Så var det fags för en ny vecka...och den här gången tänkte jag gå in i den med ett leende och lägga de senaste dagarnas irritation bakom mig.

Så det var med ett leende jag satte rakapparaten mot skallen med det milt sövande ljudet: VRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!

Medan jag sitter och försöker tänka glkada tankar ändrar sig plötsligt ljudet.

VRRRRRRRRRRvvvrrrrrrrrrrrrrr. "Hmmm vad nu då!?"

Vrrrrrrrrrrrr....vrrrrrrrr...rrrr. "Du skulle bara våga!"

Vrrrrrrrr.........................."Fan!". *Klickar igång den igen*

vrrrrr......*klickar igång den igen*

vrr....*ännu en gång*

..... Inser plötsligt att helgens irritation har börjat smyga sig in även i denna vecka. Förhoppningsvis är det ingen som märker att delar av mitt huvud är orakat.

Nåja! Det är kanske att ta i men efter att jag insåg att man kan använda min MP4 för att spela in så har det blivit några riff.

Under åren har jag kommit på ett antal riff men dessvärre så har det varit lite knepigt med att komma ihåg dem om man inte harvar dem i färdiga låtar.

 Tidigare så hände det att jag gjorde låtar av dem i Cakewalk, Sonar och Guitar Pro men det har bara resulterat i att jag har gjort hundratals låtar (eller ljudspår) som jag inte längre kan använda.

De gamla låtarna på Cakewalk/Sonar bryr jag mig inte så mycket om då det mesta sög stock och ljudet lät snarlikt som gammal hederlig TV-spels musik från 80-talet.

Guitar Pro var en annan femma för där hade man mer kontroll och mer realistiska ljud.

Men en vacker dag kraschade min hårddisk och alla låtar försvann.

Emmas påstående om att de ska ha haft en back-up verkar det inte finnas något belägg för då jag fortfarande inte sett någon back-up skiva för dem. Förmodligen tänker hon Cakewalk/Sonar låtarna, men de är jag som sagt inte speciellt intresserade av längre.

Jag kommer i alla fall inte införskaffa dyra program för att kunna köra låtar med flera år på nacken.

Undfer våren pratades lite om att starta upp ett band där jag skulle vara med i. Då testade jag en annan metod: tabulaturer.

Dock säger dessa inte mycket när man tittar på dem igen efter några månader.

Spelar man in så vet man ganska exakt hur man vill ha det både spel och ljudmässigt. Visserligen är ju ljudet rätt kasst men tillräckligt för att man ska ha nytta av det.

Ytterligare några fördelar är att man plötsligt kan höra att en del saker som verkade vettiga när man spelade dem inte alls fungerar speciellt bra när man lyssnar på dem. Det finns även riff som låter bättre när man hör dem än när man spelar dem.

Ännu en fördel är att man märker tydligare vad man behöver träna på.

Plötsligt märker man vartenda litet fel som man gjorde.

Fast en av de bättre sakerna är att man faktiskt kan skicka runt riff till andra då man kan spela dem i vanliga media spelare.

Det var annars en av nackdelarna med de andra programmen att man bara kunde skicka dem till folk som hade samma.

Dock finns det vissa nackdelar med inspelningen.

För det första så är det bara riff och inga låtar. Vissa idéer omfattar ju lite mer än bara en gitarr.

Det andra är att jag måste dra på rejält med volym på gitarrförstärkaren så jag kan inte spela speciellt länge eller måste avstå från att spela vissa tider på dygnet.

Då och då slår det mig att många människor har svårt för att riktigt kunna placera sig själva på en politisk skala.

Det finns bland annat folk som kommer från välbergade familjer, har märkeskläder, går på privatskolor, dansar balett osv som minsan är vänster.

Tydligen en väldigt materiell vänster, vilket känns en aning konstigt med tanke på hur socialismen vanligtvis har för syn på ägande.

Men tydligen finns det t o m en hel fallang idag som menar att detta tydligen är helt ok så länge man inte låter någon annan göra deras jobb (vilket innebär att de i alla fall är vänster på synen om arbete).

Fast högern är inte heller förskonade från folk med lustiga åsikter.

