Konstaterade att jag förmodligen får börja önska mig en BH i julklapp...vågar inte ärlighetens namn inte väga mig längre men har nog gått upp det mesta som jag lyckades bli av med under året.

I USA håller man på för fullt med att förbereda inför ett nytt presidentval.

Den sittande presidenten ligger dåligt till i mätningarna, till stor del på grund av hans motkandidat den karasmatiske men även bufflige och korrupte Senator Sexton har satsat på att belysa de stora utgifterna till det till synes ineffektiva Nasa.

Det Sexton inte vet är att presidenten och Nasa har ett triumfkort i Arktis.

Det rör sig om ett fynd där man för säkerhets skull flyger in oberoende forskare samt Sextons dotter Rachel för att styrka vad man hittar.

Dock går det inte som man räknat och då forskarna och Rachel finner saker som inte stämmer blir de jagade av en dödspatrull som fått order om att eliminera dem.

Detta är Dan Browns tredje bok och även om den inte når upp i samma klass som sina storsäljare "DaVinci Koden" samt "Änglar & Demoner" så innehåller den en del intressant information och framför allt en massa spänning.

Nu börjat det dra ihop sig till Halloween 2008.

Känner en viss oro över att jag inte har funnit någon att festa med än och med tanke på att jag och fester har varit som olja och vinäger de senaste åren så känns det inte speciellt bra.

I ärlighetens namn har jag nog inte firat halloween sedan 2004 eller nåt.

Jag har alltid varit optimistisk och trott att det ordnar sig men dagarna innan så får jag reda på att det är stopp överallt och att gå ensam ut på krogen där jag dessutom inte känner någon är inte att tänka på.

Av någon anledning bröts den dystra serieutvecklingen för ca tio år sedan med skämtsamma och ironiska lokala serie figurer.

Även om jag gillar det norska bidraget i form av Nemi så finns det en sak som jag stör mig på.

Vid översättningen till svenska har man inte bara bytt språk utan man har även bytt nationallitet. Nemi springer alltså runt i Stockholm och festar glatt med kända norska svartmetallare istället för att dra runt med Entombed, Dark Funeral, Hellacopters, Amon Amarth eller någon annan grupp som hade känts lite mer logisk.

ÄNTLIGEN!!!!

På min svetsutbildning har vi olika svetsmetoder som vi ska lära oss, varpå de i sin tur delas upp i några stycken.

Varje stycke innebär dels teori samt praktiska övningar och avslutas med eximinering där man bekräftar att man kan det hela.

Det löjliga är att jag har haft en tendens att falla på enkla övningar som jag egentligen borde fixa på max en timma eller så.

Just därför har jag haft en tendens att misslyckas på dem. Att sedan tiden man lägger ner prydligt skrivs upp gör att man börjar känna en viss känsla av desperation när man har hållt på med samma skit i en dag eller så.

När man börjar närma sig två veckor är man övertygad om att man bränt alla chanser och att man när som helst kommer att bli inkallad till rektorn där man får ta emot dystra besked om att man inte riktigt uppfyllt förväntningarna.

Men nu är jag hur som helst klar med den här påssbiten.

Får hoppas att nästa går bättre...fst den är ju i o f s svårare så där är ju inte samma press.

En man har satt ut en annons där han försöker sälja sin bil, och blir uppringd av min värmländska kusin.

 -Ja hallå!

-Hej jag ringer angående annonsen. Hur ä´re me´na?

-Eh förlåt.

-Hur ä´re me´na?

-Nu fattar jag inte riktigt vad du menar.

-Ja menar, e ho pönta?

*klick*

(Hur ä´re me´na = hur är det med henne/den. e ho pönta = är hon/den icke funktionsduglig).

Igår kom jag på den (urbotade korkade?) idén om att jag hädanefter ska sköta mig näst intill exemplariskt på vardagar.

Jag ska inte ens titta på något som innehåller godis och jag ska undvika ciggaretter om så folk försöker pracka på mig det med våld.

Dessutom ska jag försöka promenera minst en timma om dagen och dricka tre liter vatten.

Funderade även på att dra ner på mysfredagarna men det känns som om det hade blivit lite väl mycket till att börja med.

Igår väckte jag lite gamla minnen till liv genom att åka en sväng till Värnamo och vara med på en kompis inflyttningsfest.

Överlag så var det mesta så bra det kunde ha blivit även om jag var lite orolig över hur mitt huvud skulle reagera dagen därpå.

Emma började ge diskreta vinkar om att jag kan söka lite jobb och praktiker där med vissa underliggande antydningar.