Kan ingen bara skjuta...eller åtminstone spöa upp alla de där jävlarna som förpestar Youtube med sina jobbiga videos.

Eftersom jag jobbar bäst när jag lyssnar på musik (eller så är det bara en bra ursäkt) så drar jag gärna på lite spellistor på youtube.
Men det ska allt för ofta dyka upp en massa skit där någon klåfingrig finnig nörd med för mycket fritid vill göra sin egen knullmetal-video (läs gothic metal).

I bästa fall är det sådana bilder man förknippar med rakblads-fjortisar (dvs lila/blå bilder på tjejer som gråter blod m.m.) som klippts ihop till något kolage.
Det vill säga nog illa...och ger mig dessutom åldernoja då jag vuxit ifrån sådant.
Annars är det även populärt med jobbiga anime eller t o m spel som försöker synkronisera till musiken.

Misstänker att det inte finns så många fler än de själva som orkar bry sig om skiten. Då känns det faktiskt skönt med de som bara lägger upp låten rakt upp och ner med en bild på något skivomslag.
Musikvideos fungerar bra de också....såvida de inte filmat med sin mobilkamera. De sistnämnda får gärna möta samma öde som klipp-nördarna.

Med fyra rök-/sockerfria veckor börjar det närma sig en månad eller 1/3 av mitt mål på 100 dagar.
Som det verkar nu har jag kommit in i något slags normaltillstånd då den här veckan har varit precis likadan som förra veckan.

Utöver vad jag ska undvika har jag även försökt inkludera dagliga promenader i den mån jag hinner/kan/orkar.

På måndag har det gått en månad och då ska jag börja lägga till lite träning i min utmaning. Ska göra en (!) armhävning och sit-up/crunch varje morgon och kväll.
Detta lär knappast ge några resultat men jag vill kunna få in en rutin.
Med en sådan liten kvantitet finns det inga ursäkter att låta bli och sedan är det ju bara att plussa på framöver.

Förmodligen skippar jag veckoraporteringarna framöver utan skriver en gång i månaden eller när det händer något.

Ps. den här veckan är det tänkt att helt avstå från pizzor. Har min obligatoriska mysfredag i morgon och ska testa en kebabb-rulle istället ett tag framöver.

Igår fick jag två nya plattor med Metallica vilket innebär att jag har införskaffat de tre första fullängdarna den här månaden.
Samtliga plattor gick på under 60 spänn styck så det var helt överekommer.
Är rätt sugen på att införskaffa minst de fem första....sedan får vi se.
Kan inte påstå att jag direkt jublat över det de släppt efter "Metallica", men vi får se.

För ungefär tio år sedan hade det känts ganska osannolikt att jag skulle ha köppt någon platta alls med Metallica för då inledde jag något slags krig.
Orsaken var att jag irriterade mig över hur de betedde sig mot Napster (ett fildelningsföretag innan tekniken blev smidigare med bit-torents osv).
De sålde ju fortfarande miljontals plattor och var miljonärer hela bunten så det kändes som det var i det småaktigaste laget.
Ett tag i början av 00-talet slutade jag nästan helt köpa skivor för att istället bränna ut (Mp3-spelarna var inget vidare på den tiden och har man lagt tusentals kronor på en vettig sterio så får man ju använda den också).
Detta var dock 10 år sedan.

Idag har jag helt andra värderingar.
Rent principiellt bryr jag mig inte så mycket om man kopierar och delar så länge ingen blir drabbad. Tyvärr så är det utom allt tvivel att många som är involverade i processen bakom att skapa och distrubiera musik tagit stryk.
Vissa påstår att bolagen har sig själva att skylla då de fortfarande envisas med att ge ut musik i format som många inte är intresserade av (det är ju knappt någon född efter 1990 som ens ägt en sterio).
Fast som argument känns det inte riktigt som om det håller. De flesta bolag säljer ju MP3 idag men de kan ju inte konkurera med det som är gratis.
Även bolagens roll har diskuterats. Visst går det att klara sig utan bolag men då får ju banden själva stå för eventuella utgifter och lyssnarna får själva leta reda på musiken. Spelningar blir på det lokala haket eller om man fått en hit på youtube (typ Basshunter och den där snubben med katten).

Inte långt efter att en galning skjutit ihjäl en massa ungdomar i Norge börjar det pratas om att vi är för slapphänta med islamofobin i Sverige.
Det kan inte tillåtas att folk sprider sin hatpropaganda om folkgrupper hur som helst.
Och visst, jag kan hålla med om detta om det inte vore för att det finns en stor otydlighet i vad som klassas som "islamofobi".

Den verkliga islamofobin där man drar alla över en kamm får man gärna bekämpa. Efter att ha läst ett par böcker om islam och arabernas historia så vet jag att många generella påståenden rör sig om missuppfattningar, speciellt när det gäller kvinnornas roll.

Problemet är att i sin iver att jaga rasister och islamofober så ruckas gränserna rejält. Att vi idag har ett öppet främlingsfientligt parti i riksdagen beror antagligen till stor del på att det inte har gått att föra en sansad debatt om invandringen.
ALL kritik kunde tolkas som rasism. Det var t ex rasism att ifrågasätta ghettobildning. Rasism att komma med krav på att skaffa arbete eller att kräva någon som helst motprestration eller förseslå att man kanske skulle kolla upp vilka som egentligen vill hit.
Detta gjorde att vi fick ett system som aldrig var anpassat efter att ta emot någon större mängd invandrare och resultatet ser vi ju idag.
Vi har flera segregerade områden med hög arbetslöshet, hög brottsstistik m.m
Sveriges rykten om slapphänthet har även bidragit till att vi på senare år har fått hit folk som egentligen inte tänkt att bidra med något över huvud taget (till skillnad från de lite äldre som ofta var ambitiösa och tog vad som helst för att tjäna egna pengar).

Som ett konkret bevis på att vi är så "islamofobiska" är att Breivik har utmålats som en störd individ. En ensam galning utan koppling till den tro han påstår sig tillhöra.
I viss mån bottnar det säkert i att vi vet ganska väl vart kyrkan står när det gäller sådana saker.
Men en annan detalj som jag inte hört någon nämna är att om en svensk präst hade stått i kyrkan och skyllt alla världens problem på någon enskild folkgrupp hade det garanterat blivit omtalat. Hade det dessutom skett flera gånger med flera präster inblandade så hade medierna gladeligen granskat kyrkorna och Humanisterna, kommunisterna och nyliberaler hade höjt rösterna för att få ett helt sekualiserat land.

Ett kristet exempel på präster som fått uppmärksamhet är ju pingstpastor Åke Green som fick hård kritik för sina homofobiska uttalanden för några år sedan. Detta kan jämföras med en iman min flickvän träffade på ett studiebesök en gång i tiden som på fullaste allvar påstodd att bögar bär på AIDS och smittar ner allt de vidrör.