HKH Carl XVI Gustaf
 
Tycker det börjar bli tröttsamt med jakten på vår kungafamilj.
Efter att tramsboken "Den Motsträvige Monarken" har fått stor uppmärksamhet och dessutom tagits på allvar vilket har resulterat i att Drottningen "rasar" på vat och varannat skvallertidningsomslag (kanske dags att kolla blodtrycket snart) har Kungen återigen fått kritik för att ha hedrat en diktator.

Denna gången är det Saudiearabiens turbenklädde kung. Tidigare var det härskaren i puttefnasklandet Brunei.
Visserligen är båda ländernas styre under all kritik men kungens roll är inte att vara någon världspolis utan ska helt enkelt göra reklam för Sverige.

Men det som jag irriterar mig mest på är att de som är mest kritiska verkar vara från vänsterhåll och i det här fallet är det hyckleri på hög nivå.
Vänsterfolk har en tendens att gladeligen fördömma demokratiska länder och skylla allt elände på länder med rättsystem, konstitutioner och framför allt folkvalda representanter.
Samtidigt höjs sällan rösterna mot länder som avrättar homosexuella, fängslar och torterar de som vill ha demokrati, satsar biståndspengar på vapen m.m
Det är inte utan att det är frestanmde att tro att det rör sig om någon form av omvänd rasism där man anser att en del länder är för efterblivna för att kunna genomföra riktiga demokratiska reformer.

Det verkar även finnas stora brister i insikten om vad en demokrati egentligen är. Samtidigt som man vägrar se vare sig USA eller Israel som demokratier så anses de flesta arabstater vara det. Såg för en stund sedan att Saudiearabien och Brunei var de sista arabländerna som inte var demokratiska i o m att de inte har kvinnlig rösträtt. I själva verket är INGET av de tiotalet arabiska nationerna speciellt demokratiska ur ett västerländskt perspektiv.
Det finns strikta regler på vilka som får ställa upp i val och vare sig konstitutioner eller rättssystemen är speciellt stabila. Dessutom får man absolut inte tycka, säga eller göra som man vill utan att riskera hårda straff.
Även om jag har förståelse för en del som kritiserar Israel så går det inte att sticka under stol med att det går att driva en oposition och kritisera makthavarna utan att riskera hälsan.

Men nu har vi ju och göra med folk som på fullaste allvar tror att Kuba är en demokrati. Att Che Guevara var en folkhjälte. Att Kina är framtiden. Att Michael Moore går att ta seriöst samt försvarade vidriga länder som Sovjett, Vietnamn och Nordjkorea in i det sista. Samt naturligtvis att det vore bäst att låta diktaturer vara ifred.

Ibland känns det som om Sverigedemokraterna och Expo har en hemlig uppgörelse där de delar på befolkningen.
Dels de som skyller allt elände på invandringen och islam samt den andra gruppen som envist påstår att mångkultur är bästa lösningen och alla som vågar kritisera detta är rasister.

För egen del är jag emot bägge alternativen vilket verkar göra en del förvirrade.
Jag anser att de som kommer hit ska göra rätt för sig. Det finns inget samhälle i hela världen som tjänat på att ta hit folk som isolerar sig från samhället och lever på bidrag.
Samtidigt avskyr jag intollerans och ryktesspridning som är rätt vanligt förekommande när det gäller framför allt islam.

Sådana här saker gör att jag å ena stunden får medhåll från sverigedemokrater och liknande för att i nästa sekund behandlas som någon blind flumvänster-typ.

Huvudorsaken till detta är att det inte går att klumpa ihop hundratusentals människor i ett kollektivt synsätt där den ena parten demoniseras och den andra glorifiseras. Rent historiskt kan man ju se att detta är en av huvudorsaken till totalitära ideologier som övertygat sig själva om att deras handlingar rättfärdigas av målet att stå på den goda sidan.

För när det väl kommer till krita så finns det ju en mängd olika individer.
Det finns invandrare som är ambitiösa och vill göra rätt för sig och menar att anledningen att de lämnade sitt gamla liv bakom sig var för att kunna bygga sig en framtid.
En del av dem har flytt från religiöst förtryck och dessa vill knappast förknippas med talibaner och liknande traditionalister.
Men sedan finns det ju de som aldrig har haft syfte att jobba för sig utan kommer hit efter att ha hört om att Sverige har ett generöst bidragssystem.
Tyvärr verkar den sista gruppen ha ökat då det visat sig att det är svårt för utlandsfödda att kunna bli något här. Alla känner vi ju till historierna om folk med tunga akademiska utbildningar som efter mycket slit får jobb som taxichauförer eller lokalvåradre.
Att spekulera i orsakerna bakom detta hade gjort detta inlägget allt för långt så jag nöjer mig med att konstatera att om man som invandrare vill kunna leva på det man jobbat med tidigare så är i Sverige ett förstahandsval utan då åker man antagligen till något land som menar att hårt jobb är nyckeln till framgång.

