Tonåringar är små revoltörer som strider mot auktoriteter, har intressen föräldrarna inte begriper sig på och vägrar klippa av sig håret.

Ungefär så är ju den gamla klassiska bilden av tonåringar. Men liksom cobratelefoner och orange inredning är detta något som är mer eller mindre förlegat idag.
Detta beroende på att "ungdomen" är ett rätt nytt påfund som uppkom för bara två generationer sedan under 50- men framför allt 60-talet. Innan dess var livet uppdelad i den period man var vuxen och i den perioden man på ett pedagogiskt sätt förberedde sig för att bli vuxen. Plötsligt fanns det någon slags mellanperiod där man stod mellan barnets lekfullhet och vuxenvärldens krav och mer fokus las på att utforma identiteter, moden, idoler och att ta hormonella och emotionella problem på större allvar.

Detta var svårt för tidigare generationer att tackla då hela livet hade haft en sådan fokus på rollen som vuxen.
Självfallet blev det konflikter och inte allt för sällan ett tydligt ställningstagande mot de äldre generationerna.
Om normen var ordning och reda, vårdat yttre och kärnfamiljer blev resultatet för den nya generationen radikalism, nedklädning och lösa förbindelser.

Det som sedan hände var att denna radikala generation i sin tur fick barn. Hur skulle nu dessa göra?
Med föräldrar som levat promiskuöst, tagit droger, stått i barikaderna och gått runt med kläder som såg ut att ha hittats på tippen blev resultatet en slags anti-revolution. De som växte upp under 90-talet blev den "cyniska generationen" som sket i det mesta...vem fan bryr sig om politik när alla är lika glada kolsupare?

Det som däremot levde kvar var världen med en fot i vardera läger. Vuxenvärlden låg uppdukat som ett smörgåsbord men man kunde äta med fingrarna på ett barns kravlösa och naiva sätt.
Ungdomen i sig var här för att stanna och det var inte bara det att de som rent åldersmässigt passade in höll sig där utan det gjorde även deras radikala föräldrageneration.

Medan mormor aldrig riktigt fattade det där med stereoanläggningar så sitter våra mammor och leker med Facebook-spel och kommunicerar med SMS. Går man på festival så ser man medelålders män med begynande flint och patchade jeansjackor som står och vålar när Sabaton går på scenen.

Även på de minsta har ungdomens attraktionskraft en stor påverkan. Dockor hör till spädbarn för nu det är datorer och mobiler som gäller. Detta förfasar en hel del som lever i en bergfast tro om att barn-ska-vara-barn vilket i praktiken verkar vara att skydda barn från att bli vuxna och hålla dem borta från faror som krav och tristess.
Det kan komma som en chock för en del men även barndomen är ett rätt nytt påfund. Går man tillbaka i tiden så var barn små vuxna som lekte sig in i framtida roller. Kanske är det på vägs tillbaka dit med skillnaden är att nu är det inte längre fokus på bondesamhället.

Den sista åldersgruppen är också den absolut mest förlegade och bortglömda...eller kanske snarare den mest ignorerade. Nämligen ålderdomen. Att bli vuxen är tråkigt men att bli gammal är ju en katastrof för det är bara en grym påminelse om vår egen dödlighet. Visserligen hade det kanske kunnat vara vettigt att ta del avg de äldres kunskaper men vi har fått lära oss att efter 65 års ålder så är man i stort sett förbrukad och kan på sin höjd fungera som barnvakter eller se till att storkoken till högtider blir av.

Hejsan! Idag ska vi informera lite om olika grupperingar som går att göra bland folk:

• Nationallitet
• Etnicitet
• Religion
• Familj
• Politiska åsikter

Detta är alla saker som folk kan bli förföljda, fängslade eller mördade för ifall de bor på fel ställen i världen.
Ska man försöka överföra det till Sverige så hade det kunnat se ut på liknande sätt:

Efter alla krig mot Danmark bestämmer vi oss för att göra Sverige till en danskfri zon. Alla med dansk påbrå får sina tillhörheter beslagtagna medan de själva får stryk och blir ivägjagade.