Genom åren har jag träffat en och annan som uteslutande lever på offentliga medel eller på andra trots att de minsan är Moderater.

Visst, temporärt sett är det ju hållbart men när människorna på fullaste allvar menar att andra SKA stå för deras egen försörjning utan att ens försöka så undrar man om de över huvud taget ens har läst någon moderat information.

Liberal-konservativa (a k a höger ur ett svenskt perspektiv) brukar annars vara väldigt måna om det personliga ansvaret och att det offentliga skyddsnätet är just ett skyddsnät.

Ännu skummare blir det när bittra, xenofobiska, folkhemsälskande bonnläppar menar att de skulle vara höger. Speciellt då åsikterna många gånger verkar vara tagna direkt från något gammalt Socialdemokratiskt propgram från 60-talet.

Dessa ovanstående paradoxer är några av orsakerna till att jag själv aldrig (eller åtminstone sällan) väljer att lägga mig i något politiskt fack.

På senare år har många även fått uppfattningen att vänstern står för frihet och individualism  medan högern representerar kontroll.

Vilket känns som ett rejält polbyte. Fast förmodligen är det en missuppfattning av att frihet enbart fungerar om det är under eget ansvar.

Detta är då alltså Marilyn Mansons självbiografi (med hjälp från Neil Strauss).

För att kort klargöra en sak: Alla vet vem Marilyn Manson är för filur och de flesta har någon åsikt om honom.

Vad som sedan stämmer kan man ju diskutera.

Jag har hört ett antal bizarra rykten och då han är en artist som till stor del har byggt upp sin karriär på att shockera så har det inte funnits någon större orsak till att dementera merparten av alla påståenden.

Framför allt verkar många blanda ihop hans roll som Marilyn Manson och hans civila jag, Brian Warner. Min egen teori är att det rör sig om helt olika personer men eftersom det är den ena som varit den som säljer så har den andra hamnat i skymundan.

Fram tills denna bok kom ut vill säga.

För att slå hål på en av de populäraste skrönorna så hade inte Brian Warner någon tok-religiös fader utan familjen känns som en rätt normal amerikansk medelklassfamilj.

Det enda som sticker ut är att pappan blev utsatt för kemikalier under sin tid som Vietnamn soldat. Dessa kemikalier har sedan visat sig påverka avkomman genom olika former av handikap. Unge Brian visade dock inte upp några tecken men det är en intressant tanke att kemikalierna kan ha påverkat hans förvandling till Marilyn Manson.

En annan lite udda sak var att han hade en synnerligen pervers farfar som gömde en hel del skumma sexrelaterade saker för sin fru...men han lyckades sämre med att gömma dem för sitt barnbarn.

Han lyckades även föra vidare de generna på bokens huvudrollsinnehavare.

Men det som med största sannorlikhet  skapade Marilyn Manson var att han hamnade i en strikt religiös privat-skola. 

Den unge Brian svängde mellan räddslan för helvetet och att revoltera mot alltihopa. Med åren började det sistnämnda framträda mer och mer då han till varje pris ville börja på en kommunal skola istället.

Dock visade det sig att han passade inte så mycket bättre in på en sådan heller.

Musiken kom han in på relativt sent, utan hans starkaste sida var skrivandet. Han började med att skriva dikter och små noveller för att sedan bli skribent på någon hårdrockstidning.

Att Brian över huvud taget började spela musik var framför allt att han tyckte att de flesta grupper inte hade speciellt mycket substans eller vettiga budskap.

Resultatet blev Marilyn Manson And The Spooky Kids där han kunde leva ut sina kreativa lustar. Han hade även en stor hjälp av Trent Reznor från Nine Inch Nails som var en som trodde på bandet.

Men i takt med att bandet får sig ett namn desto mer börjar Marilyn Manson utforska kemiska preperat och desto fler vill stoppa bandet.

Ska jag vara helt ärlig så är det här den svagaste av Neil Strauss böcker (i alla fall av de jag läst).

Jag vill inte ta i så pass att säga att den inte skulle vara läsvärd för det är ju rätt intressant att se vem som gömmer sig bakom allt smink och olikfärgade linser. Men bandets historia känns som ett band i mängden.

