Då och då hör jag muttrande om att vi snart inte har vårat land kvar utan att det inom en snar framtid kommer att ha delats upp mellan muslimer och USA.
Precis som om vi hade haft en lång stolt tradition där vi varit både homogent och konsekvent.

Även om jag är stolt över att själv vara svensk så kan jag inte förneka att den nationella känslan för det mesta varit svag i Sverige.
Jag förnekar inte att det inte finns saker som kan betraktas som typiskt svenska men överlag har vi varit rätt förtjusta i att inspireras från andra länder.
Detta började redan för ett par tusen år sedan.
Det finns t ex spår från romartiden här. Vissa saker är antagligen bara sovenier, eller betalning men en del har sedan upptagits i vår egen kultur som t ex att runorna är uppenbart inspirerade av det latiska alfabetet.

Under vikingatiden kopierade man glatt det som man såg i den mer civiliserade världen. Hantverk i form av mynt är ju knappast något som vi själva kom på (speciellt med tanke på att en del av de vikingatida mynten har romerska siffror på sig).

Och så har det sedan fortsatt. Under de senaste hundratal åren har det alltid funnits något specifikt land som ansetts vara extra modernt och intressant.
Även om jag inte vet om eller hur vi påverkades av moderna länder som Italien eller Portugal för en sisådär 500 år sedan så har i af andra länder bevisligen haft stor betydelse.
Under Karl XII tid var blickarna riktade mot Tyskland så till den milda grad att Sveriges officiella språk var tyska. 100 år senare var det Frankrike som var landet som var mest spännande. Gustav III modersmål var praktiskt taget franska och när det blev svårt att finna någon ny regent lite senare var det till Frankrike man vände sig.
Under modern tid har USA varit populärt. Plötsligt skulle vi prata engelska och ta del av amerikansk kultur.

Men innebär detta att det inte finns något som kan betraktas som svenskt?
Inte alls! Personligen finns det en massa saker som jag skulle vilja betrakta som svenska men vi har i regel inte lagt någon större vikt vid det bortsett från vissa romantiska nationella perioder/kretsar där man försökt skapa en identitet som är baserade på drömmar snarare än fakta.
Som jag ser det pågår det en strid mellan två grupper.

Dels nationalromantikerna som strävar efter ett strikt homogent samhälle men också från vänsterflummarna som verkar ha som mål att utplåna all form av nationell identitet.
Mitt i detta verkar det tillkomma en modern konstruerad folkhemsnationalism där fokus flyttats från historian och kulturen och istället riktas in på politiuska experiment.

Mig veterligen så är jag inte rädd för något djur. Larver kan vara lite äckliga (efter att jag fann en död fågelunge som kryllade av en massa feta vita larver) men rädd blir jag ju knappast.

Däremot hade jag antagligen skitit ner mig om jag varit ombord på båten som fick en liten påhälsning utanför Sydafrika. Plötsligt slänger sig en 500 kg stor vithaj upp i luften och landar på båten. Hajen får panik (förmodligen lär nog en och annan i besättningen vara lite nervösa de också) och slår sönder saker runt sig.
De lyckas inte få av åbäket så de får helt enkelt åka in till stranden och sedan bogsera ut hajen igen.

Det känns ju inte allt för långsökt att börja dra paraleller till den helgalna hajen i filmen "Hajen" som mer än gärna slänger sig efter människor på båtar, bryggor m.m Men till skillnad från den här händelsen är ju Hajen bara ett påhitt utan speciellt mycket verklighetsanknytning (vilket hade varit trevligt om en bekant till mig hade börjat inse så hon kan sluta tjata om att man bör atombomba haven för att utrota alla hajar).