Efter att jag funderat lite över det förra året slog det mig att det faktiskt har varit ett rätt givande år.

Det som står i centrum är min svetsutbildning.

Inte för att utbildningen i sig är så vansinnigt skojigt (detta bör inte tolkas som att jag skulle vantrivas...för det gör jag ju inte).

Däremot så får tillvaron lite struktur samt att man känner att man håller på med något meningsfullt.

Som en motpol finns ju arbetslöshet...vilket i sin tur drar ut dagarna till en enda grå sörja. Tid har man ju i överflöd så därför skjuts saker ständigt upp och naturligtvis lär man sig ju inte heller att uppskatta sin fritid när man saknar något att gå till.

Utbildningen har ju också fördelen att man får ett uns människovärde.

Som arbetslös är det lätt hänt att man hamnar i svackor då och då...dels pga avsaknaden av kontraster men också då man känner att det inte finns något behov av en.

Skolan hjälper mig även med min panikångest.

Ju mer jag träffar folk desto lättare blir det ju också att tackla sociala situationer.

Är man dessutom isolerad i en lägenhet i månader så är det knappt att man kan stå i kassan till Ica.

Naturligtvis är ju inte jobb något att tänka på heller när det är så pass illa.

Skolan har även gjort att jag träffat en hel drös med intressanta människor.

Då det är löpande intagning har det även inneburit att det kommer och går folk vart eftersom.

De senaste veckorna har jag även börjat umgås lite med en del på min fritid vilket i sin tur har resulterat i lite fester (är annars ytterst sällan på fest).

Skolan gör även att jag är beviljad sudiestöd...visserligen ärv det rena pissumman men för en som är van att inte leva på någonting gör ju några hundringar i nöjespengar per månad en del....

....detta leder ju raskt över till ytterligare en sak som jag absolut inte gnäller över. Eftersom jag plötsligt har pengar att röra mig med så kan jag ju även börja köpa plattor igen.

Då musik är mitt huvudsakliga intresse så gör det en hel del.

För mig är varje nytt skivpaket som att fira jul (nåja...men inte långt ifrån).

2008 var även ett rätt lyckat år på viktfronten (även om jag iofs har gått upp en hel del igen).

Det kan kanske låta fjolligt att försöka gå ner i vikt, eller så hör man klassikern "man ska vara nöjd som man är". Visst!...jag håller delvis med bägge påståendena men det största problemet har varit att det har inte varit MIG när jag sett mig i spegeln.

På senare tid har jag även märkt en viss självinstinkt hos mig själv.

Det låter kanske lite kryptiskt men jag har skippat att gå djupare in på det...skrev en text om det för några dagar sedan men insåg att folk kommer att ge sig fan på att jag stoppar i mig olämpliga saker om kvällarna.

Därför nöjer jag mig med att säga att jag är säkrare på vart jag står idag, är mer insatt i mina gränser och framför allt att självömkan bara är en dålig ursäkt för att begränsa sig.

Planerna för 2009 är att se till att det hela snurrar på.

Målet är att bli helt oberoende av andra och att minimera min panikångest samt bättra på min fysik.

Sedan finns det ju även en hel del materiella mål samt upplevelser som jag vill vara med om...men det får ju betas av vartefter jag har möjlighet.

Att jag har en hel del åldersnoja kan få som känner mig ha missat.

En av dem är att jag aldrig varit på en metalfestival.

I år känns det som det finns en liten chans att åka iväg på något.

Sweden Rock verkar rätt sympatiskt...och vad jag kan minnas har priset legat på strax under en tusenlapp eller så.

Men med en lättare grad av hjärtflimmer konstaterar jag att bara inträdet går på nästan 2000 spänn!!!!

Wacken visade sig kosta multum det också. Åker jag med Festivalbussen kostar det 2701:-. Eftersom jag hade tänkt ta med flickvännen så skulle det bli en riktigt dyr historia. 

En kompis skrämdes lite extra genom att upplysa att ett flak öl där går på 400 spänn...och då är det ändå i Tyskland.

Maten ska inte vara mycket billigare den heller.

Jag har även passat på att kolla lite båtar.