Det är förbjudet att vara same och all form av samisk kultur utplånas, de som trots detta försöker leva ett samiskt liv kastas i fängelse.

Allt som inte är kristet och protestantiskt ska förstöras. Ingen annan religion blir tillåten och ska betraktas som kätteri.
Kätteri straffas med prygel och fängelsestraff.

Alla som heter Magnusson har något emot de som heter Johansson och vise versa. Ingen kommer riktigt ihåg orsaken men det har varit flera blodiga sammandrabbanden mellan familjerna och ingen går längre säker. Den som skulle få för sig att inleda ett förhållande med någon från den andra familjen får gå i landsflykt om den inte vill riskera att partnern blir dödad av sina egna släktingar.

Alla miljöpartister tillhör opossitionen och anses vara ett hot mot rikets säkerhet. Därför ska alla som kan kopplas ihop med partiet fängslas och torteras för att avslöja andra partikamrater. Mp var med och gjorde en kupp mot den sittande regeringen 2010 men kuppen misslyckades och nu får de ta konsekvenserna.
Allt tal om att man skulle låta folket få säga sitt anses även det vara ett hot mot "rikets säkerhet" och de som propagerar för demokrati anses vara fiender till staten.

Ungefär så kan skälen se ut till att flera invandrare befinner sig i Sverige. Det saknas helt enkelt garantier att man blir skyddad för att man är född i fel familj, har fel religion eller stöttar en politisk opossition.
I västvärlden har det sedan länge varit mycket fokus på nationalliteter. I stora delar av världen har det inte lika stor betydelse. Delvis p g a att nationsgränserna många gånger dragits av kolonisatörer.

Däremot finns det ju en mängd olika folkslag som inte alltid kommer så bra överens. Eller så anses allt som står utanför majoritetskulturen i ett land vara förbjudet.

Därför kan Sverige vara en fristad för många som flyr p g a nämnda skäl. Så länge man inte försöker pracka på andra sina åsikter.

OK! Dags över till hur Sveriges demokratiska skick fungerar:

Vi har en s k representativ demokrati. Vi röstar på politiska partier som vi litar på ska jobba för oss.

• De som hamnar i Regeringen får den beslutande makten.
• Riksdagen står för stiftande och justeringar av lagarna.
• Domstolsväsendet får den dömande makten.
• Svenska Kyrkan är fristående från de andra och har inga makt befogenheter.
• Näringslivet och folk har rätt fria val att göra och säga vad man vill så länge det inte bryter mot några lagar.

Så ser det inte riktigt ut i rätt stora delar av världen. Många som kommer hit har ett styreskick där det är otydliga gränser. Det går både att styra, stifta lagar, införa censur för åsikter som man inte gillar. Ofta utgår man från en majoritetskultur där det inte finns något större utrymme för de som inte passar in i mallen.
Vid missnöje kan folket inte göra så mycket annat än att vädja till de styrande. Samtidigt har de styrande en offantlig makt och har ofta en hel del  kontroll över både information och näringsliv.

Detta kan man ibland se när folk av utländsk härkomst vänder sig till svenska politiker med krav som i regel har med religion och kultur att göra.
I ett land där islam tillhör majoritetskulturen anpassas reglerna därefter. Det hade varit svårt för makthavarna att kunna behålla sin makt om de retat upp folket i onödan. Detta innebär dessvärre ofta att de som ligger utanför majoriteten blir förföljda.

I Sverige ska ingen behöva oroa sig för att bli förföljd. Detta innebär dock att religionerna saknar makt utanför den privata sfären. Det innebär också att alla kan säga sina åsikter om olika religioner (med undantag för hets mot folkgrupp) utan att riskera konsekvenser av det.
Detta kan dock vara en jobbig upptäckt för en del. Det ställer krav på att våga öppna ögonen för förändringar.
Det innebär att det inte går att kräva att jobbet ska anpassa sig till folks enskilda tro. Det innebär att man som föräldrar får vara beredd på att ens barn väljer att gå en annan väg osv.
Detta är det priset som man får betala för att slippa vara rädd för att bli förföljd, fängslad eller ihjälslagen för sitt ursprung eller åsikter samt få garantier för att familjen inte behöver svälta framöver.

