Flera gånger har jag hört muslimer som beklagar sig över att de måste stå till svars för allt elände som sker i islams namn.
En tjej tog det säkra före det osäkra och bad om ursäkt för allt som islam, arabvärlden, Sverige, kvinnor, västvärlden och så vidare kan ha ställt till med. Samtidigt kommer motfrågan varför aldrig kristna behöver stå till svars för någonting.
Anders Btreivik var ju uttalad kristen och genom historien har kristna nationer varit involverade i korståg, kolonisering och slaveri. Nu verkar det dock som om vissa missuppfattat det hela för det handlar inte om att be om ursäkt för vad islamister gör utan att våga ta avstånd och markera att det rör sig om isolerade grupper med fanatiska knäppskallar.

Eftersom jag ogillar diskriminering så tycker jag att även kristna ska vara beredda att ta avstånd i de fall det blir relevant. Det vill säga när:

• Präster och andra religiösa ledare uppmanar till våld och piskar på hatet mot andra grupperingar.

• När kristna familjer firar när kristna terrorister genomför attentat.

• När kristna börjar använda sig av terror.

• När kristna kan ge direkta hänvisningar där Jesus uppmanar till våld mot andra grupper.

• När kristna åker iväg och mördar, kidnappar och våldtar.

• När SÄPO klassar kristna grupperingar som ett hot mot samhället.

• När inget kristet land klarar av att införa ett demokratiskt system och värna om allas rättigheter.

• När korståg, slaveri och koloniseringen ligger så pass nära i tiden att folk fortfarande minns det.

  -Hur känns det att bli gammal? frågade jag en bekant härom året då han precis firat sin 30:e födelsedag.

  -Man märker att en del i umgångeskretsen har blivit rätt tråkiga...fast de var de å andra sidan även när de var 20.

En annan bekant fyllde nyligen 40 och utbriste glatt att han är 18 med inte mindre än 22 års erfarenhet.

Båda dessa herrars åsikter ligger rätt nära mina egna tankar kring ålder.
Jag är äldre än de flesta jag umgås med idag men jag KÄNNER mig inte äldre...i alla fall inte innan man börjar prata barndomsminnen.

Varför frågar man egentligen om åldern? Vad vill man veta?
Vore jag runt myndighets- och systemåldern hade jag kunnat fatta. Kan ju vara lite pinsamt att gå ut och upptäcka att en i sällskapet inte kommer in.

Är det den fysiska statusen som är intressant? Även om ingen kan komma ifrån att kroppen förfaller med åren så har livsstil och gener en enorm betydelse. ROFFE på gymmet bänkar/böjer tresiffrigt. Inget speciellt häpnadsväckande i sig om man bortser från att han är 82 år. Samtidigt känner jag folk som var i dåligt skick redan i 20 årsåldern. 

Mer troligt är det antagligen att folk vill veta lite vart i livet man står.
STÅR!? Skojar du eller?
När farsan var lika gammal som mig hade han byggt ett hus med sina egna händer, satt två barn till världen, avverkat ett par bilar samt haft ett fast jobb sedan flera år tillbaka. Själv hänger jag med långhåriga drägg i 20 årsåldern och tittar på andra långhåriga drägg som spelar för oss. 
Det där med att uppfylla vissa vuxenpoäng bara för att man kommit upp vid en viss ålder känns förlegat.
Jag avskyr verkligen tankesättet att man inte längre får ha kul bara för att man är i en viss ålder. 
Att jag roar mig på ungefär samma sätt som om jag vore 18 ska dock inte uppfattas som att jag förespråkar någon slags oansvarighet. Tvärtom, jag är övertygad om att dessa går att kombinera och jag hade garanterat varit en bättre farsa än min egen trots att jag inte på långa vägar är lika "vuxen" som han var.
Ansvarstagande OCH sympatisk är det nya svarta!!

När det gäller erfarenheter så kan jag berätta en liten historia:
Det var en gång en pojke som blev sjuk i 10-11 års åldern och levde isolerat fram till slutet av tonåren.
När han började komma ut i världen trodde han att allt skulle bli frid och fröjd men insåg snabbt att det är ett jävligt stort steg att hoppa nästan tio år. Bara det att lära sig umgås igen kan ju låta enkelt men det är faktiskt något som man måste öva på -  även om folk överlag sällan reflekterar över det.
Så redan här hade jag...ops!...POJKEN menar jag, sackar efter i utvecklingen. 
Åren började gå men utan kontakter, utbildningar eller speciellt mycket social kompetens blev det svårt att få jobb och därmed komma iväg och träffa folk. Så idag är glappet ca 10 år om inte mer mellan hmm...pojken och hans jämngamla.
Det innebär att om de har tagit sina högskoleexamen, köpt hus, skaffat sitt andra barn, är inne på sin andra eller tredje bil så planerar jag själv körkort och att plugga färdigt på en folkhögskola.
Men detta ska inte tolkas som att jag gnäller utan att det känns ovesäntligt att prata om ålder, för en siffra kommer inte säga så mycket i det här fallet.

