Igår damp ett paket in i brevinkastet.

Ett paket som jag för övrigt hade ett jävla sjå för att få ut då jag inte hade någon postnyckel med mig.
Men efter att ha förbrukat större delen av mitt svordomsföråd och med hjälp av en förskärare (grannarna tittade en aning skumt på mig) lyckades jag plocka ut skivorna en efter en.

Plattan som jag var ute efter i första hand var Alatyrs första fullängdare, menj den var tydligen slut så jag fick ålla till godo med blott tre plattor den här gången.

Unleashed: And The Laughter Has Died

På senare tid så har jag känt att jag absolut måste kolla upp detta band lite bättre.

Jag har bara hört enstaka låtar tidigare men då alla har hållt hög klass så kändes det som om det kunde vara värt att satsa på en fullängdare. Inte blev det sämre då jag hörde att denna CD skulle innehålla de två första fullängdarna.

Många bands första fullängdare brukar ju höra till de bättre man prestrerat.

Dock visade det sig att den informationen var åt helvete fel.

När jag kollade upp skivan visade det sig att den är full med svåråtkomligt material som demos, lite live-låtar och en proma....allt från de tidigaste dagarna.

Tyvärr så är man lite bortskämd med feta produktioner så 20 åriga döds-demosar låter mest irriterande....live-låtarna ska vi inte tala om. Hade däremot promon utgjort skivans lägstanivå så hade det varit frid och fröjd...men nu hörde den istället till den absoluta toppan.

Jag har inte gett upp Unleashed bara för denna skumma skiva (som jag för övrigt misstänker är något bolaget skäms över då man inte vågat gå ut med namnet...eller så är det helt enkelt ett bootleg eller nåt). Men jag hade gott kunnat lägga pengarna på ett säkrare kort. Dock lär samlare jubla då det säkerligen är svårt som fan att komma över materialet på annat sätt.

Paroxysmal Descent: Paradigm of Decay

Krångligt namn, men musiken är däremot vanlig hederlig misantropic Black Metal.

Liksom många andra liknande band så trakteras instrumenten av en och samme person och inte helt oväntat så skippar man Satan-tjafset och ger sig på mer jordnära saker som droger och elände.

En intressant detalj är dock att Paroxysmal Descent kommer från soliga Australien.

Tyvärr så har jag bara hunnit med en lyssning av låtarna så det blir inget djupdyk den här gången...men plattan låter helt ok så här långt. Till skillnad från Unleasheds 18 åriga platta så är denna bara några månader gammal.

Shining: VI - Klagopsalmer

Datorn är dum!
När jag försöker lägga in denna plattan så får den för sig att det är Shinings förra platta V - Halmstad vilket inte riktigt stämmer. Däremot så lär inga fans av Halmstad bli speciellt besvikna på denna skapelse.

Det är möjligt att jag börjat vänja mig vid jazz-flummet men jag tycker annars att den här gången så går man lite mer rakt på sak.

I ärlighetens namn finner jag inga direkta fel eller brister på denna skivan så nu blir det till att börja kolla upp bandets tidigare alster. För den som inte är bekant med Shining så är det varierande Black Metal med experimentella inslag och en sångare som skriker, pratar, sjunger och viskar poetiska melankoliska texter.

Igår var jag hos arbetsförmedlingen och hade väntat mig att det skulle vara som vanligt.

Men plötsligt dyker en snubbe från Folkuniversitetet upp som tar hand om arbetskontakter och pratar både med och om mig. Bland annat så är han nyfiken på varför det skulle finnas svårigheter att söka vårdjobb inom hemkommunen.

Lite senare dyker ytterligare en typ från Folkuniversitetet upp och jag blir inlotsad till ett konferansrum där ännu en person möter upp.

Tydligen så ska det återigen pratas om projektet som jag och en klasskamrat startat upp och om det finns möjligheter att få jobb framöver. Även om det hela låter lovande så är min arbetsförmedlare en aning skeptisk till om detta verkligen kommer att ge jobb under mer än en begränsad period.

Till slut får jag en öppen fråga hur jag kommer att göra om jag blir erbjuden en praktik på ett ställe som med största sannolikhet även kommer att sluta med någon form av anställning.

Jag vill naturligtvis inte svika någon inom projektet samtidigt som jag inte kan tacka nej till jobbchanser så jag säger som det är att mitt engagemang i projektet kommer att bero på hur mycket tid och resurser jag får.

Får jag en heltidstjänst på annat håll så tackar jag självklart ja till det med konsekvensen att mitt engagemang i projektet bara kommer att bli en bråkdel jämfört med om projektet varit i fokus.