Har fått i uppdrag att samla lite information om industrialismens folkrörelser; arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen samt den frireligiösa rörelsen. Detta ska sedan användas i en utställning framöver.

Det som jag kom att tänka på är om vi inte har några aktiva folkrörelser idag drygt 100 år senare?
De gamnla folkrörelserna gör ju inte speciellt mycket väsen av sig. Nykterhetsrörelsen är praktiskt taget borta, religion är för de flesta något något föråldrat och lite skrämmande. Av arbetarrörelsen återstår ett trött socialdemokratiskt parti och ett pampigt LO.

De som jag kunde komma på blev följande:

Klimatrörelsen - läser man löpsedlar lär man sig att allt går åt helvete, däribland naturen. Att utsläppen måste misnka är inget nytt men medan man tidigare pratade om att skogarna snart var ett minne blott och att sjöarna försurnades blev den nya trenden att man måste minska koldioxidutsläppen pga att bidrog till den globala uppvärmningen. Liksom forskare för 20-30 år sedan kunde visa på kartor vart skogarna snart var borta står det forskare idag och visar hur världen kommer att fara illa av uppvärmningen och vart städer kommer att slukas av haven.
För första gången ligger fokus på det enda i avgaserna som inte är giftigt för skogarna.

Piratrörelsen - vänder upp och ner på begrepp som mitt och ditt och jobbade för att få piratkopior som en demokratisk rättighet. Ansågs av många vara framtiden och manifesterade Jan Stenbäcks idé om att tanken slås av pengar, pengar slås av politik...men politik slås av teknik. Efter att The Pirate Bay blev fällda för upphovsbrott gick en del av luften ur rörelsen. Däremot står det klart att digitala medier på allvar har skilt sig från fysiska format.

Cannabisrörelsen - liksom piratrörelsen är detta något som till större delen befinner sig ute på nätet.
De står fast vid att problematiken runt cannabis beror på åtgärderna mot den och hade den bara kommit fram i ljuset hade allt varit frid och fröjd. Att den typen av människor finns är inte konstigt de vill ju naturligtvis underlätta för sig själva. Det som är mer förvånande är med vilken energi de kan kämpa för en sak som för de flesta utomstående känns rätt liten.

Lågkolhydratsrörelsen - vad man bör äta och dricka har det diskuterats om i tusentals år. Under 2000-talet blev det en motreaktion mot de gamla fettsnåla dieterna där kolhydraterna plötsligt var boven i dramat. Tidigare skulle man minska smöret på smörgåsen, nu åker plötsligt mackan bort. Bacon och grädde är ok men inte potatisen osv.
Lustigt nog stannade man inte där utan menade att kalorier saknar betydelse utan allt hänger på sammansättningen. Vidare påståds det att tidigare rekomendationer var att socker var helt ok så länge man höll kalorierna eller att läkare rekomenderade folk med diabetes att äta mycket basföda.

För att vara helt ärlig så kan kanske folkrörelser vara att ta i men det är iaf starka trender.
Den som inte tror mig kan testa att gå ut påforum och börja ifrågasätta dessa.

Var lite sugen på att skriva om det här på min facebook men insåg att jag inte riktigt vet hur folk hade kunnat tolka det.
Det är ju ett hundratal människor som känner mig på flera olika sätt och var och en har ju sin bild av mig så det kändes lite dumt.

Vadå da?

Jo detta faktum att av de homosexuella människor som jag känner är samtliga killar.
Inte en enda tjej har gått ur garderoben om man bortser mer avlägsna människor som en simmlärare i lågstadiet eller flickvännens syrras klasskamrat som jag träffade via hennes arbete. Inga som jag skulle påstå att jag direkt känner.