Snackar vi minnen eller personlig mognad är det ju däremot en annan femma.
Till skillnad från många av de jag umgås med idag har jag ju minnen från den tiden hårdrocken ansågs vara pasé, förlegad och barnslig. Jag var också med innan alla människor satt bakom en dator och hade mobiler.
På mognadsfronten har det ju hänt en del. Idag är jag ju inte lika naiv eller enkelriktad som när jag var 18 och gärna såg allt i svart eller vitt. Tonårsfrustationerna har lugnat ner sig och jag är mer pragmatisk idag...vilket innebär att jag kan snacka med dig även om vi inte tycker likadant. Tidigare hade det istället handlat om att argumentera ner den andra och gömma sig bakom sitt skyttevärn.
På kommunikationsfronten har det hänt en hel del. Jag erkänner bittert att jag var en av alla dessa idioter som dömde ut hela kvinnosläktet en gång i tiden på grund av egna taskiga erfarenheter. Inget perspektiv och defenitivt ingen empati.
Kanske är det helt enkelt så att det framförallt är empatin som utvecklas efter att man fyllt 20...kan ju bara tala för mig själv. Lovar att världen kommer att bli fan så mycket trevligare när man vågar rasera sina emotionella skyddsvallar.

Nu känns det som att det räcker med åldrar för ett tag...här under är jag förrsten 13 fyllda.
 

Plötsligt inser jag att jag blivit äldre. När jag var yngre gjorde jag samma misstag som många andra och såg saker och ting ur ett snävt perspektiv när det gäller politik. I diskussioner handlade om att kunna argumentera ner motståndaren då jag hade rätt och den andre fel. Eftersom den andre hade samma utgångsläge så blev det snabbt en låst situation eftersom ingen skulle drömma om att ge den andre rätt - det handlade mest om att ha mer kött på benen.

Idag är jag tråkigare då jag insett att sådana diskussioner inte leder någon vart. Men framför allt är det viktigaste att ha lite perspektiv och våga se saker ur andras synvinkel. Det klassiska "jag håller inte med men hade jag varit i dina kläder hade jag antagligen tyckt samma sak" väger numera rätt tungt.

Kommer du från ett hem där det är viktigt att göra rätt för sig och ta ansvar för ditt liv och kanske t o m driver en egen firma så ser man antagligen annorlunda mot den som är uppväxt med en förälder med funktionsnedsättningar som gör att man är beroende av offentliga medel. Skattesänkningar är helt enkelt inte högt prioriterade om man är sjuk, arbetslös eller jobbar inom den offentliga sektorn.

En annan viktig sak är vad man visualiserar när ideologier kommer på tal.
Är "vänster" flummiga arbetsskygga människor, gulag och en stat som bara lägger sig i och hindrar folk från att förverkliga sina drömmar snarare än en ideologi som är emot motsättningar och ömmar för mjukare värden så känns det inte som man har så mycket att hämta.

Om man å andra sidan förknippar "höger" med brats, feta direktörer och miljöförstörningar m.m så ligger man antagligen åt vänster. Ser man det som ett sätt att ta sig ur fattigdom och stå på egna ben är det en annan femma.

Det kan vara svårt för den som fortfarande är för ung eller för indoktroniserad att inse den bittra sanningen att politik inte går att dela upp i någon ont eller gott. I grund och botten vill alla politiker folks bästa - de har bara lite olika ideer om hur man tar sig dit och vart fokus ska ligga på.
Högern tar gärna avstamp i ekonomiska aspekter och med traditionella konservativa värderingar som att var och en ska göra rätt för sig. Vänstern är i regel mån om att ingen ska falla mellan stolarna även om den ekonomiska tillväxten blir lidande.

Det ska inte förnekas att det finns onda människor eller i a f folk som skapar lidanden runt sig men som jag ser det är de inte bundna till någon specifik ideologi utan anpassar sig efter de samhällen de lever efter.
I ett kapitalistiskt samhälle är de skruppelfria företagare som försöker kringå lagar medan de i ett sociallistiskt samhälle håller sig flytande med hjälp av politiska kontakter och mutade tjänstemän.

Dessa bör dock inte svärta ner de samhällena de lever i utan snarare se till att man hela tiden ser till att de får så små chanser som möjligt. I ett kapitalistiskt samhälle ska det finnas lagar och olönsamhet för de som inte spelar schyst.
I ett socialistiskt får man helt enkelt jobba på den demokratiska processen som ska förhindra att korruption och svågerpolitik lönar sig.

