Bilden, eller ja iaf den gamla bilden av att hårdrockare skulle vara ovanligt dekadent släkte bottnar troligtvis i band som Mötley Crüe samt med spektakulära profiler som Ozzy Osbourne, Lemmy och
Dave Mustaine.

Innebär det då att bilden inte stämmer?
Hmm nja! Sanningen ligger antagligen lite mitt i.

För det första tror jag inte hårdrockare generellt skulle vara mer inne på droger än andra stilar.
Visst det förekommer emellanåt men det gör det ju även i popkretsar. Det går ju inte att sticka under stol att festande är rätt utbredd i det hårdare lägret. Däremot verkar det inte vara så mycket drogromantik. Möjligen med undantag för Stoner och liknande stilar.

Eftersom en del band är mycket ute på vägarna får de ju en helt annan tillgång till droger än vanliga dödliga.
Lägg till att många festar en del så är det inte svårt att förstå att det kan slinka med ett och annat illegalt preparat. När det gäller större band kan man nog kallt räkna med att de flesta har varit i kontakt med droger och att det även förekommer en och annan som kanske inte haft full kontroll.
Detta talas det dock inte så mycket om utan droger är något man kan skymta mellan raderna eller för att det är en motivering till att någon medlem ryker.

"Ingen i bandet är någon ängel" är ett uttalande från Galder i Dimmu Borgir på frågan om det var för att deras sparkade trummis Nicholas Barker tog droger.

"Äh...nå´t litet larv på 80-talet bara" är Yngwie Malmsteens kommentar på om han själv föll för partytrenden i LA.

En som varit mycket öppen om sina drogproblem är Megadeths huvudman Dave Mustaine som vid ett flertal tillfällen försökt sluta. Det var först efter att han fick sin ena arm förlamad (han klämde en nerv...dock återhämtade han sig efter ett tag) och varit nära att stryka med som han (eventuellt) lyckades.
Ministrys frontman Al Jourgensen har även han varit öppen med sitt missbruk av heroin och crack.

Just vilken typ av drog det rör sig om verkar vara viktig. Visserligen får man i Sverige lära sig att knark är knark men i själva verket finns det en hel del skillnad.
I USA anses inte cannabis vara något speciellt och pratar folk där om att de tagit sig från drogmissbruk brukar de i första hand syfta på tyngre grejer.
Just cannabis verkar vara vanligast i drogkretsar. Bland toksnabba band som t ex Brutal Truth påstås dogen vara en bidragande orsak till att de kan hantera en sådan hastighet. Liknande rykten går om trummfantomen Pete Sandoval i Morbid Angel.
Även inom norsk Black Metal förekommer sådant. Satyr från Satyricon påstår att han testade redan i väldigt unga år och minst en i Mayhem lovordar drogen i samband med att han pratar om skidåkning (!?).
En del band som t ex Pantera (eller egentligen det mesta som rör Phil Anselmo) propagerade glatt för cannabis. Detta gäller även de flesta som spelar Stoner, samt en del dödsprofiler som Chris Barnes från
Six Feet Under.

Amfetamin (även kallat speed) var en populär drog inom Bay Areas thrashscen under 80-talet.
Metallica, Exodus och Metallica samt en uppsjö med andra band har alla erfarenhet av sådant.
Även många av dessas bands inspirationskällas huvudmanh Lemmy i Motörhead var förtjust i denna uppåtdrog.

Kokain brukar förknippas med rockstjärnor...kanske för att det är tämligen dyrt för en kortvarig effekt där man i ruset ser sig som oövervinlig. Demoband är antagligen inte överrepresenterade bland snögubbarna men band som Slayer, Judas Priest och Napalm Death har erfarenheter av sådant.

När heroin kommer på tals ryggar dock de flesta tillbaka. Cannabis, ampetamin, kokain, extacy osv kan bland drogromantiker och partyprissar förknippas med trevliga stunder. Men amfetamin får de flesta att tänka på människor som är så nedgånga att de skiter i om de lever eller dör. Just risken för att stryka med är stor då man kan sluta andas. Visst inga droger är speciellt hälsosamma men de brukar behöva mer tid för att ha ihjäl folk.
En av de som var på vippen att dö var Phil Anselmo som tydligen lyckades smyga med sitt beroende i sin separata turnebuss. Även Johan Edlund i Tiamat har erfarenhet av drogen (via en insiderkälla).

