbyggare så kan det vara värt att nämna att insulin faktiskt har en anabol (muskeluppbyggande) effekt. Att ha muskler är energikrävande och kommer att öka förbränningen så vill man ha en snygg kropp bör man snarare satsa på att träna upp sig. Energiunderskottet för att gå ner i vikt behöver f ö inte vara mer än några få hundra kalorier. I regel räcker det med att leva helt normalt men man skippar myskvällar, fika, läsk osv.

Hade jag mer tid och ork över vore det intressant att skrapa ihop alla dieter som kommit de senaste 20-30 åren.
Bara för att visa det absurda i att blint tro på alla nya fantastiska dieter. För tro mig, dieter har alltid funnits och de har ofta givit fantastiska resultat (enligt de som marknadsför dem). I regel har de även gett sken av att vara noggrant vetenskapligt utprövade med nya rön i ryggen som ska ge en illusion av att det är först NU som man har kommit underfund med hur kroppen fungerar och alla tidigare rön ger bara temporärda resultat med en massa bieffekter eller orimliga uppoffringar.

Under 2000-talet har fokus legat på att göra processen kort med kolhydrater i o m påverkan av insulinnivåerna vilket kan leda till fetma. Detta härstammar i första hand från kostråd som egentligen var menat att vara för diabetiker (visserligen går det envisa rykten om att läkarna omedvetna om den aktuella forskningen glatt försöker få folk med diabetes att äta en massa kolhydrater...men detta är en myt).

I slutändan handlar ju allt om att hitta genvägar. Många vill gå ner i vikt men naturligtvis inte genom att göra en massa jobbiga uppoffringar...och ska det ändå göras uppoffringarska det banne sig bli snabba bestående resultat.

Ett sätt att göra det enkelt för sig är att lägga fokus på det som man inte har något större sug på.
Få ligger ju och drömmer om hur gott det skulle vara med kokt potatis eller ris och just därför är det ju lättare att skära ner där än sådana saker som folk brukar bli sugna på (vilket ofta har med fett och/eller socker att göra).

OK! Men nu är ju inte socker acceptabelt heller inom de flesta nya dieterna (eller gamla heller för den delen). Men vad jag har sett så verkar många gå in i ett stadie där man skär ner på basfödan och samtidigt lägger man in lite saker som man unnar sig då och då för att man är så duktig och sköter sig.

Skulle jag få ge några råd så blir det att skit i belöningar. Socker, chips, läsk, kakor m.m bör undvikas helt och hållet. Intar man en nolltolerans där så behöver man inte oroa sig över alla-bäckar-små-problematiken.
Samtidigt kan man gott äta så mycket potatis man vill. Ris, mjölk osv för mig veterligen är det ytterst ovanligt att det är pga överkonsumtion av basföda som folk går upp i vikt.

Är man riktigt ambitiös kan man ju även försöka hålla koll på fettet. Feta såser, feta mejeriprodukter, smör osv för där kan det lätt slinka med en hel del kalorier.
Lyft även på röven och använd benen när du kan. En frisk person bör ta ca 10 000 steg om dagen vilket motsvarar några km. Det kan kanske låta jobbigt men det är inga problem att beta av hälften på ett normalt arbete. Arbeten som utförs ute lär avverka hela kvoten.

Markus Rühl (där man kan fundera på om detta är ett resultat av enbart goda gener, hård träning och rätt kosthållning)
 
Om jag nämner "Islam" vad tänker ni på då?
Risken är stor att de mindre trevliga sakerna kommer fram rätt tidigt i vårt medvetande.
T ex skäggiga intolleranta fanatiker som allt för ofta verkar ha hängt med på fysiklektionerna.
Detta är dock knappast vanligt förekommande i praktiken och ska man hårddra det hela kan man nog ifrågasätta om dessa individer verkligen har så mycket med religion att göra. Är man fanatiker ÄR man antagligen det i vilket fall och det är ju alltid skönt att ha något att skylla på.

Därför är det ju förståligt att representanter från religionen inte vill bli beblandade med detta. Faktum är att det finns en uppenbar motvilja att nämna eller ens låssas om att det faktiskt existerar.
Att sitta med och debattera terrorism i sin roll som iman ger ju genast associationer som att det finns en otvivelaktig koppling.
Frågan är bara om det blir bättre av att ignorera det?
Personligen tror jag att en rejäl debatt är den enda vägen till att få en lösning så att det är utom allt tvivel att folk fattar skillnaden på fanatiker och troende. Naturligtvis bör ju även utövarna öppet ta avstånd från fanatismen.
Vissa kommer antagligen aldrig att förstå skillnaden men låt då dessa hållas på ett minimum och låt kunskapen i massan vara så pass utbredd att det i framtiden inte måste sitta representanter för islam så fort någon dåre väljer att tolka koranen på något galet sätt.


Ok! Men vad har då detta med bilden på en blond tysk kroppsbyggare att göra?