Även om ideologiskt sinnade partier har sina tyngdpunkter innebär det knappast att de anser att motståndarna är bäst lämpade på sina egna. Folk till vänster hyser inga större förhoppningar till den fria marknaden men anser att ett system där politikerna kan dirrigera villkoren är bästa lösningen dels för att gynna en rättvis omfördelning men också för att kunna styra från ekonomiska härdsmältor.


Högern vill å sin sida inte se folk lida och menar att i ett kapitalistiskt samhälle kan försäkringar ta över statens roll när det gäller trygghet. Istället för skatter betalar man in premier, blir regelbundet undersökt för att i ett tidigt stadium kunna sätta in åtgärder. Detta är dock en extrem varriant som inte har något helhjärtat stöd i Sverige.

Då och då kan man höra motståndare dra fram saker ur partiernas historia och presentera detta som en slags hemlig urideologi. I regel handlar det om att man saknar respekt för demokrati och medmänsklighet.
Detta får man dock ofta ta med en nypa salt av flera skäl. För det första ändras världen ständigt. För 100 år sedan ansågs det vara helt naturligt att folk kunde delas in i en rasbaserad hiarki. Homosexuallitet sågs länge som en sjukdom och olämpliga mödrar blev tvångssterillicerade ända in på 1970-talet. Med detta i åtanke har många reformer som ses som helt naturliga idag varit rätt kontroversiella under sin tid.

För det andra vill inga partier ge sina motståndare ära eller politiska poäng i någon fråga eller så anser man helt enkelt att man själv sitter på den bästa lösningen varpå motståndarnas förslag röstas ner. Ibland rör det sig om ganska trångsynta val som när Moderaterna ansågs stödja aperteitregimen i Sydafrika på grund av att man nobbade förslaget att stödja ANC. ANC var vid det tillfället ökända för sina brutala metoder mot de som inte var med dem medan det fanns betydligt fredligare alternativ att stödja.

Hejsan! Idag ska vi informera lite om olika grupperingar som går att göra bland folk:

• Nationallitet
• Etnicitet
• Religion
• Familj
• Politiska åsikter

Detta är alla saker som folk kan bli förföljda, fängslade eller mördade för ifall de bor på fel ställen i världen.
Ska man försöka överföra det till Sverige så hade det kunnat se ut på liknande sätt:

Efter alla krig mot Danmark bestämmer vi oss för att göra Sverige till en danskfri zon. Alla med dansk påbrå får sina tillhörheter beslagtagna medan de själva får stryk och blir ivägjagade.

Det är förbjudet att vara same och all form av samisk kultur utplånas, de som trots detta försöker leva ett samiskt liv kastas i fängelse.

Allt som inte är kristet och protestantiskt ska förstöras. Ingen annan religion blir tillåten och ska betraktas som kätteri.
Kätteri straffas med prygel och fängelsestraff.

Alla som heter Magnusson har något emot de som heter Johansson och vise versa. Ingen kommer riktigt ihåg orsaken men det har varit flera blodiga sammandrabbanden mellan familjerna och ingen går längre säker. Den som skulle få för sig att inleda ett förhållande med någon från den andra familjen får gå i landsflykt om den inte vill riskera att partnern blir dödad av sina egna släktingar.

Alla miljöpartister tillhör opossitionen och anses vara ett hot mot rikets säkerhet. Därför ska alla som kan kopplas ihop med partiet fängslas och torteras för att avslöja andra partikamrater. Mp var med och gjorde en kupp mot den sittande regeringen 2010 men kuppen misslyckades och nu får de ta konsekvenserna.
Allt tal om att man skulle låta folket få säga sitt anses även det vara ett hot mot "rikets säkerhet" och de som propagerar för demokrati anses vara fiender till staten.

Ungefär så kan skälen se ut till att flera invandrare befinner sig i Sverige. Det saknas helt enkelt garantier att man blir skyddad för att man är född i fel familj, har fel religion eller stöttar en politisk opossition.
I västvärlden har det sedan länge varit mycket fokus på nationalliteter. I stora delar av världen har det inte lika stor betydelse. Delvis p g a att nationsgränserna många gånger dragits av kolonisatörer.

Däremot finns det ju en mängd olika folkslag som inte alltid kommer så bra överens. Eller så anses allt som står utanför majoritetskulturen i ett land vara förbjudet.

Därför kan Sverige vara en fristad för många som flyr p g a nämnda skäl. Så länge man inte försöker pracka på andra sina åsikter.

OK! Dags över till hur Sveriges demokratiska skick fungerar:

Vi har en s k representativ demokrati. Vi röstar på politiska partier som vi litar på ska jobba för oss.

• De som hamnar i Regeringen får den beslutande makten.
• Riksdagen står för stiftande och justeringar av lagarna.
• Domstolsväsendet får den dömande makten.
• Svenska Kyrkan är fristående från de andra och har inga makt befogenheter.
• Näringslivet och folk har rätt fria val att göra och säga vad man vill så länge det inte bryter mot några lagar.