Sweden Rock har ju en Finlandskryssning med 500 spänn för en hytt.

Så långt är det ju rätt ok...dock kostar det lätt över 2000:- per person med resor och mat samt kanske någon öl.

Dessutom måste pengarna fram rätt snabbt då båten går inom två månader.

Brorsan må ha skumt sinne för humor...men sista tiden har han svurit ed på att morsan ska vara fyrmänning (vet ej vad det kallas utanför Värmland men det är i alla fall ett steg efter syssling) med Johnny Depp.

Även om det låter skojigt så ställer jag mig lite skeptisk till det för hur kan man egentligen veta det?

Upptäckte nyligen att jag förvisso är förlovad på Facebook...men att jag är där bland annat för att leta efter eventuella partner enligt infon.

Naturligtvis har jag omgående åtgärdat det lilla felet innan det började bli pinsamt.

2007 var året då jag började köpa plattor igen.

Så tanken var att det skulle fortsätta även 2008.

Mitt mål var att komma upp till minst 25 st och på den punkten gick det rätt bra då siffran stannade på 50 st (och då räknar jag albumen och inte antalet skivor i boxar och dubbla).

Unikt för 2008 är att jag har provat att beställa från staterna. 

Jag har även blivit mer och mer intresserad av misantropisk black metal.

Värt att nämna är att det är ungefär 10 plattor som kostade över 100 kronor...och då har jag inte tummat på vare sig kvalité eller nya plattor.

Det skulle ta lite för lång tid att gå igenom allt så jag har valt ut ett par stycken som kan vara värda att nämna:

Ad Hominem - Climax of Hatred (2005)
Känns lite som Frankrikes svar på Marduk. Fläskig snabb okomplicerad BM som handlar om krig och elände. Men tåls att lyssna på ett par gånger.

Arckanum - Fran Marder (1995)
I detta projekt får dalmasen Shaamatae ut sin fascination för svunna tider, skogar, troll kaos-magi lite folkmusik men framför allt rå och ärlig black metal.
Han hanterar alla instrument på egen hand och poserar utklädd till något slags troll.
 
Arckanum - Antikosmos (2008)
Efter nästan tio år sedan sist kommer äntligen Arckanums fjärde fullängdare ut. Eftersom den senaste plattan "Kampen" lät lite ansträngd och med lite väl rå produktion så fanns det en viss oro...men det visade sig snart vara obefogat. Produktionen är riktigt fläskig och man har jobbat lite mer på effekter än tidigare. Dock är den inte lika bra som de två första plattorna och jag saknar framför allt när Shamaatae ligger precis på gränsen för vad han klarar i sång/skrik-väg.

Bethzaida - Nine Worlds (1996)
Black Band med sångare som spelar tvärflöjt borde vara lätträknade (fast låt dig inte avskräckas för det).
Musiken är lite experimentell black metal kryddat med folkmusik och med en sångare som har en rätt skön röst.

Blood Red Throne - Altered Genesis (2005)
Death metal är en genre som börjat kännas mer och mer tråkig.

Antingen låter det uttjatat eller så satsar man allt krut på att  få till en massa skumma och snabba riff. BRT satsar istället på arrangemang och tyngd och kan leva med att riffen är rätt simpla.

Ett extra plus går till den flinke basisten som kryddar med en del intressanta prylar.

Body Count - Born Dead (1995)
Vanligtvis är jag allt annat än ett fan till hiphop.

Här har man dock blandat upp det med lite tyngre tongångar.

Allt ligger egentligen på en rätt simpel nivå men på något sätt blir det lite charmigt. Att detta görs av folk från en lite annorlunda genre skapar även lite friska fläktar.

Coldworld - Melancholie2 (2008)
En gång i tiden påstod jag att tyskar inte förstår sig på black metal.

Sedan dess har jag fått äta upp det ett par gånger.

Coldworld är den första gruppen på länge som jag fallit pladask för och jag kan inte få nog av dem.

Musiken är kall och melankolisk och inte en ton sitter fel.

Det används en del FX fioler och trummaskiner och tanken bakom musiken verkar snarare handla om att fånga en stämning än att hålla sig till några ideal.