Vissa vill skylla den höga brottsfrekvensen bland de utlandsfödda med att det ligger i deras kultur eller liknande.
Men faktum är att i de flesta fall speglar det snarare deras sociala situation.
Bor man i en familj där föräldrarna är arbetslösa, eller inte har tid och man vet att ens egna framtidsutsikter ser mörka ut är det antagligen lätt hänt att man faller för frestelsen att tjäna snabba pengar snarare än ärliga.
Eftersom många invandrare bor på områden med mestadels andra invandrare är också risken stor för en snedvriden syn på samhället.

När det kommer till religion så handlar det ofta om tolkningar.
De flesta muslimer är fredliga och tror inte våld löser några problem.
Muhammed anses vara ett föredöme och var både mild och klok.
Att det finns folk som begår terror på grund av religionen känns snarare som galningar som har behov av att få ur sig sina aggresioner. Hade de inte haft koranen att skylla på hade de bara funnit något annat.

 

Jag är inte den första och antagligen inte den sista som nämner det här....men börjar inte jakten på rasism ha en tendens att gå över styr rätt ofta?

Nu senast har Fazer bestämt sig för att ändra designen på sina Kinapuffar då folk tydligen har retat sig på den lilla glada kinesen som pryder förpackningen.

Tidigare har ju ordet neger blivit förbjudet då det ansågs vara rasistiskt även om jag själv aldrig sett det så..i af i de fall de saknar ändelsen -jävel eller liknande.
Detta ledde till att barnvisan Familjen Krokodil förbjöds och att Pippi Långstrump fick skrivas om (pappan var ju som bekant kung på en neger ö).
Sedan blev det Tintins tur. Tintin i Kongo ansågs vara nedvärderande mot svarta och förbjöds. Frågan är om inte andra övriga seriealbum med asiater lär ryka de också framöver då gamla belgiska och franska serietecknare brukade gilla att teckna asiater med bara streck som ögon och liknande.
Sedan kan man ju fortsätta med att ge sig på allt som rör indianer. Bara ordet "indian" kommer kanske att anses vara tämligen suspekt om några år utan istället får man säga ameriaksnka urinnevånare eller liknande.

Men kanske det viktigaste i denna rasist-jakt är väl resultaten.
Vad jag kan se verkar inte folk vara mer vänliga till invandrare idag än innan jakten på "vardagsrasismen" började. Tvärtom verkar de flesta vara tämligen trötta på tjafset vilket i sin tur snarare skapar en motreaktion.
Varför skulle annars Sverigedemokraterna öka som de gjort EFTER att Expo, journalister och politiker jobbat hårt på att rensa bort vartenda potentiellt rasistiskt i samhället.

Om någon orkar bry sig om att kommentera detta med att jag antagligen är en smygrasist själv så är mitt enda svar mitt högra långfinger.

Svenskar är generellt duktiga i engelska (med mig själv som ett stort undantag) och kan således kommunicera med ganska stora delar av världens befolkning.
Detta anses dock inte vara fullt tillräckligt om man ska tro den svenska företagarna utan vi måste utvidga våra språkkunskaper med andra språk.

Bland övriga språk anses tyskan vara populärast då vi genom historiskt sett alltid haft bra handelsförbindelser med Tyskland.
Även om jag inte kan svära på det undrar jag om inte tyskan t o m var officiellt språk här för en sisådär 300 år sedan.
Det är i alla fall utom allt tvivel att banden till Tyskland var starkare förr i tiden och i mina föräldrars generation verkar tyskan vara betydligt mer utbredd än i min egen. Bland dagens tonåringar har intresset minskat ännu mer.

Nästa språk på listan är spanska.
Spanska är liksom engelskan ett språk som är tämligen spritt och talas av hundratals miljoner. Även om det är min högst personliga åsikt känns det även som om många som har spanska som modersmål sällan vill anstränga sig att tala andra språk om de inte nödvändigtvis måste (vilket går att känna igen bland fransoser och stora delar av tyskarna).