Så ser det inte riktigt ut i rätt stora delar av världen. Många som kommer hit har ett styreskick där det är otydliga gränser. Det går både att styra, stifta lagar, införa censur för åsikter som man inte gillar. Ofta utgår man från en majoritetskultur där det inte finns något större utrymme för de som inte passar in i mallen.
Vid missnöje kan folket inte göra så mycket annat än att vädja till de styrande. Samtidigt har de styrande en offantlig makt och har ofta en hel del  kontroll över både information och näringsliv.

Detta kan man ibland se när folk av utländsk härkomst vänder sig till svenska politiker med krav som i regel har med religion och kultur att göra.
I ett land där islam tillhör majoritetskulturen anpassas reglerna därefter. Det hade varit svårt för makthavarna att kunna behålla sin makt om de retat upp folket i onödan. Detta innebär dessvärre ofta att de som ligger utanför majoriteten blir förföljda.

I Sverige ska ingen behöva oroa sig för att bli förföljd. Detta innebär dock att religionerna saknar makt utanför den privata sfären. Det innebär också att alla kan säga sina åsikter om olika religioner (med undantag för hets mot folkgrupp) utan att riskera konsekvenser av det.
Detta kan dock vara en jobbig upptäckt för en del. Det ställer krav på att våga öppna ögonen för förändringar.
Det innebär att det inte går att kräva att jobbet ska anpassa sig till folks enskilda tro. Det innebär att man som föräldrar får vara beredd på att ens barn väljer att gå en annan väg osv.
Detta är det priset som man får betala för att slippa vara rädd för att bli förföljd, fängslad eller ihjälslagen för sitt ursprung eller åsikter samt få garantier för att familjen inte behöver svälta framöver.

Har fått i uppdrag att samla lite information om industrialismens folkrörelser; arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen samt den frireligiösa rörelsen. Detta ska sedan användas i en utställning framöver.

Det som jag kom att tänka på är om vi inte har några aktiva folkrörelser idag drygt 100 år senare?
De gamnla folkrörelserna gör ju inte speciellt mycket väsen av sig. Nykterhetsrörelsen är praktiskt taget borta, religion är för de flesta något något föråldrat och lite skrämmande. Av arbetarrörelsen återstår ett trött socialdemokratiskt parti och ett pampigt LO.

De som jag kunde komma på blev följande:

Klimatrörelsen - läser man löpsedlar lär man sig att allt går åt helvete, däribland naturen. Att utsläppen måste misnka är inget nytt men medan man tidigare pratade om att skogarna snart var ett minne blott och att sjöarna försurnades blev den nya trenden att man måste minska koldioxidutsläppen pga att bidrog till den globala uppvärmningen. Liksom forskare för 20-30 år sedan kunde visa på kartor vart skogarna snart var borta står det forskare idag och visar hur världen kommer att fara illa av uppvärmningen och vart städer kommer att slukas av haven.
För första gången ligger fokus på det enda i avgaserna som inte är giftigt för skogarna.

Piratrörelsen - vänder upp och ner på begrepp som mitt och ditt och jobbade för att få piratkopior som en demokratisk rättighet. Ansågs av många vara framtiden och manifesterade Jan Stenbäcks idé om att tanken slås av pengar, pengar slås av politik...men politik slås av teknik. Efter att The Pirate Bay blev fällda för upphovsbrott gick en del av luften ur rörelsen. Däremot står det klart att digitala medier på allvar har skilt sig från fysiska format.

Cannabisrörelsen - liksom piratrörelsen är detta något som till större delen befinner sig ute på nätet.
De står fast vid att problematiken runt cannabis beror på åtgärderna mot den och hade den bara kommit fram i ljuset hade allt varit frid och fröjd. Att den typen av människor finns är inte konstigt de vill ju naturligtvis underlätta för sig själva. Det som är mer förvånande är med vilken energi de kan kämpa för en sak som för de flesta utomstående känns rätt liten.

Lågkolhydratsrörelsen - vad man bör äta och dricka har det diskuterats om i tusentals år. Under 2000-talet blev det en motreaktion mot de gamla fettsnåla dieterna där kolhydraterna plötsligt var boven i dramat. Tidigare skulle man minska smöret på smörgåsen, nu åker plötsligt mackan bort. Bacon och grädde är ok men inte potatisen osv.
Lustigt nog stannade man inte där utan menade att kalorier saknar betydelse utan allt hänger på sammansättningen. Vidare påståds det att tidigare rekomendationer var att socker var helt ok så länge man höll kalorierna eller att läkare rekomenderade folk med diabetes att äta mycket basföda.

För att vara helt ärlig så kan kanske folkrörelser vara att ta i men det är iaf starka trender.
Den som inte tror mig kan testa att gå ut påforum och börja ifrågasätta dessa.