Risken med att hålla på med droger är att man kan fastna. Att påstå något annat än att det är allt annat än hälsosamt kan nog de flesta skriva under på. Så naturligtvis finns det en del som får problem.

Riktigt illa är det om man som Paul Baloff får sparken från sitt band Exodus och som sedan dör några år senare.
Samma visa med trummisen Doc från Vader.
Även mindre band kan råka illa ut. Jag har träffat två musiker i lokala band som strykit med i allt för ung ålder.
Ett annat band med en musiker som dött pga missbruk är Apati (som ironioskt nog har texter som borde få de flest att hålla sig borta från sådana saker).

Niklas Kvarforth från Shining går dock åt ett annat håll...han tar droger och försöker få andra att ta livet av sig. När det gäller att ta livet av andra finns det envisa rykten om att Jon Nödtveidt från Dissection ska ha varit rätt inne på droger.
Två andra svenskar som ska ha brottat med drogproblem är Marco Aro från Haunted och Face Down. Samt All från Ophthalamia och War.

Efter att ha läst att medlemmarna i Dark Funeral skuttat runt i en djurpark och trott sig vara osynliga får jag anta att de inte heller är helt rena.

Bathory   (Åkerlund står längst till vänster)  
 
Jag sticker inte under stol med att Bathory är ett av mina favoritband.
Det är jag knappast ensam om då de lyckades kränga bortemot 2 miljoner plattor under sin tid.
Detta är dessutom en merit utöver det vanliga då bandet (eller snarare personen då det var mer eller mindre ett soloprojekt efter första plattan) konsekvent vägrade vara med i kända tidningar, låg på ett indipendentbolag och spelade inte live.

Orsaken till bandets storhet var att de var stilbildande inom flera olika genrers. Dessutom var de pågrund av sin svåråtkomlighet tämligen mytomspunna.
Trots detta är det knappt någon utanför hårdrockskretsar som känner till dem i Sverige.
Folk känner till Jonas Åkerlund efter att han gjort videos till en rad kända band och artister som U2, Madonna, Roxette....och Metallica.

De flesta av hans kunder har antagligen inte en susning om att han är orginalmedlem i Bathory och jag hade blivit mycket förvånad om t ex Madonna har "Blood, Fire, Death" i skivsamlingen.
Metallica hade däremot lite bättre koll då de båda var kända som något av de extremaste som fanns i början av deras karriärer. Åkerlund hade dock inte haft något med Bathory att göra på flera år...men vill ett band med 100 miljoner plattor i nacken att man repar gamla Bathory låtar med dem i filmpauserna tackar man ju inte nej.
Synd att de inte spelade in eller åtminstone kunde ha lagt någon Bathorycover på Garage Inc.

Alla vet vem den bibliske, men inte många den historiske Jesus.
Bland ateister verkar det finnas en utbredd tro att han aldrig har existerat och att det som står i bibeln bara är gamla skrönor. Forskare är mer inne på att han har existerat och att bibeln är sammansatt av en mängd olika texter som omsorgsfullt har plockats ihop och bearbetats, där man kan finna en uns av sanning men där stora delar har ändrats för att det passar in i något syfte.

Berättelsen är följande:

Myt:
Maria hette en ung flicka som hade blivit havande med den helige ande.
Fakta:

Det är inte säkert vem pappan är. En kandidat var en ung romersk legionär vid namn Panthera.
Den officiella versionen är däremot för befängd för att ödsla mer tid på än att det antagligen var ett resultat av ren självbevarelsedrift. Hon hette f ö antagligen Marion eller liknande.