Detta är helt kalrt årets bästa platta överlag och tillika en av de bättre plattor jag hört inom genren.

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2006)
På förra plattan kom man fram till att göra lite ändringar som att göra musik som ska gå att dra på...alltså mer komprimerat.

Plattan sålde sedan en hel del men själv var jag (bortset någon enstaka låt) inte nöjd med materialet.

Här har man varit snälla och åtgärdat det problemet. Sången har även den blivit betydligt bättre än tidigare och texterna känns mer genomarbetade och personliga än någonsin.

Det återstår att se om deras nya platta som ska komma i år kommer att kunna klara samma klass som denna.

Heresi - Psalm II
Intressant och elak BM. Lär hålla ett öga på den här gruppen framöver.

In The Woods - Heart of The Ages (1995)
Om Pink Floyd hade satsat på BM hade de förmodligen låtit såhär.
Flumig musik med en massa experimentella inslag, men som aldrig flippar ut eller blir för långrandigt.

Merciless - The Treasure Within (1992)

Det är ironiskt att en del grupper strävar desperat efter en ond stämning medan andra verkar få det automatiskt.

Merciless hör defenitivt till det sistnämnda alternativet och spottar ur sig thrashiga dödsriff som sitter som en smäck.

Mörk Gryning - Tusen år har gått (1995)

Att skapa en nyskapande platta som fortfarande betraktas som en klassiker efter snart 15 år är ju en merit i sig.

Lägger man sedan till att den gjordes av bara två blott 16-17 åriga killar så är det en enorm prestation.

Plattans styrka är att man går sin egen väg. Man slänger in lite snygga slingor, keyboards osv efter vad man känner för det.

Detta är förresten en av de första plattorna som går under benämningen melodiös black metal.

Necrophobic - Hrimtursum (2006)

Medan andra dödsband ville spela så snabbt eller tungt som möjligt satsade Necrophobic på en ond stämning.

Detta har man sedan konsekvent hållt sig till.

 På Hrimtursum trängs en del nyare tongångar med mer konservativ metal och den dagen som sångaren slutar rekomenderar jag bandet att följa hans exempel.

Hälsade på Daniel och tänkte försöka lära honom spela lite roliga riff eller nåt.

Men vi hamnad istället hos en kompis och plöjde igenom lite filmer.

"The Dark Knight" var helt ok. Det var inte på långa vägar samma gothiska känsla som i Tim Burtons versioner utan mer action.

Men överlag var den klart sevärd.

Vi skämtade förresten lite om att den nya Batman måste vara kedjerökare då han hade en rejält djup och skrovlig röst.

 Vi fortsatte sedan med "Bug" som i och för sig är en rysare/thriller men som orsakeda mer skratt än rysningar.

Filmen handlar om en alkoholiserad tjej som har ett svartsjukt ex efter sig.

Plötsligt kommer det in en ny man i hennes liv. Den nya killen är väldigt intresserad av insekter, men han är även mer än lovligt paranoid.

Idag provade jag att sätta in ringarna i ena örat igen efter 4 månader då inflamationen lagt sig och farbror doktorn var lite skeptisk till min nickel-teori. Men jag ska vara lite mer vaksam än tidigare.

Har även bestämt mig för att skaffa min första (riktiga) tatuering i år.

Troligtvis blir det mitt nick med någon snygg stil. Sedan får jag se.

Har en del intressanta motiv som jag vill ha.

Jag vaknar pigg och glad och passar på att röja upp lite innan de andra vaknar.
Vi ringer efter en ny taxi medan jag slänger i mig mina rester från dagen innan.

Att åka bil i Stockholm är inte allt för lätt om man inte är van.
Visserligen har vi en GPS men den skiter fullständigt i om mn inte kan svänga genom betongräcken m.m

Vi pratar en del i bilen och jag skryter över att Emma är den starkaste tjejen jag någonsin träffat samt att hon förmodligen är den jag känner med snyggast hår.

Slutligen får jag passa på och tacka allt folk för bilskjutsande, alkohol, mat, lån av bilder samt trevligt sällskap.