Som det ser ut så lutar det åt att jag kan få en praktik framöver.

Huvudfokus ligger på svetssidan då det är den enda kompetensen som jag har där jag med säkerhet kan säga att inte vem som helst på gatan skulle kunna utföra ett likadant arbete.

Att jag sedan har en viss osäkerhet då jag inte jobbat inom produktion är ju en barnsjukdom som jag hoppas kunna bota framöver.

Faktum är att det finns möjligheter att jag kan få praktiker från två olika företag.

Men detta kommer inte utesluta att jag kommer att söka på egen hand. Faktum är att jag ska söka vare sig jag vill eller inte. Tyvärr har det varit lite till och från med det tidigare då jag har haft svårigheter att föra fram mina starkare sidor. Att jag gått arbetslös större delen av mitt vuxna liv påverkar dessvärre självkänslan och spär ut självkritiken till den milda grad att man efter ett tag börjar tro att det inte finns något som inte någon annan klarar bättre. Stundtals drabbar detta även fritidsintressen.

urv som helst så ska jag försöka mobilisera lite mod så jag kan beta av min lista med ca 20 företag på och sedan får vi se hur det går. För en gångs skull ser det någorlunda ljust ut.

För en gångs skull så ska jag skriva om något som ligger ljusår från allt som har med musik, politik eller självömkan att göra. Vanligtvis så är det min sambo Emma som brukar roa sig med att skriva om och lägga upp bilder på våra katter, men då jag fått frågor om dem så tänkte jag för en gångs skull berätta lite om dem.

Mia

Den äldsta av katterna både till ålder och den som vi haft längst. Hon kom ursprungligen från Emmas mormor och är idag 5-6 år (är inte helt säker vilket år hon föddes). Rasen är lite allt möjligt och hon är svart/grå-spräcklig.

Det är en katt som har nerverna på utsidan och som alltid är uppmärksam på alla ljud, besökare osv som händer runt henne. Ibland undrar jag om hon inte rent av blev ihjälsparkad i sitt förra liv.

Sedan vi flyttade och slapp småsyskon och plogbilar så har hon lugnat ner sig en hel del. Även om få utomstående skulle kunna ana det så är hon även den keligaste av katterna...speciellt mot Emma.

Emma är förresten hennes stora idol och Mia brukar desperat krafsa på sovrumsdörren om Emma varit borta under dagen.

Hennes relation till de andra katterna är lite ansträngd. Mia avskyr nämligen om någon annan katt kommer i närheten av henne och både väser och gör utfall mot den som vågar sig för nära.

Hon kan även läxa upp den katt som vågar ge sig på den andre då hon verkar ha tagit på sig ansvaret för att bevara lugn och ordning.

Hon är inte speciellt smidig men väldigt kvick om man råkat glämma stänga sängkammardörren eller om hon misstänker att hon ska få klorna klippta.

Liksom sin bror är hon rätt kräsen när det gäller mat, men vid åsynen av vitlöksdipp, räkor eller rostbiff så ser hon inget annat. Då kan hon till och med vandra på köksbänken trots att hon vanligtvis är väldigt noga med att följa regler.

Sol

Sol är Mias ett år yngre bror och fick sitt namn för att han är stor och röd/gul.

Han är både den lataste, tyngsta (drygt 6 kg) och tystaste av våra katter och har av någon anledning fortfarande kvar sitt barnsliga kattungeutseende med stora ögon i ett runt ansikte.

Sol är den katten som tydligast visar spår efter sig. Kattlådorna ska vara rena om han ska komma i närheten av dem, han välter eller knuffar glatt ner det mesta som inte sitter fast och dricker vatten genom att doppa tassen, vilket i sin tur leder till en massa söl.

Även om han är den långsammaste av katterna så har han lätt för att fånga flugor och liknande utan någon nämnvärd ansträngning. De gångerna Sol bråkar med Attila så kör han någon slags sumo taktik och använder sin kroppstyngd istället för att rivas eller bitas.

Sol är den ende av katterna som aldrig visat något nämnvärt intresse för vad som sker utanför lägenheten.

Han är även den katten som vi råkat sparka mest på då han gärna försöker gå mellan benen på folk.

Till sättet är han social mot människor och gillar att observera vad som händer och sker, men han är ingen katt som är speciellt kelig. Sol är den som är lättast att klippa klorna på och han är galen i glass, kyckling och att gömma sig i kartonger.

Attila

Attila är den senaste av katterna och är den ende som är raskatt (Bengal).

Han är smidig, muskulös, stolt och vandrar högfärdigt runt med en svans som rör sig som en plym.