Nästa språk på listan är mer isolerat än de andra men har på senare tid blivit mer aktuellt. Nämligen kinesiska.
Få kan ha missat att Kina är på väg framåt och det talas runt fikaborden att detta kommer att bli nästa stormakt. Även om jag är skeptisk till att Kina som det ser ut idag har kapacitet att bli någon egentlig stormakt i stil med USA så går det inte att förneka att kineser har intressen runt om i hela världen, speciellt bland återförsäljare av billiga varor (kläder är t ex skitbilliga att köpa in därifrån).

Källa: DN

Utanför min lokala ICA-butik har några muslimer slagit upp ett tält.
Som jag fattar det så är de där för att informera om ramadan och om islam i stort.
Personligen tycker jag det låter som en bra ide.
Trots att islam är en rätt omtalad religion så behövs det inte många fikaraster innan man inser att det finns en hel del fördomar om den.

Det förekommer även en hel del oklarheten hur det egentligen står till med saker och ting och vad som är ok eller inte.

Så långt är allt ok!
Men jag retar mig på en flagga som de har där det står:
"Ramadan, en ny svensk tradition".

I min värld är den inte svensk.  Inhemska svenskar har inget med den att göra utan det är ju nästan enbart invandrare eller barn till invandrare som praktiserar det.
Extra irriterande blir det ju att detta kommer i samma veva som folk muttrar över att en del muslimer verkar vilja leva i någon bubbla avskild från samhället där religionen står över allt annat. Vare sig det är lagar, regler eller vanligt hederligt hyfs.
Budskapet känns lite som att "vi tänker inte anpassa oss efter er utan ni måste anpassa er efter oss".

Detta är en lista framtagen av Gudrun Swartling som hjälper avhoppare från sekter.

• Markant sämre kontakt med familj och gamla vänner.
• Har ofta med sig en vän/vakt från gruppen som skydd.
• Tidigare intressen har ofta försvunnit.
• Värderingar som tidigare var viktiga har ändrats radikalt.
• Dålig ekonomi.
• Personen kan uppfattas som zombieaktig av tidigare vänner.
• Kan uppträda helt normalt, men om gruppens ledare ifrågasätts av utomstående kommer bortförklarandet som en utantilläxa.
• Ibland förändrat utseende.
• Ansträngt leende som inte når ögonen. Stirrig blick.
• Annorlunda kroppshållning.
• Dålig nutidsorientering. En del grupper följer inte alls med i vad som händer i omvärlden.

Några knep sekter håller på med för att fånga sina anhängare är att de inte tål ifrågasättningar då ifrågasättande är detsamma som att gå emot gud.

Vill någon hoppa av finns risk att brytningen med sekten och dess medlemmar blir total. Med tanke på att många har både sina vänner och familjer i sekten så blir det en oerhört stor uppoffring.

Sekter ser sig ofta som elistiska och håller sig mycket för sig själv och målar gärna upp omvärlden som ond och hemsk.
Ibland ser sekten till att medlemmarna är i så dålig form att de inte orkar ifrågasätta. T ex genom jobb och uppdrag som upptar en stor del av medlemmarsnas vardag.

För de som var unga under det radikala 70-talet och startskottet 1968 har flera skaffat sig en stark politisk övertygelse.
Många följde med i den rådande vänstervågen som rådde medan andra engagerade sig mot den.
Framför allt tog man avstånd från den tidigare mesigare svensson-generationen som mest verkade vara intresserade av att bevara status quo och röstade med det partiet som påstods gynna den grupp som man tillhörde.

Så hur ska vi som tillhör en senare generation kunna göra uppror?
Naturligtvis genom att inte ha något engagemang och skita i det mesta som rör politik.
Ytterst få som jag känner är engagerade i något etablerat parti eller i någon förening som t ex Amnesty, Rädda Barnen, Världsnaturfonden, Geenpeace osv.
Men detta innebär ju inte att folk skulle sakna åsikter utan istället har det anamats någon slags pragmatisk livsstils-rörelse.
Enskilda frågor smäller högre än ideologin vilket har lett till att vissa lobbyorganisationer har gått frammåt de senaste åren.

Ibland kallas vi för gratisgenerationen då de flesta inte bara tar välfärdsstaten som en självklarhet utan även vill att det ska utökas till flera områden. Kollektivtrafiken bör vara gratis, upphovsrättsskyddat material ska även det vara gratis. Vissa menar även att bredbandsuppkoppling och bostad ska vara gratis i och med att de ser det som en mänsklig rättighet.

