Social fobi nämns titt som tätt och uppskattningsvis 10% av alla svenskar ska lida av det (hörde jag någonstans). Trots det är det få som förstår hur det är att leva med det.
Folk inser att det kan vara svårt fram tills det ska omsättas i praktiken.

Vardagliga saker som att handla, ringa, gå ut osv kan vara ungefär lika jobbigt som för en vanlig människa att ställa sig på en scen inför en massa åhörare eller rentav hoppa bungydjump.

Med åren har jag kunnat leva ett socialt liv och kan även jobba uitan större problem vilket gör att få som träffar mig är medvetna om problemen.
Förmodligen finns det folk som jag känt i flera år som inte har en aning om att det finns saker i min tillvaro som är betydligt jobbigare än för de flesta.
Detta gör dock att förståelsen minskar.
Jag kan sitta och dra grova skämt inför en grupp människor, hålla föredrag inför en klass. Gå på arbetsintervjuer men INTE ringa ett samtal till en arbetsgivare. Att gå i affärer är jobbigt men är fullt möjligt men jag skulle vara helt matt om jag skulle hänga på en shoping-runda.

En annan sak som jag inte tänkt på fören de senaste åren är att det även förekommer fördomar om andras fördomar (paradoxalt?).
Träffar jag folk letar jag efter gemensamma nämnare men jag känner ju samtidigt om det förekommer skillnader. Dessa skillnader brukar snabbt förstoras till fördomar om mig.
Några exempel är:

Träffar jag några som har högskoleutbildningar och är mån om sin klädsel känner jag att de betraktar mig som någon Robert Gustafsson-alkis karraktär.

Är det typiska arbetare eller liknande känner jag mig som en feminin snobb.

Är det snygga lättklädda tjejer känner jag mig som ett pervo.

Är de invandrare känner jag mig som en rasist.

Är det småtjejer känner jag mig som en pedofil.

Är de äldre känner jag mig som en pundande ungdomsbrottsling.

Träffar jag mina svärföräldrar känner jag mig som ett misslyckat drägg som utnyttjar hans dotter.

Osv.

Till och med på mitt jobb känner jag att folk slänger in mig i ett fack.
Detta gör ju naturligtvis att det blir ännu jobbigare att skaffa arbete när jag känner att alla har fördomar om mig. Möjligen om jag har chans till en tvåvägskommunikation där det går att hantera situationen (prata har jag ju alltid kunnat).

Naturligtvis bottnar allt detta i att jag har haft en massa problem med fördomar under min uppväxt. I stort sett inget jag gjorde, tänkte, gillade eller sa var bra och det har sedan suttit kvar.
I viss mån finns det fortfarande folk i min omgivning som verkar ha som sitt stora livsmål att finna fel och brister på mig även om min mer rationella sida säger att det mesta bara är rena fantasierna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är inte utan att jag skäms över att erkänna mina bristfälliga engelskakunskaper. Till skillnad från kemiska formler, mattematiska kurvor, hur man manglar, densitet, vad grävlingar heter på latin och vilket år Karl XI kröntes är engelska något...

Flera gånger har jag hört muslimer som beklagar sig över att de måste stå till svars för allt elände som sker i islams namn.En tjej tog det säkra före det osäkra och bad om ursäkt för allt som islam, arabvärlden, Sverige, kvinnor, västvärlden och så ...

Är all musik med syntar synt? Är all musik som innehåller stråkinstrument klassiskt?Är all elektronisk musik techno? På samma sätt är inte all musik med distade gitarrer metal. Dock hör det till vanligheten att stilar gärna klumpas ihop tämligen vå...

Enligt någon undersökning ägnar vi 14 minuter per dag åt att laga mat, sex minuter att verkligen prata med våra barn och sex timmar med att slötitta på TV och surfa på nätet.SEX TIMMAR!!!!Det är alltså 2/3 arbetsd ag.    I höstas började jag plug...

Ok! Så här ligger det till.Flickvännen fick ta hand om sin systers hund för något år sedan och med hot om stryk eller nåt fick hon även mitt motvilliga godkännande. Förra nyår var vi iväg en sväng varpå jycken fick panik när folk började skjuta raket...