Många läser en bok för att få en stunds avkoppling eller för att lära sig någonting: jag ser det snarare som ett par hundra sidor som ska "besegras".

När jag till slut har besegrat min fiende så hoppar jag raskt på en ny.

Samma sak med musik. Visserligen finns det ju musik som jag gillar men trots det märker jag själv att jag väntar otåligt på att en platta eller låt ska bli färdig så jag kan sätta på en ny.

Kanske är svaret så enkelt att jag är ett offer i dagens informationssamhälle där allt ska gå undan.

En svensk porrfilmsregisör sa vid ett tillfälle att porrklipp på nätet måste gå snabbt in i det mest vesäntliga. Det ska alltså inte vara handling på minuter utan det ska snarare röra sig om max 10 sekunder innan något händer.

Vid ett tillfälle så lät jag en kompis få kopiera en CD som jag har, men han avstod med motiveringen att det tar för lång tid och laddade ner den istället.

Så var det dags i år igen! Av någon outgrundlig annledning  verkar den småländska solen vara starkare än i mellansverige då jag gått från att i stort sett aldrig ha bränt mig till att bli bränd varje år.

Orsaken var en liten missbedämning från min sida.

Jag träffade en skolkamrat som kallas Danne igår och jag trodde att vi skulle traska hem till honom, bland annat för att han skulle ge mig lite papper.

Vi pratade glatt om skolan, konstigt folk och tjejer men jag tyckte att det var konstigt att vi skulle sitta så länge i solen med tanke på att vi skulle knalla till hans lägenhet. Av någon anledning frågade jag aldrig, samtidigt som jag inte hade smörjt in mig med solkräm i tron om att alla tuber hade gått ut sedan några år tillbaka (i efterhand visade det sig att vi hade lite nyare tuber).

Efter tre timmar så märker jag ayy mina armar har börjat bli röda så jag frågar om vi möjligen kan röra på oss. Vi plockar med oss vattenflaskor, hundar och glassar - och går åt helt fel håll.

När vi kommer fram frågar Danne när mitt tåg går - och plockar fram pappren som jag trodde låg i lägenheten.

På kvällen börjar rodnaden på armarna öka och jag får skölja dem med jämna mellanrum i kallt vatten.

Idag ser jag ut som en polkagris. Större delen av kroppen är vitt som gips medan armarna och ansiktet är rätt som en kräftas.

Så nu får jag snällt sitta inne och ilsket blänga på alla människor som trippar runt i kortbyxor och solglasögon. 

Ja i alla fall om man ska tro DN!

Om detta visar sig stämma kommer alla att känna till det om en sisådär 10-12 timmar.

Jag har aldrig gillat honom eller hans musik så det som känns jobbigast är ju alla hyllningar som kommer att spridas nu.

..................................................
.................................................

Här gör jag en liten uppdatering av läget!

Det är tydligen bekräftat att han verkligen är död då hans familj ska ha gått ut med det och flera stora medier i Sverige har skrivit om det.

Tydligen var det något med hjärtat men mer än så får man inte veta.

Knappt en timma efter att han dött så hade det redan skrivits ett antal blogginlägg bara i Sverige. Dessutom hade det under samma tid bildats inte mindre än ca 20 Facebook grupper som hyllar Michael Jacksons minne.

En liten fördel är kanske att man kan få reda på hur det egentligen står till med de biologiska bandet till hans tre barn.

Nej jag skrev inte fel utan nu är det tydligen TRE ungar.

Två som han ska ha fått med en sköterskska. Tydligen hade inte sköterskan några starkare moderskänslor då hon överlät vårdnaden till Jackson. 

Däremot måste hon haft riktigt ultravita gener då ungarna blev rejält ljusa trots att de i praktiken borde hahaft ett mulattutseende.

Den tredje ungen ska tydligen ha en okänd mamma...men i Jackos värld så känns det inte skummare än något annat.

Det är knappast dagligen som jag hör kommentarer om hur jag ser ut. 

Men genom åren så har det dykt upp en del saker från kompisar, flickvänner, syskon osv.

Bästa kommentaren från en utomstående var nog killen som trodde jag hade lätt att få tag på tjejer (nämnas bör att jag var både smalare och hade någorlunda hyfsat hår på den tiden). 

En tjej påstod att jag såg ut som någon i Borknagar. Men eftersom jag inte har en aning hon syftade på så vet jag inte hur jag ska ta det.

Men i ärlighetens namn så är ju helhetsintrycket inte det skojigaste att lyssna på. Då är det ju betydligt lustigare om man ska addera detaljerna istället.

Bland enstaka detaljer så ska jag tydligen ha:

• Högt hårfäste    
  
• Korta ben
• Klarblåoch markerade ögon
  
• Små och håriga fötter
• Korta fingrar
• Stor näsa
  

• Stora framtänder

Hårfästet känns tyvärr rätt uppenbart så där kan jag inte säga så mycket.

