Då och då slår det mig att många människor har svårt för att riktigt kunna placera sig själva på en politisk skala.

Det finns bland annat folk som kommer från välbergade familjer, har märkeskläder, går på privatskolor, dansar balett osv som minsan är vänster.

Tydligen en väldigt materiell vänster, vilket känns en aning konstigt med tanke på hur socialismen vanligtvis har för syn på ägande.

Men tydligen finns det t o m en hel fallang idag som menar att detta tydligen är helt ok så länge man inte låter någon annan göra deras jobb (vilket innebär att de i alla fall är vänster på synen om arbete).

Fast högern är inte heller förskonade från folk med lustiga åsikter.

Genom åren har jag träffat en och annan som uteslutande lever på offentliga medel eller på andra trots att de minsan är Moderater.

Visst, temporärt sett är det ju hållbart men när människorna på fullaste allvar menar att andra SKA stå för deras egen försörjning utan att ens försöka så undrar man om de över huvud taget ens har läst någon moderat information.

Liberal-konservativa (a k a höger ur ett svenskt perspektiv) brukar annars vara väldigt måna om det personliga ansvaret och att det offentliga skyddsnätet är just ett skyddsnät.

Ännu skummare blir det när bittra, xenofobiska, folkhemsälskande bonnläppar menar att de skulle vara höger. Speciellt då åsikterna många gånger verkar vara tagna direkt från något gammalt Socialdemokratiskt propgram från 60-talet.

Dessa ovanstående paradoxer är några av orsakerna till att jag själv aldrig (eller åtminstone sällan) väljer att lägga mig i något politiskt fack.

På senare år har många även fått uppfattningen att vänstern står för frihet och individualism  medan högern representerar kontroll.

Vilket känns som ett rejält polbyte. Fast förmodligen är det en missuppfattning av att frihet enbart fungerar om det är under eget ansvar.