Den kvinnliga könet har utvecklat verbal kommunikation till någon slags sport.

I regel verkar det vara för att mjuka upp befallningar eller verka trevligare än vad man egentligen är, men som kille tycker man att detta ofta känns rätt onödigt.

Vill man något kan man väll bara säga det rakt ut istället för att låta andra gissa vad man menar.

På grund av detta så verkar många tjejer tycka att killar är tröga. Men för att vara ärlig så är det nog många gånger menat som protest mot onödigt krånglig kommunikation. Och för att vara ärlig...så blir väl livet så mycket skojigare om man låtsas vara lite trög eller att man har vissa autistiska drag.

Som ett exempel:

"Vill du vara snäll och gå ut med soporna?"

Hon vill att du ska lämna datorn, slänga soporna, hämta posten och boka tvättid.

Du säger: "Nej det VILL jag inte!"

"Kan du diska?"

Hon vill att du ska lämna TV:n och diska så hon kan se Sex & The City.

Du säger: "Det kan väll alla?"

"Är det inte lite kyligt i rummet?"

Hon vill att du stänger fönstret eller hämtar en filt, eller kryper närmare och värmer henne.

Du säger: "Nej det är alldeles lagomt"

"Usch jag ser så fet ut"

Hon vill att du ska sitta och strö en massa ord om hur snygg och perfekt hon är.

Du säger: "Vi kanske skulle dra ner lite på fredagsmyset!?"

"Tycker du att ******* är snygg"

Hon vill att du ska säga att hon själv är snyggare än alla andra.

Du säger: "Oh ja!"

Dock vågar jag inte ge några garantier på ett långt lyckligt förhållande om man kör den stilen.

Jag är på en släktmiddag där jag träffar en massa människor jag inte vill träffa, pratar om saker jag inte vill diskutera och är på ett allmänt dåligt humör.

Det var lite saker som hade hänt runt det hela men jag kan tyvärr inte komma på vad.

Brevid mig sitter min äldsta syster och glufsar glatt i sig en mass mat.

Så långt är allt normalt.

Men plötsligt börjar hon nafsa mig på halsen och jag knuffar föga förvånande bort henne och ropar: "VAD FAN PYSSLAR DU MED!?".

I det läget inser jag att jag inte alls är på en släktmiddag, utan ligger i min och flickvännens dubbelsäng, och brevid mig är inte syrran utan en förvånad flickvän som undrar om jag blivit knäpp på riktigt.

Plötsligt inser jag att det mot all förmodan faktiskt finns en del som av någon outgrundlig anledning är inne på min blogg.

Även om jag har svårt att riktigt fatta vad som intresserar folk då jag enligt mitt tycke sitter mest och svamlar om plattor, lite samhällsrelaterade saker och om hur jobbigt det är att vara arbetslös.

Dessutom är jag snål med bilder och utlämnar aldrig några intima detaljer...i alla fall inte om mig själv.

Jag ar inte heller något tema runt skrivandet. hade jag tagit bloggandet på allvar så hade jag hållt mig lite mer konsekvent samt skrivit mer regelbundet.

Nu är det snarare något som jag skriver i när jag kommer på något som jag tycker är intressant eller för att jag bara får någon spontan lust att skriva några rader.

För att göra det hela ännu värre så bryr jag mig inte heller om att gå igenom om det verkligen är läsbart, skiter i att rätta stavfel och i ofta hamnar jag dessutom i något annat ämne än det jag startade med.

Eftersom jag ändå inte räknar med att någon ska läsa skiten så kan jag även kosta på mig att vara både ärlig och personlig.

För att vara ärlig så hade jag tyckt att det varit skitjobbigt att ha 10 000 läsare per dag. Visserligen så har jag väl någon liten exponist inom mig som gärna vill synas men samtidigt så hade jag fått sådan prestationsångest att inget hade blivit gjort.

Dessutom hade jag fått stå till svars för allt jag skriver. Missuppfatta mig inte nu, jag står för allt jag skriver och kan även argumentera för min sak.

Men jag kan inte se mig själv sitta och lägga ner två timmar per dag för att tjafsa med folk som har alltför ömma tår.

Jag trodde att det var en ganska spridd nyhet (nåja...det var minst ett år sedan) att det har kommit en del nya idiotiska regler för de australiensiska jul-tomtarna.

Australien är liksom Sverige ett land som i grunden bygger på Europeiska och kristna traditioner med julafton och tomtar.

Detta gör att mitt under julruschen i 40 graders värme (jo det är ju södra halvklotet som ni vet) så står det feta rödklädda tomtar i varuhusen och roppar "ho ho ho" efter barnfamiljerna.

Eller lättare sagt det var så fram tills något år sedan.

Tomtarna står visserligen fortfarande kvar och svettas skäggen av sig och frågar småtjejer vad de vill ha i julklapp, men med en liten ändrad detalj.

De får inte längre säga "ho ho ho".

Detta på grund av att någon smartskalle tydligen kom på att "ho" även är ett slangord för ett mycket gammalt yrke, och det passar sig ju inte att en tomte står och skrockar "hora hora hora nu är det jul".

Själv så tyckte jag inte det var speciellt lustigt utan suckade mest åt PK-nissars allt för stora makt i samhället och drog mig till minnes vårt eget rabalder om att "neger" skulle bort från svenska språket då det enligt någon byråkratisk kärring är ett rasistiskt ord.

Titt som tätt brukar jag få en del kontakt-mail där någon påstådd tjej med uppenbara språkproblem och patetiska alias väldigt gärna vill ha kontakt med mig. Här under har jag ett exempel av alla dessa brev, men det är ingen större skillnad mellan dem:

"Trevligt att träffas,
Hur mår du idag?, Mitt namn är drottning 5,7 Höjd, mässa i slutförandet, jag såg din profil i dag (http://www..helgon.se) och efter att ha gått riktigt det jag flyttade med kvaliteten jag hittade i
din profil, vilket gör att jag blev intresserad av att känna dig mer. men jag kommer att vilja att ni inget att avstånd, ålder eller färg dosen ingen roll, men vad maters är kärlek och förståelse och att vara ärliga mot varandra. Jag kommer att tycka att du kontaktar mig riktigt min direkta postadress så att jag kommer att ge er min bild och berätta mer om mig. (niceqeen47@yahoo.co.uk) Jag har något mycket viktigt att berätta you.Good att höra från dig,
(niceqeen47@yahoo.co.uk)
Din dröm kärlek.
Queen "

Det jag funderar över är om de som skickar skiten är så korkade att de på fullaste allvar tror att någon verkligen skulle gå på eländet och bemöda sig svara?

Det känns ju också uppenbart att detta rör sig om ett massutskick då det knappast är något på min presentation som skulle göra någon speciellt nyfiken på mig...dessutom står det klart och tydligt att jag är förlovad.

Extra pinsamt blir det ju att detta verkar vara på engelska som man sedan har översatt med något program då formuleringarna är åt helvete (för säkerhets skull så brukar meddelandet även stå på engelska).

Vid något tillfälle läste jag någon undersökning om hur många som faktiskt svarar på den typen av meddelanden. Jag kommer inte ihåg det exakta svaret men det var i alla fall långt under en promille. I ärlighetens namn så tror jag inte ens det var en på 10 000 men eftersom jag inte har undersökningen nära till hands vågar jag inte säga det. Dock är det klart att detta verkar vara en obotligt korkad affärsidé.

Vill jag ha bilder eller filmklipp på nakna tjejer så tar det mig max en minut att fixa fram det på nätet.

Om alla andra vaccinerar sig....vem ska då kunna smitta mig?