Det finns inte en vrå eller ett skrymse som han inte har försökt utforska då han både är duktig på att klättra, åla och öppna dörrar och skåp. Han har även lyckats stänga in de andra katterna på toaletten när han varit på bushumör.

Dock har han en del respekt för Mia då hon blir vansinnig om han smyger sig på henne, även om han brukar se hur långt han kan gå.

Ibland undrar jag om inte Attila tror att han är en hund då han alltid kommer och ska hälsa när jag kommer hem samt står och tjuter om han inte blir insläppt i sängkammaren. Dessutom är han den ende av katterna som gillar hundar.

Detta är den av våra katter som är gladast i uppmärksamhet och han drar sig inte för att hjälpa till för att upplysa om att han existerar. Kommer en rökare på besök slickar han gladeligen på dennes fingrar. Om Sol gillar att knuffa omkull saker så är Attila mer inne på att gnaga på prylar som t ex datorn och min gitarr (vilket får mig att undra om han inte ser dem som konkurrenter eller nåt).

Attilas klor känns tydligt när han klampar runt på folk och han är den ende katten som måste viras in i en handduk när klorna ska klippas.

Han är inte lika kräsen när det gäller mat som de andra katterna, samtidigt som det var svårt att se något som han föredrog framför annat. Men jag tycker att han verkar vara lite extra förtjust i inlagda tomater och messmör.

Vissa menar att med åldern börjar saker och ting upprepa sig efter ett tag.

För egen del så är det min önskelista som verkar stå still för varje år som går:

2010 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2009 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2008 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2007 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2006 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2005 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2004 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

2003 - skaffa jobb, körkort, gitarr, ta mig till någon festival, utöka mitt sociala nätverk, flytta till Karlstad

Nu har det förvisso hänt en del saker. 2002 var t ex ett av de bästa åren i mitt liv när det gällde händelser.

Det var faktiskt det året som jag kände att nu kan även jag också få ett liv. Men sedan har det varit ont om höjdpunkter. Visserligen har levnadsstandarden ökat med åren men det beror på att min flickvän har fått fast arbete.

Höjdpunkterna sedan 2002 ser ut på följande sätt (det finns säkert mer att peta in om jag tänker efter men detta är vad jag kommer på just nu):

2002 - inleder mitt första seriösa förhållande och flyttar permanent hemifrån. Samma år går jag på Hultsfredfestivalen som är den enda riktiga festivalen jag varit på. Tanken var att detta skulle återupplevas igen, men tji fick jag. I Värnamo skaffar jag ett jobb och mina två månadslöner som jag hinner få ut innan årsskiftet räcker till åtskilliga myskvällar men även till en riktig el-gitarr som både är snygg och som inte har en massa skumma missljud. Köper även en egen dator. Både gitarren och datorn kommer att användas en hel del de följande åren. Det enda negativa är att jag slutar spela i mitt gamla band. Det skulle ta 7 år innan jag kommer i närheten av en replokal igen.

2003 - efter att ha slagit mitt längsta förhållande femfaldigt så förlovar jag och flickvännen oss.

Tidigare har jag aldrig haft problem med jobb men det är det här året där allt börjar gå åt helvete.

Blir utnyttjad och blåst på ena arbetet och tvingas att säga upp mig på ett annat. Efter detta år så blir de enda jobben som jag får tag på framöver sommar- eller möjligen tillfälliga tim-vikariat.

I och med att det går trögare på jobbfronten så lägger jag även ner mina planer på att bygga klart min hemmastudio.

2004 - vill till Karlstad men behöver komma på pendlingsavstånd så jag kan ta mig till arbetsintervjuer m.m

Därför åker jag hem till Torsby igen. Karlstad kommer jag inte ens i närheten av. Detta året blir det första som jag går på en metal-spelning (Vader) som inte har med någon festival att göra.

Börjar även intressera mig för styrketräning men saknar pengar.

2005 - firar Halloween för första gången någonsin och får en ny kontakt i Karlstad (som jag till skillnad från de gamla fortfrande har kontakt med). Får även prova på att klara mig helt själv i några månader vilket går bättre än vad jag räknat med. Det här året är första gången sedan gymnasiet som jag lyckats gå ner till under 80 kg. Året innan så var jag uppe på 106. I dagsläget ligger jag lite mitt i men jobbar på det.

2006 - Emma får jobb i sina gamla hemtrakter och jag hakar snällt på.

Den nya lägenheten ligger till skillnad från den gamla både centralt och i ett lugnt område.

2007 - fram tills det här året har jag aldrig varit utanför Norden men nu blir det både Tyskland och Kroatien.