Jag tycker även att boken kom i tidigaste laget (1998) bara två år efter att Marilyn Manson hade kommit ut till en bredare publik.

 Mona Sahlin har gått ut med att hon aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna (måhända kan kanske debatten i TV där hon fick stryk av ordföranden Jimmy Åkessonha med saken att göra).

I vilket fall så kan ett sådant uttalande leda till att Sossarna får sitta i oppositionen en mandatperiod till.

Orsaken är att S en gång i tiden kom fram till att makt var rätt trevligt. Så till den milda grad att man införde regler om att det inte är de som sitter i regeringen som måste ha majoritet utan att det krävs en majoritet för att fälla regeringen.

Skulle SD komma in i riksdagen hade de mycket väl kunnat få en vågmästarroll där de måste samarbeta med S för att fälla den borgliga regeringen.

Vägrar S ha med dem att göra så får de ingen makt, och samarbetar de med dem så kommer de för lång tid framöver få höra att de varit tvungna att samarbeta med främlingsfientliga krafter.

I vilket fall så är SD med stor sanolikhet ett resultat av S misslyckade intregationspolitik. Att invandringen inte har fungerat håller nog de flesta med om idag men länge har S slagit sig för bröstet och kallat alla som haft invändningar för rasister. Detta har i sin tur resulterat i ett enormt utanförskap där samhället har gått mot ett "vi" och "dem".

I sju års tid har jag velat ha nya hyllor, och den här veckan blev det plötsligt verklighet. Emma kom nämligen hem en dag med fyra robusta IKEA-lhyllor, varpå jag har fått skruva ihop dem.

Med tanke på vilka kvantiteter vi (eller framför allt Emmas har) av filmer, böcker, tidningar m.m så lär det ta ett tag innan hyllbehovet ät över.

De nya hyllorna räckte i alla fall en bit. Alla Emmas DVD filmer får tills vidare plats pån två hyllor. Vanliga DVD i en och boxar samt anime i en annan.

Jag själv har fått en egen hylla så jag slipper förvara mina plattor i kassar och kartonger lite här och var. Även min gitarrförstärkare får plats i hyllan.

Eventuellt kommer vi att peta in Emmas sterio i hyllorna framöver när vi införskaffat ytterligare tre hyllor i samma serie.

De sista hyllorna kommer förmodligen i första and användas för böcker.

Emma har även uppskattningsvist ca 30 hyllmeter med VHS filmer liggandes i lådor i källaren. Fast dels så tittar vi sällan på dem och dels skulle de ta så enormt mycket plats att merparten troligtvis kommer att ligga där de ligger.

Den stora samlingen av manga pocket kommer att hamna i en hylla som vi har sedan tidigare. Våra tidningar kommer antagligen få dela plats med böckerna och merparten av alla kassar med så kallade "tantsnusk" kommer förmodligen gå till välgörande ändamål.

Som det verkar kommer förmodligen vardagsrummet se riktigt skapligt ut framöver.

Hyllorna ser riktigt snygga ut och det lär inte bli sämre när de täcker hela väggen. Emma har även skaffat ett matchande TV-bord.

Dessa möbler går även ihop med soffan och en sedan tidigare införskaffad hylla.

Nästa vecka kommer merr fokus läggas på sängkammaren.

I skrivande stund sitter Emma och förbereder sängkammaren för en splitter ny komplett säng.

Nu vet jag inte hur representativ Jenna Jameson är för tjejer men hon har i alla fall kommit med ett uttalande som jag själv varit lite inne på och som kan förklara en del när vissa tjejer gör till synes helt vansinniga val av killar.

"Jag var i så desperat behov av någon som kunde ta hand om mig. Jag ville känna mig trygg och denna eftermiddag kände jag mig trygg.

Men det som verkligen fick mig att falla för Jack var ett drag som alla flickor faller för: han var känslomässigt avstängd. Och jag trodde att jag kunde rädda honom. Jag trodde att jag kunde bryta mig igenom den hårda fasaden och hitta den riktige Jack, det känsliga barnet som gömmer sig bakom alla tatueringarna.