Enligt de flesta religioner kan man inte acceptera att allt skulle vara slut efter döden.
Man dör...PANG...och så inget mer! Samtidigt går det ju inte att ifrågasätta vad som händer med kroppen då det är uppenbart att den bevisligen dör och förmultnar.
Därför var det ett smart drag att komma på att kropparna egentligen bara är bärare av våra egentliga jag, själen.
När den materiella värdkroppen är borta förflyttas själen antingen till en ny värd eller så kommer den vidare till en mer andlig dimension där man träffar andra själar.

Ur en biologisk synvinkel så är människor på sätt och vis odödliga.

Vi har nämligen en unik genuppsättning som vi kan dela med oss och på så sätt dör våra kroppar men vi har i alla fall fått sprida vidare våra gener. På det sättet har vi fått lämna ett betydandande arv efter oss.

Vissa förfasar sig över ett mer sexualliserat samhälle som om det vore något onormalt.

I själva verket är det en av de absolut starkaste drifterna och vill man hårddra det hela går ganska stor del av vår tillvaro ut på att kunna reproducera oss.

Vid kommunikation, kläder, smink sänder vi ut signaler även om vi ofta inte tänker på dem och dess innebörd.

Vi är även programerade att attraheras av drag som är viktiga för att sprida generna vidare.

Kvinnliga kurvor attraherar de flesta män liksom en manlig självsäker utstrålning fungerar bäst på kvinnor.

Ur en evolutionär synvinkel så var dessa garantier för att allt skulle gå så bra som möjligt även om riskerna för komplikationer vid graviditet eller faror för de framtida barnen är tämligen små idag jämfört med för ett par tusen år sedan.

Den sexuella attraktionen är så pass stor att ingen kan ignorera den. Inte ens kyrkan.

Eller det kanske är mer korrekt att säga "framför allt" inte kyrkan (och alla andra abrahamiliska religionerna).

Eftersom religioner erbjuder lösningar som känns befriande att ta till sig så får man ju helt enkelt ta avstånd från de vetenskapliga teorierna. Sexualdriften finns dock och kan inte förnekas så därför skapar man en ologisk värld där detta är tecken på att en mörk sida försöker få bort människan från den skyddande religionen.

Detta är efter påfundet om den odödliga själen det andra smarta draget från religionerna.

Som en medfödd drift kan man ju inte helt bortse från behovet att reproducera sig vilket snabbt gör att människan hamnar i ett beroende av kyrkan.I af tills man får ge utlopp inom kyrkans egna ramar.

Jag har en syster som är 14 år. I stort sett är hon som de flesta andra i hennes ålder men det finns dock små skillnader. Hon har nämligen en lättare form av aspergers.

Aspergare ger ofta ett lite udda intryck då de ofta har fokus på mer konkreta ämnen men har svårare för mer subjektiva. Att leva i en så pass komplex världs som vi andra kan bli rätt jobbigt, då vi har ofantligt många signaler, osynliga regler osv som man förväntas ta hänsyn till. Bara för densakens skull är det ju inget som säger att det är vår värld som är den logiska.

Ta som ett exempel: min syster har inga problem med att säga vad hon är bra på. Hon kan säga det rakt ut.

"Det där kan jag göra för det är jag bra på". 

För henne är det inget konstigt. Någon behöver ha något utfört och hon säger att hon kan det.

För de som inte hade känt henne hade ett sådant beteende kunnat uppfattas som skrytsamt. Mer korrekt (men knappast mer logiskt) hade varit att diskret påpeka lite blygsamt eller bortförklarande sina förmågor.

Här kan vi dock vara på väg mot en attitydförändring i o m acceptansen Zlatans utspel. Först retade han gallfeber på folk då han hade mage att hävda sig själv och sätta fokus på sin egen förmåga istället för att bara prata om laget och att alla bidrog lika mycket till vinsten.

Attityden mot att hävda sina förmågor ändras dessutom beroende på sammanhang. Som liten blir man upplärd att man inte ska ljuga utan tala sanning. Sedan anpassas man att bli en del i en massa och inte utmärka sig om man vill bli tagen på allvar. Lyckas man med detta kommer nästa problem när man faktiskt har behov av att visa upp sina färdigheter. Sitter man och söker jobb och är en av ett par hundra andra sökanden duger det inte att vara en medelmåtta som ska passa in i ett kollektiv.

 
Eller jo naturligtvis vet vi saker om Sverige. Men konstigt nog handlar det mest om ytliga saker som inte spelar någon större roll. När det däremot blir mer allvar så har vi sällan en susning även om det naturligvis finns en del teorier om det.

Några saker som jag själv funderat på är:

Välståndet

Ibland får man höra att vi är ett så rikt och välmående land, och i jämförelse med de flesta länder utanför vär del av världen stämmer det alldeles utmärkt. Så där finns det egentligen inte så mycket mer att tillägga.
Däremot är ju bakgrundshistorian mer intressant då faktum är att vi i slutet av 1800-talet var så fattiga att det gjordes insamlingar till de stackars fattiga barnen i England, och en stor del av befolkningen försvann över Atlanten.