Vi inhandlar även en massa alkohol...varav en hel del fortfarande finns kvar än idag.

Jag och Emma smiter även iväg på en snabb Finlandskryssning.

Efter att ha upplevt några plågsamma år där jag inte har kunnat köpa mer än en handfull plattor så inför Emma en månadspeng till mig. Efter det har skivsamlingen ökat med ca 50%.

Passar även på att pierca mig en sisådär 10 år efter mina gamla klasskamrater. Är även sugen på att tatuera mig men pengar och oförmåga att nöja mig med något motiv skjuter upp det på framtiden.

2008 - försöker bli lite mer slagkraftig på arbetsmarknaden och utbildar mig till svetsare.

Dock är det få som vet att en finanskris är på väg och som står på sin absoluta topp lagom tills jag pluggat färdigt.

Åker på en Finlandskryssning med några klasskamrater och känner plötsligt en våg av självinsikt (nej det förekom inga droger på resan).

2009 - det här året inleds med att jag inte köper något alls på ett par månader för att få ihop till en gitarrförstärkare. Provspelar även lite med några veteraner men jag måste ha varit den nervösaste och tafattaste gitarristen de någonsin sett. Efter två rep slutar de höra av sig. Har länge velat ha en bengal-katt och det här året får jag chansen (även om han tekniskt sett är Emmas). Det här är också första året sedan jag flyttade hemifrån där jag har en egen vinterjacka och där jag bjuder hem någon som inte är en gemensam bekant.

Börjar även bli mer aktiv på Facebook och försöker hålla kontakten med gamla polare, något som varit lite bökigt tidigare.

Några plattor som jag jagar men som antingen inte finns där jag söker eller kostar mer än vad jag är villig att ge:

Nyktalgia - Nyktalgia /- Peisithanos

Armagedda - Ond Spirutism

Arcana - allt

Alastis - The Oter Side

Vader - De Profundis /- Black To Blind

Ad Hominem - Planet Zog

Therion - A´arab Zaraq - Lucid Dreaming /- Theli /- Vovin

Necrophobic - The Nocturnal Silence /- Darkside /- The Third Antichrist

Slayer - Show No Mercy /- Hell Awaits

Hypocrisy - Penitralia /- Obscolum Obscenum /- Abducted /- Hypocrisy

Coldworld - TheStarsAreDeadNow (EP)

Noctes - Pandemonic Requiem

Livsnekad - Köttets Och Sinnets Biografi (EP) /- Den Sociala Vanförheten

Ondskapt - Dödens Evangelium

Va nu, redan!?

Egentligen så är det bara lite preliminära saker som jag påbörjat men som tydligen kommer att påverka nästa års skivskörd.

Under 2008 låg fokus till stor del på att försöka hinna ikapp tiden efter några års inaktivitet och tack vare MySpace så slapp jag ifrån de förvisso spännande men även kostsamma chansningarna från 90-talet (vilket en gång för alla borde visa att jag inte är så pass konservativ att jag är emot all form av utveckling).

I vilket fall så ändrades en del saker under 2009. Bland annat insåg jag att min idé om att man helst ska vänta något år mellan inköpen av samma grupp kändes rätt dum, och dessutom kunde jag inte längre komma på varför jag över huvud taget kom på den. Visst risken finns ju att man efter ett tag kan ha en massa plattor med någon grupp som man känner att de kanske inte är lika roliga längre. Men den dagen den sorgen.

1995 köpte jag 9 fullängdare med AC/DC och även om jag snabbt insåg att jag inte är speciellt intresserad av att infötrskaffa mer plattor med dem så gillar jag ju fortfarande de skivorna. Samma sak med Megadeth och Guns N Roses.

Får att återgå till nästa år så är planen att jag ska lägga fokus på back-kataloger.

Jag har aldrig varit någon samlare som öst pengar över rariteter men sedan skivhyllan åkte upp och jag började sortera skivorna i bokstavsordning så insåg jag att det ser rätt snyggt ut om man har en bunt plattor med en och samma grupp. Ta tex de grupper med det klassiska American ryggarna som t ex Slayer och Danzig.

Nu är jag ju ingen hopplös kvantitetsnörd utan huvudsyftet med att rota i gruppernas historia är att det brukar vara rätt säkra kort.

