Just nu sitter det förmodligen en svensk kille på något hotellrum i USA knapprandes på sin lap-top.

I morgon fortsätter färden till Mexiko.

Killen i fråga heter Fredrik och är en klasskamrat till mig.

Även om han liksom de flesta har en del brister så måste jag ändå erkänna att hade folk generellt haft hälften av hans initiativförmåga hade världen sett anorlunda ut.

För något år sedan så träffade han en tjej via något nätverksspel.

De började prata mer och mer med varandra och efter ett tag började de även se sig som ett par.

Kruxet var bara att hon bor en sisådär tusen mil bort.

De flesta hade ju lagt ner förhållandet omgående.

Men Fredrik fungerar inte riktigt på det sättet.

Tjejen jobbar tydligen på en oljeplattform, så det mest praktiska vore ju att få ett jobb på samma arbetsplats......som t ex svetsare.

Efter ett tag har Fredrik en svetsutbildning under bältet och är redo för att söka sig en praktik. Självklart inte i närheten som alla andra hemkära fånar...nej nej...utan i Mexiko.

I ett land där han inte har träffat någon sedan tidigare och med ett språk han inte kan.

I en situation där de flesta förmodligen hade varit nära att skita ner sig i ren nervositet verkar det enda problemet vara att han inte är så förtjust i värme.

Så jag håller tummarna att det hela kommer att gå bra!