Å andra sidan vet jag inte en enda kille som påstår sig vara bisexuell.
Bland tjejer går det 20 per dussin. Massvis av tjejer påstår sig vara bisexuella även om det i de flesta fall går att ifrågasätta hur seriöst det egentligen är.

Om man utgår från att detta är något som gäller generellt även utanför min umgängeskrets så borde det ju finnas svar på det. För egen del tror jag att den inlärda intimiteten har haft störst betydelse.
Som ett exempel sa morsan vid ett tillfälle att hon hade på allvar funderat hur det egentligen låg till om jag i tonåren gjorde som syrran och borstade håret på mina polare eller kutade runt i bara underkläderna.

Tjejer har inte samma barikad mellan sig utan kan kramas, pussa varandra (med undantag för de tjejer som faktiskt är homofobiska) samt prata så öppet om vad de tycker, känner och upplever saker att det ligger i ett annat universum jämfört med killar.

Vill killar vara intima är det kontaktsporter som gäller och liknande. Tal handlar mestadels om intressen och vissa betraktelser men går sällan djupt om det inte är väldigt nära polare. Vissa killar blir dock fyllesentimentala men de är i regel rätt avskydda hos andra och ses bara som folk som sabbar en god stämning.

Detta gör killas värld mer svart eller vitt vilket innebär att har man väl tagit sig genom barrikaden så kan man ju lika gärna hålla sig där...eller nåt.

1988 gjorde Celtic Frost ett av de största misstagen under deras karriär, de valde att för en gångs skull vara lite mer avslappnade och bara ha skojigt av vilket resultatet blev plattan "Cold Lake".

Detta hade antagligen fungerat för de flesta hårdrocksbanden under 80-talet men Celtic Frost var inget vanligt band utan de var en av pionjärerna inom extrem metal, med en tillhörande die hard publik. Att släppa en platta som var influerade av den kommersiella glam-vågen var ungefär som om en glamorös skådespelerska skulle dra upp skjolen och skita på mattan in till Oskargalan. Det slutade med att bandet la av och det tog flera år innan fansen förlät dem.

Att jag överhuvud taget nämner det här beror på att jag under mitt slösurfande kom in på videon "Cherry Orchards" där bandet hyllar Marilyn Monroe.

Det är dock inte Marilyn Monroe som jag reagerar på utan att Tom G Warrior tydligen beslutat sig för att sluta spela på hans mest kända gitarr Ibanez Ice. Detta instrument har han förvisso tagit tillbaka och även låtit idolen och vännen H.R.Giger dekorera.

Det lustiga är inte att han valt att lägga undan sin vanliga gura utan att han verkar ha svåret att bestämma sig vilken han ska spela på så han verkar ha tagit med sig alla andra han kunde finna i hemmet. Totalt spelar han på fyra stycken.
En Gibson Explorer, en Gibson Les Paul, en BC Rich Warlock samt en Charvel av något slag.

Enligt rykten ska han även ha en Gibson Flying V men den var kanske var allt för förknippad med hans gamla band Hellhammer ett band som han med åren skulle börja hata mer och mer och t o m ha bränt upp allt han ägde och hade med dem (kanske följde gitarren med?).

För att öka nördfaktorn kan jag dessutom avslöja att Tom inte hade en Ibanez när han spelade med Celtic Frost under 1980-talet utan (minst) två stycken. Skillnaden var framför allt att den ena hade limmad och den andre skruvad hals där han faktiskt tyckte bäst om den skruvade.

Under en diskussion med en polare kom vi överens om att bland de stora Black Metalbanden i Norge finns det inte längre några stora band som fortfarande levererar som de gjorde tidigare.

Innebär detta att jag dissar Norsk BM?
Knappast men de har haft svårt att leverera de senaste åren.

