Ibland undrar jag om det bara är jag samt folk utifrån som börjat inse det löjliga i Kalle Anka på julaftonen.

Jag tänker inte på det rent kvallitetesmässigt utan snarare på att det känns lite fel. För det första är det rejält uttjatat.

Huvudorsaken till att jag slutade titta på det var att jag kunde alla repliker och hade för länge sedan tröttnat på alla poäng.

För det andra känns det lite fel att hylla något som egentligen inte har något med Sverige att göra. Där har jag lite större förtsåelse för Karl-Bertil Johnssons julafton (även om även den är rejält uttjatad).

Går man sedan in på vad som visas på Kalle Anka så blir det ännu konstigare.

Visst...tomten skrockar i början medan nissarna jobbar på och Piff & Puff härjar i en julgran. Men Kalle i Amazonas? Tjuren Färdinand i "soliga Spanien"? Lägg av...det är jul!

Vänder man på det hela så är det ju som att folk i Japan skulle klippa sönder gamla Astrid Lindgren filmer och följa dem slaviskt varje år.

Ibland är det inte utan att jag undrar om jag lider av schizofreni.

När folk ska beskriva mig så är det inte allt för lätt att inse att det rör sig om en och samma person.

Vanligtvis får jag höra att jag är lugn och snäll. Men det finns även de som ser mig som nedstämd och stressad.

Detta samtidigt som folk betraktar mig som glad och positiv.

Jag har även fått antydningar till att jag ska vara stel och ytlig, samtidigt som jag är djup och rolig.

För någon dag sedan så fick jag frågan varför jag "som vanligtvis babblade på" var så tystlåten.

Naturligtvis så finns det ju folk som har en helt annan åsikt även där.

Dock skiter jag i det mesta utom just pratet.

Jag hade väldigt gärna velat ligga lite mitt i för jag tycker att för mycket prat kan ge ett sken av att vara flamsig och i värsta fall korkad. 

Drar man mer intelektuella konversationer blir det snarare beseweisser-fasoner med självhävdningsbehov.

 Samtidigt är det ju inte bara bra att vara tyst. Folk kan få intrycket att man är blyg eller inte kan något. Detta gör att man automatiskt blir klassad som tråkig samt att risken för pinsam tystnad är stor när man träffar folk som är lika tystlåtna.

Träffar jag någon som har ett välsmort munläder så brukar jag nöja mig med att bara sticka in lite frågor eller kommentarer medan den andre sköter större delen av snacket.

Är det däremot någon som är tystlåten blir det till att undvika pinsam tystnad...såvida det inte finns någon konkret anledning till att den andre är vtyst.

Ibland undrar jag om inte åldrandet gör saker och ting krångligare på gott och ont.

När man var yngre var man i regel strikt idealistisk med en benhård tro på att man satt inne på alla svar.

Således handlade aldrig diskusioner om hur man ska lösa saker och komma överens utan snarare om hur man ska övertyga den andre om att man har rätt.

Samtidigt så var ju allt så glasklart att även en idiot borde kunna räkna ut hur saker och ting fungerade.

Det lilla problemet var att dessa "idioter" resonerade exakt likadant fast med en annan utgångspunkt.

Var man liberal var det ju bara att privatisera allting och mota ner staten i någon källare så skulle allt lösa sig av sig själv.

Var man socialist var det ju bara att fördela landets tillgångar lite jämnare.

Av denna anledning så diskuterar jag sällan med folk under 20 år.

Inte för att de inte har något att säga utan att de går in på fel sätt och vägrar lägga sig (ofta fattar de inte heller när de förlorat en diskussion).

På senare år har jag själv lämnat detta stadie. Nu vill jag lära mig hur andra resonerar. Skulle jag avfärda folk som idioter för att de har en annan syn än mig själv skulle bara göra mig själv till en inskränkt idiot.

Vågar man bara sänka garden en aning så kan man plötsligt lära sig en hel del samt få nya vänner. Inget säger ju att man måste hålla med bara för att man lyssnar.

Samtidigt ska man aldrig ge upp där man är helt säker på att man har rätt.

Detta kan låta lite motsägelsefullt med tanke på det jag skrev men jag ser skillnad på grova och fina drag.

Det talas ofta om hur dålig koll folk i USA har på oss.

Och även om det för all del säkerligen är befogat så bör vi kanske inte vara allt för snara för att slå oss för bröstet.

Här är en liten jämförelse med svenskars syn på Asien jämfört med vad asiater vet om oss.

På senare tid har det gått upp för mig att det finns fler än jag själv som avskyr att pissa i pissoarer.

Dock visste inte den mer än jag varför vi tycker så.

Vi är inte speciellt blyga, överhygieniska eller har några direkta komplex.

Men min egen teori är att detta faller inom en rätt privat sfär...folk har ju i regel små sfärer som man vill hålla fria för att det inte ska bli obehagligt.

Det finns t ex en avståndssfär som gör att det känns rätt jobbigt om någon står för nära under t ex ett samtal.

Tandläkare är förresten experter på att bryta genom personliga sfärer.

Från och med Måndag ska jag konsekvent väga och dokumentera min vikt dagligen. Det låter kanske lite fantatiskt eller nördigt men jag har bara sett positiva resultat av det innan.

Orsaken är att jag börjar känna att jag inte längre kan stå emot frestelser längre. Och ser jag ständigt konsekvenserna så är det ju lättare än om man summerar veckovis.

Vet inte riktigt vart mitt gamla jag som konsekvent skippade godis/socker/kakor och annan skit i tre månader tog vägen.

Eller som kunde hålla upp med rökningen i fem månader.

Hade lite dötid på skolan idag så jag passade på att göra en låda till alla våra fjärrkontroller hemma.

För att spara tid (samt för att göra det hela lite mer spännande) improvoserade jag allt.

Resultatet blev rätt ok. Det största problemet var att jag insåg efter ett tag att alla fjärrkontroller kommer inte att få plats. 

När jag skulle skapas missade någon att ge mig förmågan att säga "nej tack", vilket resulterade i att de kalorier som jag har sparat på till fredagen inte bara rykte utan att jag har ett par hundra extra att dras med.

Därför planerade jag att ta en rejäl promenad idag så jag åtminstonde skulle kunna göra mig av med mitt kaloriöverskott.

Men då min mage precis har kommit underfund med att jag går på en pencillinkur så var det inte att tänka på.

Inte heller mina planer på att införskaffa en julklapp till Emma.

I skolan fick jag äran att få köra lite TIG-jobb.

Eftersom jag inte provat det på ett par månader så var jag rejält ringrostig.

Dessutom skulle jag svetsa på en del svåråtkompliga ställen.

Resultatet blev ojämt och på sina håll rent av sönderbränt.

Dessutom lyckades jag bränna min middag efter att jag kommit hem.

Något som jag mig veterligen aldrig gjort tidigare.