Framtänderna har jag aldrig uppfattat som speciellt stora men å andra sidan brukar jag inte jämföra. De är i alla fall inte framträdande.

Korta ben vet i fan vart människan fick det ifrån.  Jag är inte speciellt lång och således har jag inte heller några enorma ben. I annat fall så ar jag rätt långa ben för att tillhöra min släkt.

Att jag skulle ha markerade ögon och långa ögonfransar tar jag som en komplimang.

Mina händer består till större delen av handflator och jag har svårt att greppa tjocka gitarrhalsar så det kan nog stämma att fingrarna inte är så långa. Däremot vet jag inte hur någon kan tycka att fötterna skulle vara speciellt små då jag har rätt normal skostorlek för min längd.

Stor näsa vet jag att jag har, men den är inte överdimensionerad så det är inget jag bryr mig om.

Min kroppsbehåring är inte speciellt mycket ens för våra breddrader. Detta gäller även fötterna. Dock har den som påpekat mina fötyter någon konstig hårfobi.

Men den absolut värsta kommentaren som jag fått var när en tjej frågade vad jag har för kup-storlek.

Man beöver inte bläddra speciellt mycket i den här bloggen för att inse vad jag tycker om min vikt.

Jag vet inte om jag vågar gå till botten med hur många plattor som jag egentligen har blivit av med.

Däremot är jag mer nyfiken på hur det kan ha gått till.

Eftersom jag aldrig har fester hemma och sällan släpar runt på mina skivor så borde ju alla ligga på sin plats. Men icke!

Den första plattan som försvann var The Satanic Mass som både var dyr och svår att få tag på.  Den var tydligen någon jag känner som slarvade bort, vilket också är orsaken till att jag slutat låna ut plattor.

En annan som försvann när jag bodde i Värnamo är Anthrax - The Sound Of White Noise. Jag känner mig veterligen ingen som gillar Anthrax och få har varit i lägenheten. Visserligen så så kan den ha försvunnit i en flytt men jag vet fortfarande inte hur och varför den i sådana fall inte dykt upp än.

Cold Meat samlingen And Even Wolves är även den borta.

Megadeth - Peace Sells, But Who´s Buying? som är en av världens bästa thrashplattor har även den kommit bort. Men fodralet är kvar vilket får mig att undra om den inte ligger och skräpar hemma hos morsan eller nåt.

Även det episka mästerverket Tiamat - Wildhoney har råkat ut för samma sak. Troligtvis försvann den i samma veva som jag flyttade till Alvesta.

Senaste plattan där fodralet är kvar men inte själva skivan är Necrophobic - Rhimtursum.  Den måste ha försvunnit nu i år. Förmodligen borde skivan ligga i något annat fodral men jag har mig veterligen gått igenom allt.

...i alla fall när jag nås av beskedet att en som jag känner får ut hela 48 000:- i skatteåterbäring.

Visserligen går jag själv inte back men ändå.

48 000!!!!!

Jag hade lätt kunnat skaffa körjort och en begagnad kärra till det priset.

Eller 5 nya guror. Hyra för ett år framöver. Alla kläder och möbler som jag behöver plus en ny cykel. Eller varför inte ett par hundra nya plattor.

Jag hade kunnat blunda och peka på en världs karta vart jag vill åka på semester.

Nåja! Mitt betydligt blygsammare belopp kommer i alla fall räcka till en resa till Visby, Guitar Pro samt en skivbeställning. Men men!!

Format: CD (digi)

Genre: Blackmetal/Ambinent

Nationalitet: Norge

Bolag: Misanthropy Records

Utgivningsår: 1993

MySpace: http://www.myspace.com/burzumofficialpage

Detta är alltså den första av Burzums fullängdare i min samling, och för att vara 16 år känns den ändå rätt fräsch. Att den inte känns allt för konstig idag beror troligtvis på att den nya BM vågen under 2000-talet är kraftigt influerade av Burzum.

Folk har strykit tokmangel och elaka slingor till förmån av mer misantropiska riff och ambinenta inslag.

Huvudmannen Varg Vikernes resonerar tydligen att "själv är bäste dräng" och spelar och skriver rubbet. Således är han även en pionjär bland ett antal efterkommande soloband inom den svartare formen av metal.

I en tid då det var viktigt att vara så hård och snabb som möjligt måste folk ha höjt på ögonbrynen åt låtar som "Den Onde Kysten" och "Han Som Reiste" då de inte är i närheten av metal eller några misantropiska samplingsintron. Dock passar de de riktigt bra in i Burzums koncept.

Just blandningen och känslan är förmodligen Burzums starkaste sida.