Några årtionden senare höll vi samma standard som övriga länder i Europa och på bara 3 generationer rankade Sverige trea i hela världen. Därför känns det skumt att få har en susning om varför det är på det här sättet.
Visserligen verkar stora delar av befolkningen ha någon slags ödestro och tro att saker och ting är menat att bli som det är som om det inte vore för att viljor, val och omständigheter har större betydelse.

Vissa verkar tro att det var Socialdemokraternas folkhem som tog oss ur denna bedrövliga period. Tyvärr har det partiet inte bara varit mycket självgoda och ständigt beundrat sig i spegeln utan de har även haft tillgång till skolundervisningen. Därför känns det ju logiskt att tro att det var arbetarrörelsen med facket och S i spetsen som krävde bättre omständigheter och mindre girighet som startadedet hela.

Problemet är bara det att S inte började få någon direkt inflytande över landet INNAN vi tagit oss ur fattigdomen. Och när de väl kom till makten fanns det ju plötsligt resurser nog för att kunna satsa på arbetarna.
Det handlar alltså inte så mycket om klass utan mer om ekonomin generellt.

Förklaringen till uppgången ligger snarare i att vi hade en rätt fri marknad med låga skatter och mycket vilja.
En hel del av de som gav sig iväg till USA kom tillbaka med dels kapital men framför allt med ideer.
En del av våra största företag har sina rötter från den här tiden. Naturligtvis kan man tycka vad man vill om hur pengarna ska fördelas men först måste man ju ha något att fördela.

Sekualiseringen

Förvånasvärt få i Sverige är speciellt troende. Vill man ha tag på troende människor är det i första hand invandrarna man ska söka sig till. Samtidigt är jag rätt övertygad om att det många gånger är invandrande gruppers öppna tro som kan skrämmas. Religion är vära dagars ockultism och vi skyr existenciella frågor som pest eftersom ett ateistiskt svar på dem är något bara en garvad cyniker hade kunnat klara av.

Liksom välståndet är även det här en gåta för vi har ju inte alltid varit så här rotlösa när det kommer till religionen. För bara ca 100 år sedan kunde ju byprästen komma och knacka på och fråga varför man inte var med på den senaste mässan.

Det andliga behover verkar dock finnas kvar för det är i ärlighetens namn få som är rena ateister, men samtidigt är det inte så många som kan precifiera vad de egentligen tror på.

Vad som är orsaken till det här kan man bara spekulera i. Bland ekonomer brukar det inte vara så svårt att svara på första frågan men när vi kommer hit har jag pratat med präster och de har inte mer svar än vad jag har.
Ska man spekulera så var det en präst som trodde kyrkoskatten kan ha en viss betydelse.
Det kan ju också vara som så att i takt med att tillvaron blir mer trygg så behöver vi inte vända oss till andligheten. En annan teori är att det delvis kan vara politiskt styrt och att stryka kristendomsundervisning som enskilt ämne och överlag klumpa ihop kristendomen med de andra stora religionerna.

Idag tar man ju dessutom i skolor avstånd från kristna traditioner p g a att det kan finnas folk som tar illa upp.
Vissa tolkar det som att fokus ska ligga på invandrarna/muslimernas ökade inflytande i samhället men själv hade jag nog velat säga att det säger mer om oss än om någon annan. Bara i ett land med en mycket svag religion är detta möjligt. Konsekvensen blir ju att kristendomen kommer att bli ännu mera främande för de som är små idag och inte fått vara med om skolavslutningar i kyrkan, luciatåg m.m

Om detta är något positivt eller negativt lägger jag mig egentligen inte i. Jag tror att religioner har både för och nackdelar. Det känns som att numera är antagligen de som blir kristna mer inne på ett aktivt val istället för att indoktroseras från födseln.

Jantelagen/kollektivismen

Detta är antagligen den mest välkända lagen i Sverige. Trots att den som de flesta antagligen redan vet kommer från Norge.
För den som mot all förmodan inte redan känner till den så handlar det i grova drag att man inte ska sticka ut som individ och inbilla sig att man är förmer än någon annan.

Just utstickande är något som kan reta folk till vansinne. Visserligen är de flesta emot jantelagen i teorin men är det någon som faktiskt vågar stå utan någon falsk blygsamhet så måste den ogillas och fel som kan bräcka denna självgoda fasad måste grävas fram. Gör man några prestrationer ska man ursäkta sig med att man är inte speciellt märkvärdig och nästan komma med bortförklaringar som att resultatet hade nog mer med omständigheterna att göra än den egna prestationen "jag råkade få ett öppet mål och passade på att sätta bollen".