Några grupper som jag funderar på att införskaffa en komplett samling med (i detta fall nöjer jag mig med officiella fullängdare och möjligen EP:s) är:

Ad Hominem - tror inte de har en enda svag platta

Bathory - senaste plattorna är kanske inte de bästa men har jag 6 fullisar så kan jag gott skaffa de sista också

Bolt Thrower - brittisk dödsmaskin som är kända för att hålla hårt på sina ideal och ge det folk förväntar sig

Burzum - de ambinenta plattorna är kanske inte de bästa men fungerar bra när man behöver varva ner

Coldworld -detta fenomenala band har tydligen fått ut en EP som jag inte kände till

Hypocrisy - det enda melodiösa dödsbandet som jag gillar

Mayhem - ryktet är större än musiken men de är perfektionister som inte kompromissar med sin ondska

Necrophobic - utsikterna för att få tag på det som jag inte har ser mörkt ut men ska i a f hålla ögonen öppna

Samael - saknar de senaste plattorna samt en hel hög med EP:s

Slayer - är tveksam till de sista plattorna men fram till mitten av 90-talet så var de ett av de bättre banden

Summoning - pålitligt som ett urverk...har i skrivande stund endast en av deras utgåvor

Therion - har bara en platta här också...de tidigaste verken kommer eventuellt att skippas till förmån för en samling

Nu har man tydligen kommit underfund med att Barack Obama är den rätta mannen för att ta emot priset.

Det ska alltså inte finnas en enda i hela världen som gjort sig mer förtjänt av ett sådant respektabelt pris.

Frågan som återstår är ju vad är det för speciellt med Obama?

Han är ju ingen som man kan anklaga för att ha utfört speciellt mycket av värde. Han har visserligen fört en del dialoger med mer ljusskygga regimer som t ex Iran.

Detta verkar dock inte ha fört mer sig mer än att fundementalisterna börjat jubla. Äntligen har USA fått en president som inte utgör något hot mot deras mål att hålla demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter på avstånd.

Även om det stod en hel del om terrorbombningar under George W. Bush tid så går det inte att sticka under stolen med att dåden minskade. Man blev även av med den mer än lovligt galne diktatorn Saddam Hussein och har lyckats göra stora framsteg i Irak. Man har även lyckats få bort talibanerna från makten i Afghanistan.

Visserligen har Bush fått en hel del klagomål på grund av sin ovilja att kompromissa och att han inte drar sig för att tillgripa våld mot de som vägrar acceptera några enklare vägar.

En sak som Obama fått bra respons på är att han håller på och drar tillbaka trupper från Irak.

Detta är emelleråt inget som han kom på utan planerna har funnits ända sedan kriget drog igång. Skillnaden är att ena parten vill dra tillbaks soldater av ren princip medan den andre vill vänta tills läget är så pass säkert att man inte riskerar revolutioner, utrensningar och att allt man byggt upp raseras.

Om jag inte missminner mig så var det ett tag sedan jag skrev något om min vikt och mina försök att få ner den till en mer acceptabel nivå (jo jag vet att det låter fjolligt).

Tidigare i år har jag kört med långa promenader, vattendrickande samt att jag dagligen dokumenterat min vikt för att sedan få fram snittvikten för varje vecka.

Detta är numera ett avslutat kapitel.

Promenaderna gav inte så mycket mer än skoskav då det är löjligt lätt att kompensera en timmas bortknallade kalorier.

Dokumenterandet gav inte speciellt mycket det heller utan man började istället tänka allt för kortsiktigt.

Det som numera gäller är att jag skippat godis, läsk och andra sötsaker sedan slutet av augusti.

Egentligen var tanken att köra ändå hårdare, men jag har tagit ett steg i taget.

Det var t ex först under förra veckan som jag beslutade mig en gång för alla att hoppa över chips.

Pizzor strök jag i samma veva som jag började med mina nya planer. Däremot har jag ätit kebabrullar lite till och från. Men även det har jag lagt av med. 

Även om jag strukit vanlig läsk så har mitt lightläsk drickande antagit groteska proportioner sedan flickvännen skaffade en soda streamer. Men jag har börjat begränsa intaget till någon halvliter om dagen.

Innan månaden är över så ska jag försöka lägga av helt och hållet.

Vitt bröd är även det något som jag dragit ner rejält på. Det händer att jag äter det emellanåt men jag sitter inte och glufsar i mig 8 mackor på kvällen om man säger som så.

Och varför genomlider jag då allt detta?

Orsaken är till större delen ren fåfänga. Jag avskyr t ex att ha en mage då det ger ett lite gubbigt intryck.

Skaffar jag byxor så har de en tendens att bli lite fladdriga runt benen.

Det finns även sedan flera år tillbaka planer på att ta upp styrketränandet igen. Såvida jag inte biffar till mig rejält så blir det svårt att se några resultat av träningen om kroppsfettet ligger på över 20%.