Ibland kan vissa enskilda frågor ha en stor betydelse och riskerar även att avgöra val.
Några är t ex den tämligen missuppfattade FRA-lagen som skulle underlätta underrättelsetjänstens övervakande av misstänkta brottslingar.
Samt Ipred som försvårar spridandet av upphovsskyddat material.
Men det är ju inte bara IT-frågor som får folk att reagera utan frågor som rör jobb, miljö och invandring verkar vara populära.

Att rikta in sig på enstaka frågor gör även att det förekommer en del hopp mellan partierna som kändes tämligen osannolika för tidigare generationer.
Jag vet folk som gått från Vänsterpartiet till Centern.
Centern till Vänsterpartiet och Moderaterna till Miljöpartiet.
Detta har även fått partier som M och Mp att inta en mer pragmatisk hållning då de båda är medvetna att de fått över "fienden" till sitt eget läger.

Annars är ju mindre partiet på uppgång.
Sverigedemokraterna sitter ju numera i riksdagen. Det går att spekulera i varför men min egen åsikt är att många känner att de gamla partierna är tråkiga och tjafsar om lite skatter hit eller dit istället för att se sina väljare eller problematiken i samhället.
Piratpartiet har antagligen en liknande funktion. Förhoppningsvis är det mer en protest mot de andra partierna än att folk på fullaste allvar menar att upphovsrätts-frågan ska stå över allt annat.
Dock verkar det som om att trots ett stort stöd valde de flesta sin röst på partier som verkar ha lite fler frågor på sitt program.

Min personliga åsikt om dagens generation är splittrad.
Ibland tycker jag att en del har svårt att se en helhet utan fokus ligger på några få detaljer. Men generellt är jag positiv.
Folk verkar kunna tänka mer än tidigare.
Nu röstar man inte på ett parti för att de var "Arbetarpartiet" en gång i tiden utan det är mer viktigt vad de har att erbjuda rent konkret.
Det är också intressant att se att folk inte litar blint på politiker längre utan faktiskt kan rösta emot EMU trots massiv uppbackning av namnkunniga politiker. Eller att man röstar in ett parti som konsekvent fått skit skyfflat över sig av både andra politiker men även i de flesta medier.
Nu känns det som att om politiker vill ha röster från min generation måste de även komma med intressanta erbjudanden och följa upp dem, annars går man bara till nästa alternativ.

Samatha Fox
    
En sak som som jag funderat över är att samtidigt som samhället blir mer och mer sexfixerat så minskar toleransen mot nakenhet.
Under 80-talet var det så vanligt med nakna bröst (Samatha Fox, Sabrina Salerno, Madonna m.fl) att få reagerade att det var vanligt förekommande i Sveriges största ungdomstidning.
Detta var i o f s inget jag tänkte på då jag var lite för ung för att uppskatta bröst men jag kommer ihåg att det var rätt vanligt att sola top-les (min mamma var för övrigt den första som gjorde det där jag bodde).
Även några år in på 90-talet verkade det vara rätt vanligt och jag kommer ihåg att min då 16-åriga kusin sprang runt med bar överkropp när vi badade 1994.

Idag hade jag blivit väldigt förvånad om en 16-årig tjej hade visat brösten på en badstrand. Möjligen en rejält tankad brud på en festival men det är ju inte riktigt samma sak.
Det är samma sak i tidningar. Brösten ska inte släppas fram, så är det bara.
Men paradoxalt nog ska det mesta bli sexuellt laddat trots detta.
Någon sa att skillnaden mellan musikvideos under 1980-talet och 2000-talet är att de sistnämnda ofta har samlag i sina, fast med kläderna på.

Även om Britney Spears, Spice Girls och de andra som var stora när vi gick in i ett nytt årtusende behöll kläderna på så skulle bara en idiot förneka att de körde stenhårt på att utstråla sex.
Britney Spears och Spice Girls verkade dessutom ha ett koncept som verkade ha utformats av någon slibbig snuskgubbe.
Britney åmade sig som om hon hade fått något hormonryck samtidigt som hon var en liten oskyldig flicka som minsan sparade sin oskuld (vi snackar image nu). Spice Girls var lite oskyldigare men med tanke på vilken deras huvudsakliga målgrupp var känns det lite....fel.
Sedan har vi alla dessa förbannade hiphop videos med zoomade arslen.

Någon nämnde att detta fenoménet skulle vara imorterat från USA.
Som de flesta vet brukar nakenhet vara väldigt spektakulärt på andra sidan Atlanten och får alltid kritik från känsliga människor trots att få klagar på våldet i media.