Att jantelagen existerar säger egentligen inte så mycket utan det som är intressant är varfrör den har fått så starkt fäste just här. Jämfört med andra länder som t ex USA så uppmuntras folk till att nå framgång och folk är inte speciellt missunnsamma (i a f inte öppet). I Frankrike hade kvinnorna knappast försökt tona ner sina modeinköp och skyllt på reor eller liknande. I latinska eller arabiska länder har man inte heller den här traditionen.

Jantelagen hade antagligen varit lättare att förstå om den hade gällt i alla avseenden...men det gör den knappast utan det är som individ man förväntas vara en del av den. Som ett kollektiv är det helt andra saker som gäller och ibland gränsar det åt andra hållet.

Varför väljer folk överlag svenskt kött? Jo för att det sägs vara det bästa. Andra länder kan man ju inte lita på för man vet ju inget om deras djurhållning och vad de stoppar i sina kreatur. I viss mån kan det säkert ligga lite i det. Men det blir nästan komiskt när nästan alla områden behandlas på liknande sätt. Vi har världens bästa sjukvård, skola, välstånd osv. Det är kanske därför som en svensk lärare på studiebesök i Finland kan ha mage att kritisera den finska skolan (detta efter att den svenska fått bottennoteringar i en internationell studie medan finlands låg bland de bästa).

En sådan här attityd kan säkert låta lite komiskt men några som deffenitivt kan hålla sig för skratt är de som kommer från andra länder och trots många års studier, praktiska erfarenheter och fina titlar får nöja sig med arbeten som snarare känns som "mitt första arbete". Naturligtvis är inte allt pålitligt och det kan av uppenbarliga skäl vara svårt att kolla upp gamla meriter men trots allt genomsyras attityden om att det svenska är bäst (även om jag tycker det känns som fler har börjat ifrågasätta detta).

Vad har då detta med jantelagen att göra?
Förmodligen för att vi har lärt oss att styrkan sitter inte hos individen utan i kollektivet. Därför måste vi vara måna om att hålla kvar alla i samma fåra, för som spridda individer åstakommer man inte mycket.
Doch har detta tankesättet passerat sitt bäsrt före datum sedan lång tid tillbaka. Det var framför allt som den starka fria bonderörelsen som vanligt folk kunde göra sig hörda förr i tiden. I många andra länder var klasserna mer strukta utan något mellansikt. Antingen var du adlig/rik eller så var man fattig...punkt!

Skatter

Bara ordet får folk att sucka och tänka på politik där den mest uppenbara skillnaden mellan våra block är att den ena parten vill höja och den andra sänka. Överlag så diskuteras inte skattefrågan i sig utan man tar istället sak för sak. Sjukvård, pensionsförsäkringar, skolor, infrastruktur osv.

Att saker kostar verkar de flesta vara med på och att Sveriges skattetryck är högt verkar de flesta vara medvetna om. Men det försvaras i regel med att det måste ju få kosta lite att vara bäst (se föregående punkt).
Att smyga in nya skattehöjningar har gått förvånansvärt lätt. Däremot blir det genast ramaskrin när det talas om sänkningar då detta i teorin måste innebära att man måste skära ner någonstans, och vem vill ha det som i det hemska USA?

Om man återigen ska göra en liten paralell till USA så finns det en intressant syn på vad som klassas som politisk stöld. Att som svensk politiker sälja ut och dra ner på skatten anses vara stöld från väljarna.
Utan att gå in på mer praktiska detaljer kan man titta på USA där de vänder på det hela. Där anses istället höjda skatter vara stöld från folket.

Tittar man rent historiskt på skatter så var kritiken hårdare ju lägre vi hade det. En av Socialdemokraternas huvudfrågor var hur man skulle få bukt med de höga skatterna som på den tiden låg på ca en fjärdedel av vad de gör idag.

När sedan PAH kom med sitt Folkhem så skulle det givietvis finansieras med skatter. Dock var det betydligt mindre än vad det är idag. Detta p g a att det sedan har smugits in lite extra då och då. Ju mer saker som folkhemmet ska omfattas desto dyrare blir det. En liten luring som kom under 60-talet var momsen som skulle vara temporärd. Idag vet vet vi hur det blev med den saken.

Skatter har även blivit en metod för att "fostra" folket. Eftersom vi tydligen inte riktigt vet vad som är bäst för oss själva så måste staten hjälpa till genom att göra onyttiga saker dyrare såsom alkohol, tobak, bensin....och arbete (!?).

Det mest upseendeveckande med våra skatter bortsett från att de aldrig blir någon riktig fråga (Bo Lundgren gjorde dock ett tappert försök en gång i tiden) är den dåliga kontrollen över vart pengarna går någonstans.
Naturligtvis är det allt annat än gratis med den offentliga sektorn men det största problemet är att det läcker som ett såll.