Myt:
Tillsammans med sin pojkvän Josef var de ute och vandrade i slutet av December tills de kom fram till ett värdshus i Betlehem.
Fakta:
Josef kan mycket väl ha varit en pojkvän som sedan blev styvfar till Jesus. Efter ett tag blir det tyst om honom så forskare misstänker att han dör efter ett par år.

Annars är både platsen och tidpunkten förmodligen felaktiga. Betlehem är av en religiös betydelse så Jesus har antagligen flyttats dit för att ge mer tyngd åt historian.

Ingen vet riktigt när Jesus är född men dagens officiella datum kom efter att man försökt introducera kristendomen i romarriket och helt sonikt snodde en konkurrerande guds födelsedag.
Innan dess hade Jesus en annan officiell födelsedag på vårkanten.

Myt:
Josef och maria var så fattiga så att de hade inte råd att ta in på ett rum så istället sov de i stallet. Maria hade kommit så pass långt i sitt havandeskap att hon födde en liten gosse.

Fakta:

Värdshus var ovanliga och det paret sov antagligen över hos släktingar. Husen var dock uppdelade med ett boendeplan och ett stallplan och det är mycket möjligt att Maria tyckte det var mer bekvämt att föda nere i stallplanet.

Myt:
Tre vise män knackar på för de har hört att en kung ska föddas och har följt en stjärna dit. Den lille pojken får dyrbara gåvor som guld och myrra.
Fakta:
De tre vise männen (som ibland är kungar) är faktiskt inte tre ens i bibeln utan det är någon fix ide folk har.
De har knappast funnits på riktigt och det finns inget som tyder på att de jagade stjärnor.

Myt:
Jesus växte upp till en långhårig religiös snickare som efter en tid började bege sig ut på gatorna och hela sjuka.

Fakta:

Josef var enligt bibeln snickare men det var ytterst sällsynt i ett land som saknade skogar. Det är mer troligt att han arbetade med sten och Jesus gick antagligen i hans fotspår.
Det är mycket möjligt att Jesus var ute bland folk men knappast i form av någon religiös profet utan snarare var var han nationalist som kämpade för ett fritt land.
En barndomsidol var antagligen en rebelledare som hette Judas (inte DEN judas).

Senare slog han sig ihop med en upprorsman som är känd som Johannes Döparen.
Johannes dödas dock och Jesus blir den nya ledaren.

När det gäller Jesus utseende vet man inte mycket. De bilder man ser av honom är antagligen en efterkonstruktion där han ser ut som en from sydeurope. Skägget symboliserar visdom och det långa håret var antagligen mode när målningarna kom. I äldre skildringar är han korthårig.
Modet under hans livstid var antagligen romerskt med renrakade ansikten och kort hår. Dock var ju Jesus en upprorsman så det är möjligt att han struntade i dessa imperialistiska påfund.
I en av få vittnesskildringar från Jesus tid beskrivs han som en kort mörkmustig man med kort vild blick, kort hår, hopväxta ögonbryn samt skägg. Vittnet var dock inte kristen.

Myt:

Det judiska prästeskapet såg honom som en hycklare och försökte få den milde romerska stadshållaren Pontus Pilatus att ha ihjäl honom (eftersom de själva inte kunde verskställa några domar). Pilatus är inte dummare än att han fattar vad som var på gång och fattar att de anklagelserna om föräderi som riktas mot honom har en religiös grund.
Därför får Jesus flera chanser att bli fri. Först genom att muntligt säga att anklagelserna saknar grund och sedan låter han folket få frige en dödsdömd fånge.
När inget hjälper får Pontus Pilatus motvilligt ge upp och låta piska Jesus, samt låta honom bära ett stort kors genom Jerusalem för att slutligen spika upp honom på det. Han dör tillsammans med några uppspikade brottslingar.
Bland se sörjande står tre kvinnor. En är hans mor och en är en prostituerad han räddade livet på.
Fakta:
Det är osäkert om Jesus retade upp prästerskapet eller ej. Det är möjligt att han trampade på ömma religiösa tår (om han nu påstod sig ha någon religiös agenda) men det kan också vara så att det fanns folk som var rädda för att hans handlingar skulle kunna drabba det judiska folket p g a romarnas repisalier.
Däremot är det rätt säkert att den fromme Pontus Pilatus är rena skämtet. han har visserligen bevisligen varit stadshållare men att han placerades så pass långt från Rom var för att han var känd för att vara brutal.
Hade någon anklagats för förräderi hade han knappast tvekat för att verkställa en dom.
Att han beskrivs som så förstående och mild beror på att när kristendomen skulle introduceras i romarriket kunde man ju inte utmåla en viktig romare som grym.