Kopplingen är att jag har sett exakt samma tendenser inom kroppsbyggningen.
Alla vet att det förekommer illegala preperat inom kroppsbyggningen som t ex steroider.
Även byggarna själva är inte dummare än att de är medvetna om att deras idoler med stor säkerhet har gett sig på annat än vassleprotein. Faktum är att det kan diskuteras om det finns en enda ren byggare på proffsionell nivå. Förhoppningsvis finns det en och annan som faktiskt tagit sig dit helt rena men eftersom det inte förs mer debatt kring det hela är det svårt att sätta fingret på hur långt det är möjligt att ta sig med bara gener, träning och kosthållning.

Bland vanliga människor är synen på kroppsbyggare att det är stela, korkade män som sitter och pumpar vikter på gymmet och häller i sig en massa skumma preperat. Riktigt så ser inte verkligheten ut utan de flesta som håller på och lyfter skrot är antagligen betydligt mer nyttiga, smidigare och smartare än de flesta som inte gör det.
Men motviljan till en ordentlig debatt (det är inte helt tyst om det men under de år jag prenumererade på byggartidningen BODY togs saken upp blott en enda gång).
tankebanorna verkar vara samma som hos muslimer. Placeras två saker i samma mening kommer folk för evigt att sammankoppla dessa.

I viss mån är det sant. Rent psykologiskt bildas det genast bilder i skallen så fort man hör två saker.
Vad sedan orden runt säger är irrelevant. Skulle det t ex stå på en löpsedel:

"Carl Bildt har aldrig köpt sex"

Så är det redan kört. Nu finns det en liten bild på vår blonde reslige utrikesminister när han står i ett gathörn och raggar horor.  Men just därför blir det så pass viktigt att få till en diskussion.
Det är inte det att muslimer KAN bli ihopknippade med fanatiker eller att krioppsbyggare KAN bli förknippade med muskelvärldens svar på pundare utan detta är något som redan finns och som kommer att finnas om man inte talar om det.

 
För någon dag sedan läste jag en i Form i brist på annat (tidningen rekommenderas varmt till alla jojobantare som vill prova nya oprövade metoder och som gärna vill ha ett lite smått schizofrent intryck).

Som vanligt stod det om en massa rekomendationer om vad man ska äta, vad man inte ska äta och varför man bör vara ute och springa osv. Bland dieterna fanns det med en där man bland annat uppmanade folk till at äta "8 frukter eller grönsaker om dagen". Ingen konstigt med det....om det inte vore för att jag plötsligt började fundera på vad fan är en grönsak egentligen?

Bland frukter så fattar man ju snabbt vad folk menar eftersom de flesta frukter ligger på ca 100-200 gr eller nåt.
Men fatta vilken enorm skillnad som finns inom grönsaker. Det finns ju ärtor som väger under ett gram styck, men även pumpor som väger åtskilliga kilon.
Faktum är att jag vet inte ens om det finns någon typisk grönsak (även om jag misstänker att de syftar på tomater eller nåt).

Gurka är t ex en mycket vanlig grönsak, liksom lök men jkag tvivlar på att man ska äta 8 stycken.
Hur är det egentligen med potatis? Ska det klumpas ihop med allmän basföda eller täcker man sitt gröna behov med bara två portioner?
I min matlåda har jag två deciliter gröna ärtor. Betyder det att jag överkonsummerar nu?

Ok jag är medveten om att folk tycker jag beter mig fånigt nu men det är väl inte för mycket begärt att nya pengakåta hälsoprofeter kan ge bättre exempel som att skriva "det går även bra med tomater" eller kanske det bästa "satsa på att få i dig minst 500 gram frukt och grönt om dagen".

Efter att ha fått det bekräftat att jag kommer att få mönstra blir det dags för nästa punkt i programmet,....att ta mig i så pass bra form att jag fixar det.
För en otränad klump på ca 90 kg utan någon som helst kondition känns det rätt avlägset men å andra sidan så gör det också att jag kommer att ha fokus på det framöver.

Ska man kunna springa runt i terräng med 25 kg packning säger det sig själv att det krävs både styrka och kondition.

Rekryteringsmyndigheten har lite träningsrekommendationer som jag hade tänkt jag kan inspireras av.
De rekommenderar 5 pass i veckan vara två är inriktat på styrka, två på cardio där ett är ett löppass och den andra någon annan form av cardio som t ex cykling. Det sista passet är ett marschpass med packning.

Det förekommer en del övningar som man kan göra hemma men jag föredrar att köra det i ett gym istället. Jag anser mig ha tillräckligt med koll för att kunna sätta ihop ett eget träningsschema för det.
Helst hade jag velat ha tre styrkepass så jag kan ha mer fokus på en viss typ av övningar men samtidigt måste ju kroppen få en chans att återhämta sig.

Den som lever får se.
Gymkortet kommer hur som helst att införskaffas den här veckan och sedan har jag två månader på mig innan mönstringen blir av.