Onödiga och dyra projekt kotar en hel del. Inom den offentliga sektorn är det politiska beslut som avgör vart pengarna ska läggas. Att något är värt att kosta på ena mandatperioden är inte lika givet nästa.
Att en del investeringar visar sig ge dålig avkastning och i praktiken innebär att olönsamma verksamheter subventioneras behöver inte kommenteras.

Sedan försvinner stora summor i administrationen utan att någon vet vart. Ett effektivt system där man noga redogör vart pengarna läggs på hade deffenitivt dragit ner skatterna med ett antal procent.
Ibland verkar en del pengar gå av bara ren princip. Att lägga x antal mer miljoner på något än motståndarna är villiga att göra anses vara sunt. Om sedan pengarna används effektivt har inte lika stor betydelse.

Som ett exempel fick vårdbolaget Carema stor kritik för inte så länge sedan då man kom underfund med att gamlingarna inte åt så mycket som man hade beställt in. Säg att det var 100 portioner men att det bara gick åt 60. Naturligtvis sänkte man hellre till 60 än behöva slänga en massa mat. Men detta tolkades som att man lät gamlingarna svälta.

Där jag är uppvuxen byggdes sjukhuset ut för enorma summor (tror det var 120 miljoner) .
Senare drog man in BB vilket ledde till att narkosen sa adjö och stack. Plötsligt kunde man inte operera över huvud taget och det stod hela flyglar som inte användes till någonting.
Det finns även andra exempel här och var på projekt som påbörjas för att sedan läggas ner. Vägar som läggs för att man senare kommer på att det skulle ju ligga lite rör under varpå det hela startas om.

Allright! Men hur är det då i andra länder. Om kvallitén är densamma som hur mycket skattepengar som bränns ligger vi ju i absoluta toppen när det gäller vård, skola, sociala skyddsnät m.m
Tittar man runt så ser man snart att det inte förhåller sig på det sättet. Det finns bättre sjukvård och framför allt bättre skolor även i de länderna som väljer att ha lägre skatter utan att folket behöver tigga pengar på gatorna.

Den svaga svenskheten

Titt som tätt får invandringen skulden för att det som man kan förknippa med en nationell identitet är på väg tillbaka. Det säger ju inget om invandrarna i sig men desto mer om Sverige.
Det ligger antagligen inte ens i speciellt många invandrares intresse att överge den gamla klassiska svenskheten, kulturarvet elller vad man nu vill kalla det. Tittar man på andra länder så kan förvisso invandringen berika samhället med ett större utbud men den nationella identiteten står fortfarande med bägge fötterna på Jorden.

Det har varit tal om att plocka bort svenskan som det officiella språket, nationaldagsfirandet tas bort från skolor ifall någon skulle ta illa vid sig (inte för att jag har hört varför någon skulle gör det). En del gamla svenska traditioner bottnar i kristendomen och som jag sedan skrev tidigre är ju religion lite skrämmande och förlegat.
Ofta skylls det på invandrare men i själva verket rör det sig mest om antaganden och garderingar som jag i ärlighetens namn inte har en aning om vart de kommer ifrån.

Däremot ska man inte gå och inbilla sig att vi fram till de senaste åren ska ha haft en speciellt stark identitet.
Nog för att det förekommit nationella strömningar då och då, framför allt när landet varit hotat, men överlag har vi haft ett behov av att klamra oss fram vid något land som anses vara lite tuffare.
Åtminstone efter att Sveriges stormaktstid var över.

Under 1700-talet och tidigt 1800-tal var Frankrike det tuffa landet. Vi var lite som den lantlige kusinen med en pava i västen och halm i håret medan Frankrike var det kultivierade landet som man som intelektuell var tvungen att se upp till. Bara det att vi absolut var tvungen att finna en ny regent där utan att bry sig om det fanns några kopplingar till Sverige eller inte.

Tyskland har även det varit viktigt och vid något tillfälle ska t o m tyskan ha varit officiellt språk här.
Under lång tid fanns det s k tyskvänner i Sverige...faktiskt ändra fram till Andra Världskriget men de hade som en del tror inget med Hitlers radikala gäng utan var framför allt förtjusta i den tyska kulturen som de ansåg att nazisterna förgrep sig på.

Under 1900-talet blev det USA som var det tuffaste landet. Ett tag kallades Sverige världens mest amerikaniserade land och fortfarande ser vi upp till dem i olika avseenden även om det finns mer radikala krafter som verkar vara emot allt som USA är involverade i. Tittar man på t ex raggarkulturen så är det taget rakt av.

Även om jag inte är speciellt konspiratorisk av mig undrar jag om inte skolorna har haft en del betydelse för att vi istället för en nationell stolthet snarare ska känna en nationell skam. Det finns knappt någon epok i vår historia som känns speciellt ljus. Folket var fattiga, kungarna var giriga stridspittar och för att få lite bättre stämning i klassrummet får vi istället ge oss på det betydligt gladera och ljusare antikens Grekland eller liknande.