Jesus död var det vanligaste straffet för fiender till romerska imperiet.
De hade antagligen inte behandlat en religiös tokstolle på detta sättet. Eftersom korsfästningen skulle ha en psykologisk effekt så ställderomarna korsen så att folk lätt kunde se de som hängde där. Ibland placerade man ett antal kors längst med färdvägar. Jesus ska dock ha befinnit sig på en upphöjning och det är möjligt att han fick hänga med några andra fiender till romarna.
Han kunde dock trösta sig med att han antagligen inte fick släpa på korset som han gör i bibeln.
Korset är helt enkelt alldelse för tungt för att han skulle kunna ta sig fram. En annan teori är att han fick bära bra den delen som han var fastspikad på och som sedan fästes på en påle. Men även detta visade sig i undersökningar ha varit för tungt för att bära själv.

Det finns förresten en livlig diskusion om vad Jesus egentligen dog av. Vissa menar att han kvävdes, andra att han delvis dog av shock och smärta. Vissa menar att det tar dagar att dö på korset och andra att det går betydligt snabbare. Spikarna lär i vilket fall inte ha slagits in som på de gamla tavlorna för i sådana fall hade de inte orkat hålla upp hela kroppsvikten. Handlederna är mer troliga än handflatan och fötterna penetrerades antagligen på ett liknande men sätt från sidan.

Kvinnorna som sörjer har det skrivits hela böcker om. Maria behöver ingen närmare förklaring men däremot är horan Maria Magdalena intressant för hon har tydligen en rätt stor betydelse i Jesus värd.
Flera forskare är övertygade om att Maria Magdalena var Jesus hustru men att det inte passade så bra in i historian.
Samma sak med hans mor som inte bara skulle ha varit jungfru vid födseln utan dessurtom en evig jungfru, vilket naturligtvis gör Jesus till enda barnet. I själva verket ska han ha haft flera syskon varav en av dem kan vara den tredje kvinnan vid korset.
Två av bröderna var f ö med i hans rörelse och finns med som lärljungar i bibeln.
En av dem var antagligen utsedd till att ersätta Jesus men det blev inte så.
En lustig detalj med Jesusu syskon är att en av dem ska ha hetat Judas, men det var antagligen ett resultat av att det var ett mycket vanligt namn.

Ytterligare kurriosa är att Jesus antagligen inte hade en aning om vad kristendom var för något.
Han hette inte ens Kristus som en del tror utan det är en tittel som kom senare som betyder "den smorde" på grekiska.

Peter Madsens tolkning av Loke
 
En sak som slog mig när jag låg och läste Peter Madsens Valhalla-serie är hur han håller alla gamla fördomar i liv med sina teckningar samt skapar nya. Heimdall är i hans tolkning liten fet och rädd vilket känns lite osannolikt med tanke på att hans jobb är att vakta Asgård.
Men detta är en tolkning som förmodligen är Madsens egna.

Däremot spinner han glatt vidare på gamla romantiska skildringar från sekelskiftet.
Oden är tydligen bror till Gandalf med sitt åldiga och skäggiga utseende.
Nu vet jag inte om det förekommer några skildringar av hans utseende i eddorna (mer än att han är enögd och stundtals går runt i hatt) men jag antar att det rör sig om en efterkonstruktion. I vär del av världen har långa skägg förknippats med visdom så det är ju inte så konstigt att det blev så.