Just för att han aldrig öppnar sig för något emotionellt eller känsligt, så trodde jag att han var den mest emotionella och känsligaste mannen i världen. Och jag trodde att att jag - och bara jag - kunde riva de murar han byggt upp för att göra honom till den tuffe älskare som jag alltid drömt om. Så löjligt."

Värt att nämna är att Jenna Jameson bara var 16 när hon blev ihop med den betydligt äldre Jack.

Och det är framför allt under tonåren som man märker detta beteende.

Skulle jag få en femma för varje kille som påstått att tjejer är korkade eller möjligen masochistiskt lagda för att de drar sig till rötägg istället för de seriösa och vettiga killarna hade min ekonomi sett riktigt skaplig ut.

Eftersom jag anser att ett av de bästa sättet att bli en idiot är att stämpla andra grupper som det så har jag varit nyfiken på om det inte har funnits några andra orsaker till detta besynnerliga fenomen.

Om jag utgår från mig själv kan man kanske komma ännu närmare svaret.

På tjejfronten har jag alltid lidit av en viss blygsel vilket har lett till att de tjejer som varit mer framåt har haft betydligt lättare än de som suttit i något hörn...i ärlighetens namn har nog samtliga tjejer jag varit med varit betydligt mer framåt än jag själv.

Förmodligen fungerar nog ett antal tjejer på samma sätt.

Eller som det kända reklamuttrycket: "syns du inte, finns du inte".

Av de killar som gnällt över hur tjejerna beter sig så vet jag inte en enda som faktiskt aktivt försökt visa sitt intresse utan de verkar mer ha varit inne på att rätt som det är kommer en snyggt trevlig tjej framhoppandets och sätter sig i deras knä

Nu tror jag ju inte att engagemanget är allt. Vissa killar verkar kunna få tjejer efter sig utan att visa något större intresse.

I det fallet tror jag nog mer på Jennas uttalande om att man får någon form av modersinstinkt. Liksom små oskyldiga tjejer kan sätta igång killars beskyddarinstinkt.

Ska man spinna vidare inom ämnet biologi så brukar ju en hel del tjejer träffa folk under mer festliga förhållanden.

I dessa sammanhang kan alkoholen påverka kroppen så att diverse begär väcks till liv. Nu är jag inte någon tjej men jag misstänker att en spännande och farlig kille borde verka mer intressant i detta avseende än en trevande blygis eller fjolla.

Om detta även sker under ägglossningt så är till och med biologerna med på noterna då tjejer indirekt ska tänka på sin eventuella avkomma.

För ett par tusen år sedan så var förhållandena hårda och mesungar blev inte gamla...så därför efterfrågas inte heller mes-gener.

Naturligtvis är mycket av det jag skriver om här rena spekulationerna så ingen bör ta det som någon definitiv sanning.

Det kan även vara värt att nämna att vanlig hederlig gentlemannamässig stil och naturlig charm brukar funka rätt fint.

När tjejer kommer upp i åldrarna brukar de även värdesätta mognad snarare än ren spänning (spänningen finner de så kallad "tantsnusk" och liknande).

Visserligen finns det de som fortfarande jagar "tuffingar" långt upp i åldrarna, men vad jag har sett verkar det ofta röra sig om osäkra människor som lever med missbruksproblem och så vidare.

Efter att ha sett The Essential Judas Priest i flera affärers lågprismontrar under ett par veckors tid gav jag slutligen upp och införskaffade den.

Även om jag gillar det jag hört med dem så ärändå min koll under all kritik så därför passade en dubbel samling perfekt.

De flesta plattorna verkade vara med i samlingen.

Visserligen var inte första fullängdaren Rocka Rola med, fast den har ju å andra sidan inget med metal att göra.

Men jag kan inte fatta hur man kunde ta bort Jugolator och Demolition som i allra högsta grad är metal. Den enda orsaken som jag kan komma på är att sammanställaren inte tycker att Judas Priest ÄR Judas Priest om inte Rob Halford står bakom micken.

Hade Judas Priest gjort en samling och skippat materialet som Blaze Bayley sjöng på hade jag haft större förståelse då mannen knappt kan sjunga.

Men Ripper Owens spelar i en helt annan nivå och har kanske till och med mer krut i strupen än sin föregångare (och även efterträdare).