Ibland röjs det för fullt men det finns gott om lugnare partier där fokuset sitter på stämningen.

Det enda som inte varierar i någon större grad är sången som mest låter som ett kraxande läte där få ord går att urskilja.

På "En Ring Till Å Härske" finns det en del annorlunda vokala insatser i form av "oooh" ljud i olika toner och den påminner lite om Bathory under deras viking/episk period. Något liknande finns även på "Snu Mikrokosmos Tegn".

Ska jag vara ärlig så blev jag riktigt nöjd över denna platta trots att det var två andra Burzum album som jag egentligen var mer sugen på.

Materialet håller toppklass och produktionen är inte sämre än den ljudbilden merparten av de moderna banden använder sig av.

Även om Varg inte känns som någon supervirtuos så bidrar i alla fall hans insatser till stämningen, och utan denna stämning hade Burzum förmodligen bara blivit känt som ett löpsedel-band.

Extra skojigt är det att se hur bandet har influerat andra band. 

Spelstilen kan man finna lite var stans bland den våg av misantropiska band som kommit. Där återkommer även den mer gnälliga typen av sång som då och då dyker upp i Burzum. Ambinenta inslag är idag inte speciellt ovanligt och finns i bland annat Coldworld och Darkspace.

Även sångstilen har kopierats. Lyssnar man på t ex Avsky så känns det inte som en hemlighet vem som inspirerat röstmässigt.

Naturromantik och historia har var och varannat band inom den norska scenen kopierat. Även Vargs destruktiva sida som sedan gick mer och mer över i nazism har även det kopierats av en del band.

Hur ofta hör man inte talas om elände i andra delar av världen som beror på diktatur och förtryck?

Samtidigt så har vi i Sverige ofta en löjligt slapp hållning till dessa länder.

Vi kan inte tvinga på dem vårt sätt att leva.

Om de inte vill ha diktatoriskt samhälle får de väl ta tag i saken med egna händer och sparka ut diktatorn osv.

Ibland blir man rent av mörkrädd över hur naiva vissa är.

Tanken är inte att man ska tvinga dem till att leva som vi gör utan att folk ska få samma frihet att välja som vi har, samt att de också har rätt att känna trygghet.

Att avsätta en diktator är knappast lätt. Dels är det svårt att organisera ett effektivt motstånd och framför allt brukar diktatorn ha en armé som gör processen kort med upprorsmakarna.

Om det ändå skulle gå så pass långt att man tar över så är chansen mycket liten att diktaturen ersätts av ett demokratiskt styre.

Snarare är det som så att det eländet kommer att fortsätta men med några nya top-namn.

En annan viktig detalj som man inte får glömma är att demokrati inte bara innebär att majoriteten ska få bestämma...utan även att minioriteten ska garanteras trygghet.

Om man tar homosexuella som ett exempel på en minoritet så  är de ofta utsatta för förföljelser. I västvärlden diskuteras det om homosexuella ska få gifta sig och det har även klubbas igenom i ett par länder.

Förmodligen kommer fler att följa efter.

På andra håll i världen så handlar det snarare om homosexuella ska avrättas eller slängas i fängelser.

Tyvärr är jag inte säker på ur många länder där homosexuallitet är förbjudet. Vissa säger ca 40 medan andra påstår att det är drygt 80.

Vad som däremot är säkert är att Afrika och framför allt de arabiska länderna inte är att rekomendera för de homosexuella som vill flytta utomlands.

Homosexuallitet är förbjudet i länder som: 

Algeriet - Angola - Antigua - Barbados - Belize - Benin - Bhutan - Botswana - Kamerun - Djibouti - Dominica - Eritrea - Etiopien - Guinea Bissau - Iran - Libanon - Liberia - Libyen - Marshallöarna - Mauretanien - Marocko - Moçambique - Nepal - Nicaragua - Oman - Pakistan - Saint Vincent och Grenadinerna - São Tomé och Principe - Saudiarabien - Senegal - Salomonöarna - Somalia - Sudan - Togo - Trinidad Tobago - Tunisien - Förenta Arabemiraten - Jemen - Delar av Nigeria och Tanzania (saxat från humanisternas hemsida) varav dödsstraff för homosexuella handlingar finns i sju av dem.

Nu kan jag inte påstå att jag är en av dem som tycker att kyrkan ska påtvingas att viga homosexuella. Däremot anser jag att ingen ska behöva frukta för sitt liv på grund av sin läggning.

Men så länge man blundar för dessa problem kommer inte så mycket att hända.

Ledarna i några av nämnda länder vill nämligen bevara allt som det varit i flera hundra år. Personligen tycker jag att vill man bevara sådant så passar det bättre i ett museum än i länder där stora delar av världens befolkning bor.