Wing Tsun må se lite frökenaktig ut med sina små röreler och handledsböjande, men är tämligen grym på nära håll.

Hur ofta hör man inte äldre generationer prata om hur illa det är med dagens generation samtidigt som man skönmålar "sin tid".

Fast i regel så verkar det mest handla om taskigt minne eller att man förfasar sig över det man nte är van inför. Eller kan det vara som så att det är någon social norm att man SKA gnälla?

Går jag tillbaka till min egen barndom hörde jag ofta föräldrarna gnälla över hur vi syskon bråkade. Dock har det kommit fram att de inte var så snälla de heller. Farsan slog sin storasyster medvetslös då han slängde ett vedträ efter henne. Morsan lyckades i sin tur bryta armen av sin syster inte mindre än två gånger. Ena gången då hon skulle visa ett judogrepp och andra gången när hon spöade upp henne p g a långvarigt retande.

Det värsta jag själv har gjort är att jag råkade träffa ena systerns näsa med en potatis.

Jag har även blivit kallad för psykopat av farsan. Troligtvis p g a mitt intresse för våld som liten. Men jag har aldrig avlivat en katt (eller något annat djur heller) och speciellt inte genom att köra upp smällare i arslet på dem.

Andra saker som minskat bland yngre är droger. Visst hör man att det ökar men då handlar det i regel om en viss typ av droger eller på kort sikt.

Vad jag hört så rökte i stort sett all på under 70-talet...själv såg jag ingen som höll på med droger fören jag hade tagit studenten.

Man pratar också om att idag så är det jättelätt att få tag på en massa hemskheter jämfört med hur det var tidigare och i regel syftar man på porr.

Där stämmer det delvis. Man KAN få tag på allt man vill men då får man vara beredda att leta ett tag. Vill man ha tag på grova saker som djur eller barnsex så är det väldigt svårt och man får förmodligen vara beredd att betala för det.

Sådant gick det att få tag på i vanliga porrtidningar för 30-35 år sedan.

Har själv sett en porrtidning från 1976 där en 14 årig tjej poserar.

Det skrevs även noveller som handlade om barnövergrepp m.m

Om någon nu trodde det här var tidningar som var extremt undergroend så är det dags att tänka om. De sålde nämligen hundratusentals tidningar varje månad, eller ungefär 10 ggr så mycket än vad porrtidningar gör idag.

Nu har jag läst igenom alla fyra Dan Brown böcker som kommit ut på svenska. 

Gemensamma nämnare är att man blandar in en hel del verkliga organisationer, sekter, fakta m.m vilket ger ett trovärdigt intryck.

Kapitlen är dessutom korta och avslutas med en spännande poäng som gör att det är svårt att lägga ifrån sig böckerna.

Det ligger även en hel del tanke bakom verken och man får vara beredd att vrida och vända en hel del för att komma fram till svaren.

Men det finns också lite skillnader.

De två första böckerna fokuserar på naturvetenskap, forskning, politik och myndigheter medan de två sista handlar mer om religion, sekter, konst och historia.

Nedanför har jag skrivit upp böckerna i den ordningen de skrevs. Dock kom böckerna på svenska ut i en helt annan ordning med den sista boken först.

Gåtornas Palats - handlar om en superkod som inte ens världens kraftfullaste kod dator klarar av.

I Cirkelns Mitt - mitt under presidentkampanjen har NASA gjort århundradets upptäckt och skickar oberoende forskare att granska och bekräfta deras fynd, men saker går inte som det var tänkt.

Änglar Och Demoner - någon har gömt en antimateria-bomb i Vatikanen och Hardvard professorn Robert Langdon försöker desperat finna den genom att lösa gåtor och jaga Illuminatis.

Da Vinci Koden - Langdon är tillbaka och blir anklagad för att ha mördat en Da Vinci kännare. Med polisen hack i häl inleder han jakten på den heliga Graal samt försöker komma underfund med vem som går runt och mördar folk och varför.

Börjar känna mer och mer att jag inte hör hemma i södra Sverige.

Hade jag bott i Karlstad hade jag kunnat fira Halloween nu.

Medan presidentkampanjen i USA så har det börjat dyka upp lite nya ändringar. Bland de klassiska vallöftena har man även börjat jobba mer på att få ett folkligt image.

Detta känns faktiskt lite som Sverige där många gärna ser att ledaren har god koll på vilken värld de som står under honom befinner sig i.

Detta låter ju rätt logiskt. Man har ju lättast att sympatisera med folk som har likheter med en själv.

Dock finns det ett litet problem. Även hur mycket en politiker är insat i min situation och problem så har det ingen betydelse om han eller hon inte är kapabel att göra något åt det.

I USA är folket mer måna om kompetensen och det tyckler jag låter rätt vettigt. Ska någon ansvara över landets ekonomi bör den ju vara den bästa ekonomen som går att få tag på istället för en mjölkbonde från Orust.

Ska någon vara justitsieminister så är ju en proffessortitel i krimologi eller mångårig erfarenhet som domare något som skulle sitta fint, snarare än en barnskötare från Skara.

Få saker verkar vara känsligare än storleken på det manliga fortplantningsorganet.

De flesta hade förmodligen hellre simmat bland hajar än öppet erkänna att man tillhör den skaran som har mindre än snittet.

Samtidigt är det extremt uttjatat om storlekens betydelse...tonårs killar verkar aldrig få nog av att upprepa frågan på div forum eller sexspalter, vilket tyder på att det helt klar finns en oro över att man inte skulle vara en riktig man...eller nåt.

Dock lär de flestas självförtroende öka en aning när man inser att det finns de som inte bara ligger marginellt under medel utan som verkar ha fastnat i växten redan som åtta åring.

Här är en äldre man som pratar och visar lite om sitt dilemma.

Skulle jag få en krona för varje gång jag hört folk prata om hur über kristet det är i USA så hade min ekonomi sett anorlunda ut.

Men det hela känns lite felvänt.

Religiöst jämfört med vad? Jo självfallet Sverige.

Fast om man tittar sig omkring så är religion stort på de flesta håll så det är snarare vi som är lite udda.

Det räcker med att åka till Polen eller Irland. Samtliga medelhavsländer är mer religiösa än vad vi är, liksom arabländerna, Afrika, Asien, Sydamerika osv. Samtidigt så har vi rätt mycket kristet kvar i landet i form av traditioner samt att många baserar sin moral på kristna värderingar.

Ibland hör man folk från Stockholm prata om Växjö som om det vore ute på landet. Tidigare tyckte jag det var ett befängt påstående då Växjö har bortemot 100 000 innevånare.

Dock har jag börjat få lite mer förståelse vart man fått lantis-känslan ifrån.

Dels verkar folk inte ha en aning om hur man går på gång/cykel-vägar, utan man går där det känns bäst.

Kommer man fram till en rulltrappa så är det samma visa där. man står där man vill.

I o f s så gör det inte så mycket eftersom ingen går i rulltrapporna utan man tvärbromsar och står still tills man åkt färdigt.