 
Om någon mot all förmodan har orkat bry sig om att följa den här bloggen så vet de att jag fick ett ryck i sommras och bestämde mig för att både skippa cigg och socker i hundra dagar.

De första veckorna var mest händelserika och jag märkte att kroppen och framför allt psyket reagerade på de nya förändringarna.
Efter ett tag började veckorna bli mer slentrianmässiga och det fanns inte så mycket att skriva längre.

Den 8 Oktober gick jag hur som helst slutligen i mål och det känns faktiskt riktigt bra. Som jag ser det blev det flera segrar i ett.
Dels har jag märkt att jag faktiskt KAN klara det, dels kan jag gå runt utan att ha dåligt samvete på grund av dålig livsstil. Men jag har även gått ner från ca 98 kg till 89,2 vilket känns bra för självförtroendet. Nu finns det hopp om att även jag kommer att kunna bli normalviktig en dag.

Det är ju även kul att kunna få vatten på kvarn när det gäller min inställning till dieter.
I min värld är dieter bara humbug för folk som skiter i bestående resultat, sin fysik eller välmående utan bara vill dra av ett par snabba kilon genom något helknasigt program som får kroppen att slå bakut efter ett tag.
Det finns inga genvägar och att skippa socker och börja promenera hade antagligen gett bättre resultat för de flesta än att banta med fett, pulver, pasta eller vad det nu kan vara.

Tyvärr har jag inte blivit av med sug vare sig efter socker eller nikotin men det går i alla fall att undvika. I alla fall på vardagarna.
Ska jag vara helt ärlig rökte jag faktiskt på en fest men jag tror inte heller på att vara 100% fanatisk. Samma sak när det gäller socker. Visserligen har jag vare sig stoppat i mig godis, sockrad läsk eller kakor där det finns en massa uppenbart socker. Men jag orkar inte bry mig om den lilla mängden som finns inom det mesta som bröd, kött, lag osv. Ska man ligga på den nivån blir man praktiskt taget tvungen att göra all mat från grunden och då lever jag hellre med några futtiga gram i veckan.

Naturligtvis har jag varit tvungen att testa hur kroppen reagerar på både socker och tobak efter den här tiden bara av rent intresse.
Det blev inte den effekten som jag hade trott att socker skulle vara som en kombination av syra och sirap utan de Polly som jag fick i mig var rätt tråkiga.
Likaså med ciggaretten jag rökte i morse. Jag blev inte illamående eller tyckte den smakade vidrigt utan var snarare likgiltig till den.
Det var lite som om kroppen ville tala om att jag inte behöver det längre.

Vad händer nu då?

Tanken är att inom kort börja komletera med lit styrketräning och cardio.
Mitt nästa mål är att försöka gå ner till under 88 kg innan nyår.

Kroppen är egentligen en rätt fantastisk sak som ständigt eftersträvar balans och anpassning.
Detta är antagligen något som hållit oss vid liv under svårare perioder men som kanske inte känns så logisk för dagens människor.

Två irriterande saker för de som kan prioritera fåfänga framför överlevnad är att kroppen alltid är vaksam ifall vi skulle råka svälta, vilket gör att den görna lagrar fett till sämre tider.
Det andra är att den anser att muskler är allt för energikrävande för att det ska finnas några skäl att lägga på mer än vad vi behöver.
En irriterande kombination av dessa är att kroppen dessutom prioriterar fett framför muskler om den måste välja.

Så ska man få en atletisk väldefinierad kropp får man helt enkelt manipulera kroppen och tro att vi verkligen behöver en massa muskler men minimalt med fett.

Att sitta och jobba i ett kontor kräver inte mer muskler än vad en normal skolflicka har.
Men om man slänger in lite hårda träningspass där man lyfter vikter kommer kroppen tro att detta kanske är nödvändigt för vår överlevnad. Den har ju ingen aning om ifall vi går på gym eller slåss för våra liv.
Även här kommer kroppen efter ett tag försöka finna en balans och hitta en lämplig mängd muskelmassa för situationen. Därför bör man sträva efter att utnyttja de nya musklerna för att dra på mer vikt varteftersom så kroppen hela tiden känner sig manad att lägga på mer.

För att kroppen ska våga satsa på mer muskler måste den vara säker på att det verkligen finns så gott om föda.
Proteiner behövs för själva muskeluppbyggnaden och kolydrater är nödvändiga för att man ska orka med passen.
Det finns en massa teorier om hur energin ska fördelas men en riktlinje är att ligga på minst 2 gr protein per kg kroppsvikt. På kolhydratsbiten ska man inte heller snåla utan försöka få i sig ordentliga mängder kolhydrater i form av basföda. Fett är även det viktigt men det är samtidigt så pass energirikt att det är lätt att lägga på sig om man inte ser upp.
En bra riktlinje är vanlig hederlig husmanskost två ggr om dan samt frukost och lite mellanmål.

Eftersom träning bryter ner musklerna krävs det en hel del vila mellan passen för att de ska hinna återhämta sig.