Om man tar det äldsta och mest legendariska bandet Mayhem så går de inte att jämföras med hur de lät för en sisådär 20 år sedan. Visst de lirar säkrare än vad de gjorde under Euronymous-eran och har faktiskt lyckats skapa ett nytt och unikt sound även under åren med Blasphemer men med handen på hjärtat; de tre senaste fullängdarna fastnar inte lika bra som De Mysteriis Dom Satanas från 1994.

Samma sak med Burzum. Den senaste plattan sög rejält. Dessutom larvar varg Vikernes sig genom att spö ut eländet med att ge ut bilder där han går runt med hjälm. Förra plattan var dock rätt hygglig så det kan förhoppningsvis bli bättre nästa gång.

Darkthrone har varit löjligt produktiva jämfört med t ex Mayhem och det mesta i deras backkatalog är rätt ok.
Deras nya kängpunkinfluerade sound ger jag inte så mycket för och Fenriz bör hållas borta från sångmikrofonen om så Nocturno Culto ska behöva ta till våld.

Emperor har lagt av och det var inte en dag för tidigt. Men jag har aldrig gillat dem trots att jag vet ett flertal människor som avgudar dem.

Immortal verkar inte heller kunna komma med så mycket intressanta saker.

Gorgoroth har alltid varit löjligt överskattade och hur de har kunnat bli så stora som de är förblir ett smärre mysterium.

Satyricon lär nog aldrig ha sålt mer plattor än nu men gå inte på larvet om att de går tillbaka till första generationens rötter för det stämmer inte. Deras topp var runt Nemesis Divina och det som kom under 2000-talet fungerar antagligen till en helt ny typ av publik.

Dimmu Borgir har ett sound som tydligen går hem hos många men är det Black Metal man vill ha får man söka sig vidare. Dock råder det skilda meningar om när deras kompasser spårade ur.

Det är lite svårt att få in det men efter alla år har jag äntligen fått tag på en replokal.
Den är rymlig och härligt nedgången i ortens absolut sämsta område.
Just stämningen känns helt suverän och det lär bli ännu bättre när vi fått dit lite mer prylar.
Hitills har vi fått dit lite förstärkare, en soffa och en kaffekokare.
Planerna framöver är att få dit lite bord och kanske ett par hyllor. Affischer, flaggor och svarta lakan hade inte varit helt fel det heller. På utrustningsfronten hade ett PA varit jävligt nice. Förhoppningsvis kan även vår trummis fixa ett trumsett inom en inte allt för avlägsen framtid. Det vore även roligt med någon enkel inspelningsutrustning...typ en porta och lite mickar.

Den stora nackdelen är att området är rejält stökigt så vi vågar inte lämna kvar allt för mycket av värde. Det hade annars varit fint om man hade kunnat låsa in instrumenten så vi slapp konka på dem om dagarna. Men vi jobbar på det.

När det gäller själva gruppen är vi för närvarande tre medlemmar.
Jag Torzul på gitarr, Pontus på bas och gitarr, samt Davve på trummor.
Musiken är Speed/Black Metal som kanske kan beskrivas som en mix av Darkthrone och Dissection.
Gruppnamnet är Blasphemaster för det låter härligt old schoolruttet och är inte så svårt att lägga på minnet.

 

Bolag och återförsäljare av plattor brukar ibland skriva lite info på vad de säljer. Det ser ofta tufft ut men se upp...det är lätt att man råkar gå på eländet.

För fans av Slayer, Morbid Angel etc - kan ge en fingervisning om genre men säger annars mer om bolagens storhetsvansinne än om själva gruppen.

Kult - gruppen var tidigt ute men har man inte redan hört talas om dem suger de i regel.
Producerad av självaste... - undvik helst!! Om man måste ha med en producent som en merit betyder det oftast att bandet själva inte kan leverera något. Samma sak om man skryter om gästartister.

Nyskapande - bandet vet inte vad de vill utan flummar runt.

Limiterat till endast 300 ex - hade der trott att de kunde sälja mer hade de tryckt upp flera.

Live - samma låtar som man redan hört men i regel med sämre ljud.