Skildringarna av Tor verkar stämma med orginalet. Han beskrivs som en muskulös bonde med rött skägg.
Däremot reagerar jag på Loke.
I nästan alla skildringar jag sett på honom har han ett uppenbart utländskt utseende.
I regel ser han ut som en lömsk arab eller möjligen jude. Detta har antagligen att göra med att det förekom en hel del rasistiska strömningar för drygt 100 år sedan och att man gärna ville visa att den lömske förrädaren i asgård inte passade in i den annars homogena massan.
Lustigt nog envisas man med att hålla kvar vid det samtidigt som folk reagerar på en massa andra struntsaker i samhället. Loke utseende har ju uppenbarligen en rasistisk koppling till skillnad från ordet neger eller liknande.

Med tanke på hur vanligt det är med våld i den manliga världen känns det inte som en slump utan snarare att det fyller en viss funktion.
Med våld menar jag inte att man nödvändigtvis går ut och spöar folk utan helt enkelt attraherande saker som kretsar kring våld och action.

När jag själv tänker tillbaka till när jag växte upp hade en kille utan något som helst intresse för våld ansets vara tämligen mesig. För vad var det men gjorde på sin fritid?
Dels fanns ju de gamla klassiska "gubbarna" som var killars motsvarighet till Barbiedockor som började på 70-talet med Action Man.
De som gällde när jag var liten var Masters Of The Universe (ä k He-Man), Action Force (ä k GI Joe) Star Wars och Transformers. Senare kom Bravestar, Lion-O och Turtles m.m

99% av de från min generation spelade gärna TV-spel och även om inte alla var speciellt våldsamma (censuren var f ö rätt stark på den biten) gick det inte att sticka under stol med att många spel gick ut på att slå ihjäl alla varelser  som kom i vägen.

De flesta som jag umgiks med läste serietidningar och en stor del av dessa kretsade kring våld.
För egen del läste jag gärna tidningar som Fantomen, X-men, Mega Marvel, Marvel Universum, Spindelmannen, Batman, Agent X9, Magnum, SM m.m Men gladast blev jag om jag lyckades smuggla in Punisher eller Conan för de var nästan lika spännade som porr (farsan hatade för övrigt underhållningsvåld för ungar så han både förbjöd och slängde alla våldsamma tidningar han kom åt).

Lekte jag med någon kompis var det nästan alltid vapen inblandade och man sprang runt med knallpulverpistoller i byxlinningen samt modifierade billiga plastgevär tills de blev rena luftvärnskanonerna.

Något som var populärt var att låna ut filmer till varandra och helst skulle det vara vuxenvåld som t ex Rambo, Robocop, Dödligt Vapen m.m men i brist på sådant kunde det även gå bra med tecknad action.

Men detta var ju när man var liten. Idag så har man ju mer distans till våldet...eller?

Egentligen inte om jag ska vara ärlig utan det tas istället in i andra former.
Hur mångta skulle t ex läsa deckare eller spionromaner om de var befriade från våld?
I ärlighetens namn tittar jag knappt på filmer som är befriade från våld även om man naturligtvis vill kunna få in det i något samband och med lite tankearbete bakom manus.
Jag vågar villigt erkänna att jag fortfarande tycker det är roligt att spela våldsamma dataspel.

Faktum är att jag vill gå så långt och påstå att män har mer våldsamma gener i sig som förmodligen ligger där för att vi ska kunna försvara oss och våra familjer mot fientliga stammar eller vilddjur.
Detta är dock ett beteende som inte fungerar speciellt bra i ett civilliserat samhälle där polisen har våldsmonopol. Så vi får helt enkelt ge utlopp för dessa saker genom stimulation.

För egen del är jag för det mesta lugn och harmonisk och knappast den som skulle starta något slagsmål.
Detta beror antagligen till stor del på att jag matar mig själv med våldsam musik så fort kag kommer hem och i värsta fall kör jag igenom några banor i något shoot´em up spel.
Som jag ser det är det ju bättre att få utlopp för det under kontrollerade former än plötsligt sitta i en domstol efter att ha gett någon en käftsmäll för en bagatell eller så.

Det kan vara svårt att kanske tro det men trots att folk som lever sig in i rollen som heltidsheadbangers ser ut som allt annat än en klassisk nörd så är ändå nördnivån skyhög.
Jag vet inte så många andra genrers där folk har bättre koll på vad de lyssnar på och den poser som försöker nässla sig in får det tufft att bevisa sin värdighet.

Naturligtvis skiljer kunskaperna från person till person men generellt finns det en radda klassiska band alla bör känna till. Är man inne på en mer specifik genre har man självfallet mer koll där och ve den som påstår sig gilla ett band men som vare sig kan rabbla skivtitlar eller bandmedlemmar.

Av någon anledning så verkligen suger jag till mig värdelöst vetande (hade den förmågan varit lika effektiv på mer konstruktiva saker hade mina snittbetyg från skolan varit avsevärt högre). Men jag klassas inte som något extremfall inom tyngre musik utan det finns gott om folk som med lätthet kör över mig, backar och kör över mig igen.

En del onödigt vetande har jag gjort Quiz av på Facebook men tröttnde efter ca 100 frågor. Däremot kan jag ju alltid skriva ner en del onödig skit här (eftersom få läser det, färre bryr sig och ingen klagar).



Till en början så finns det ett klassiskt Merceful Fate omslag vars tecknare inte bara visade sig vara svensk utan att det han brukade jobba med var den minst sagt oväntade barnserien.......BAMSE!!!
 
Dock verkar en del runt Bamse vara tuffare än väntat då jag vet att någon manusförfattare var inblandad i en synnerligen rå ScFi serie under 90-talet som gick i Magnum.

Låttexter inom metal brukar sällan avra speciellt spännande utan är ofta samma saker som återanvänds om och om igen. Heavy Metal handlar om hur metal man är. Thrash om våld. Death om död (duh!!!). Black Metal om Hin Håle osv.
Därför är det alltid skojigt med grupper som sticker ut. Två band som jag kommer på spontant är Hypocrisy som sjunger om rymdvarelser. Hela albummet "The Final Chapter" handlar om en stackare som blir rymdnappad, hånad och som slutligen tar sitt liv.
Arckanum har idag tagit avstånd till sina tidigare texter som dock var mer intressanta än dagens kaosispirerade då de uteslutande handlade om troll.
Detta helt utan någon humor eller glimten i ögat.

Media rapporterar numera i regel inte om en kändis har begått självmord för att motverka självmordsvågor.

15% av de som tar livet av sig lämnar meddelanden som brev och liknande.

I Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15-44.

Fler män än kvinnor tar livet av sig. Detta beror framför allt på att män föredrar säkrare metoder. Självmordsförsök är dock högre bland kvinnor.

Ett självmord beräknas kosta samhället drygt 3 miljoner kronor.
Ett självmord ligger på hela 16,68 miljoner.

Hälften av alla självmord i sverige är alkoholrelaterade.

Det är vanligare med självmord bland vita än svarta (i a f i USA).

Extra utsatta är folk som lever ensamma, är arbetslösa eller har social fobi.

Svetsutsöndring på fingertopparna kan avslöja om någon är suicidial.

Deprimerade löper större risk att ta livet av sig om det börjar ta sig uppåt än om de ligger på botten.

Källa: Wikipedia

Jessica (Deborah Ann Woll), True Blood

I filmernas värld ska man dricka blod från en vampyr för att själv bli en.

Ibland måste vampyren bita först men det är via dennes blod som man själv blir en odödlig.

Detta stämmer dock inte helt överens med de gamla källorna.
Faktum är att på en del håll ska blodet från en dödad vampyr hällas på en deg.
De som sedan äter av brödet är efter det skyddade mot vampyrer.

• Vanligaste sättet att bli vampyr är genom att bli biten.
• Men det går även om man blir begravd utan böner.
• Om en varg eller katt går över ens lik.
• Om man äter köttet från ett får dödat av en varg.
• Om man dör utan ha blivit döpt.
• Om man blir avlad eller döpt på en kyrklig helgdag.
• Om man inte får amma som liten.
• Om man är sjunde sonen till en sjunde son.