Kan ingen bara skjuta...eller åtminstone spöa upp alla de där jävlarna som förpestar Youtube med sina jobbiga videos.

Eftersom jag jobbar bäst när jag lyssnar på musik (eller så är det bara en bra ursäkt) så drar jag gärna på lite spellistor på youtube.
Men det ska allt för ofta dyka upp en massa skit där någon klåfingrig finnig nörd med för mycket fritid vill göra sin egen knullmetal-video (läs gothic metal).

I bästa fall är det sådana bilder man förknippar med rakblads-fjortisar (dvs lila/blå bilder på tjejer som gråter blod m.m.) som klippts ihop till något kolage.
Det vill säga nog illa...och ger mig dessutom åldernoja då jag vuxit ifrån sådant.
Annars är det även populärt med jobbiga anime eller t o m spel som försöker synkronisera till musiken.

Misstänker att det inte finns så många fler än de själva som orkar bry sig om skiten. Då känns det faktiskt skönt med de som bara lägger upp låten rakt upp och ner med en bild på något skivomslag.
Musikvideos fungerar bra de också....såvida de inte filmat med sin mobilkamera. De sistnämnda får gärna möta samma öde som klipp-nördarna.

Med fyra rök-/sockerfria veckor börjar det närma sig en månad eller 1/3 av mitt mål på 100 dagar.
Som det verkar nu har jag kommit in i något slags normaltillstånd då den här veckan har varit precis likadan som förra veckan.

Utöver vad jag ska undvika har jag även försökt inkludera dagliga promenader i den mån jag hinner/kan/orkar.

På måndag har det gått en månad och då ska jag börja lägga till lite träning i min utmaning. Ska göra en (!) armhävning och sit-up/crunch varje morgon och kväll.
Detta lär knappast ge några resultat men jag vill kunna få in en rutin.
Med en sådan liten kvantitet finns det inga ursäkter att låta bli och sedan är det ju bara att plussa på framöver.

Förmodligen skippar jag veckoraporteringarna framöver utan skriver en gång i månaden eller när det händer något.

Ps. den här veckan är det tänkt att helt avstå från pizzor. Har min obligatoriska mysfredag i morgon och ska testa en kebabb-rulle istället ett tag framöver.

Igår fick jag två nya plattor med Metallica vilket innebär att jag har införskaffat de tre första fullängdarna den här månaden.
Samtliga plattor gick på under 60 spänn styck så det var helt överekommer.
Är rätt sugen på att införskaffa minst de fem första....sedan får vi se.
Kan inte påstå att jag direkt jublat över det de släppt efter "Metallica", men vi får se.

För ungefär tio år sedan hade det känts ganska osannolikt att jag skulle ha köppt någon platta alls med Metallica för då inledde jag något slags krig.
Orsaken var att jag irriterade mig över hur de betedde sig mot Napster (ett fildelningsföretag innan tekniken blev smidigare med bit-torents osv).
De sålde ju fortfarande miljontals plattor och var miljonärer hela bunten så det kändes som det var i det småaktigaste laget.
Ett tag i början av 00-talet slutade jag nästan helt köpa skivor för att istället bränna ut (Mp3-spelarna var inget vidare på den tiden och har man lagt tusentals kronor på en vettig sterio så får man ju använda den också).
Detta var dock 10 år sedan.

Idag har jag helt andra värderingar.
Rent principiellt bryr jag mig inte så mycket om man kopierar och delar så länge ingen blir drabbad. Tyvärr så är det utom allt tvivel att många som är involverade i processen bakom att skapa och distrubiera musik tagit stryk.
Vissa påstår att bolagen har sig själva att skylla då de fortfarande envisas med att ge ut musik i format som många inte är intresserade av (det är ju knappt någon född efter 1990 som ens ägt en sterio).
Fast som argument känns det inte riktigt som om det håller. De flesta bolag säljer ju MP3 idag men de kan ju inte konkurera med det som är gratis.
Även bolagens roll har diskuterats. Visst går det att klara sig utan bolag men då får ju banden själva stå för eventuella utgifter och lyssnarna får själva leta reda på musiken. Spelningar blir på det lokala haket eller om man fått en hit på youtube (typ Basshunter och den där snubben med katten).

Inte långt efter att en galning skjutit ihjäl en massa ungdomar i Norge börjar det pratas om att vi är för slapphänta med islamofobin i Sverige.
Det kan inte tillåtas att folk sprider sin hatpropaganda om folkgrupper hur som helst.
Och visst, jag kan hålla med om detta om det inte vore för att det finns en stor otydlighet i vad som klassas som "islamofobi".

Den verkliga islamofobin där man drar alla över en kamm får man gärna bekämpa. Efter att ha läst ett par böcker om islam och arabernas historia så vet jag att många generella påståenden rör sig om missuppfattningar, speciellt när det gäller kvinnornas roll.

Problemet är att i sin iver att jaga rasister och islamofober så ruckas gränserna rejält. Att vi idag har ett öppet främlingsfientligt parti i riksdagen beror antagligen till stor del på att det inte har gått att föra en sansad debatt om invandringen.
ALL kritik kunde tolkas som rasism. Det var t ex rasism att ifrågasätta ghettobildning. Rasism att komma med krav på att skaffa arbete eller att kräva någon som helst motprestration eller förseslå att man kanske skulle kolla upp vilka som egentligen vill hit.
Detta gjorde att vi fick ett system som aldrig var anpassat efter att ta emot någon större mängd invandrare och resultatet ser vi ju idag.
Vi har flera segregerade områden med hög arbetslöshet, hög brottsstistik m.m
Sveriges rykten om slapphänthet har även bidragit till att vi på senare år har fått hit folk som egentligen inte tänkt att bidra med något över huvud taget (till skillnad från de lite äldre som ofta var ambitiösa och tog vad som helst för att tjäna egna pengar).

Som ett konkret bevis på att vi är så "islamofobiska" är att Breivik har utmålats som en störd individ. En ensam galning utan koppling till den tro han påstår sig tillhöra.
I viss mån bottnar det säkert i att vi vet ganska väl vart kyrkan står när det gäller sådana saker.
Men en annan detalj som jag inte hört någon nämna är att om en svensk präst hade stått i kyrkan och skyllt alla världens problem på någon enskild folkgrupp hade det garanterat blivit omtalat. Hade det dessutom skett flera gånger med flera präster inblandade så hade medierna gladeligen granskat kyrkorna och Humanisterna, kommunisterna och nyliberaler hade höjt rösterna för att få ett helt sekualiserat land.

Ett kristet exempel på präster som fått uppmärksamhet är ju pingstpastor Åke Green som fick hård kritik för sina homofobiska uttalanden för några år sedan. Detta kan jämföras med en iman min flickvän träffade på ett studiebesök en gång i tiden som på fullaste allvar påstodd att bögar bär på AIDS och smittar ner allt de vidrör.

Vart ligger egentligen mitten?
När det gäller mattematik är det ju enkelt att svara på men så fort det handlar om andra saker så blir det svårare.
Betraktarens utgångsläge verkar vara o och o när det gäller mer abstrakta saker.

Ta t ex politik.
Centernpartiet heter ju "Centern" för att de ser sig som ett mittenparti.
Men hur många vänsterpartister skulle betrakta dem som ett mittenparti?
Då skulle vänstern antagligen se Miljöpartiet som ett mittenparti....men en moderat hade inte hållt med.
Tittar man på folk som rör sig ännu längre ut på den politiska kartan blir skillnaderna ännu mer uppenbara.
Någon från det republikanska partiet i USA hade antagligen tyckt att samtliga partier i Sverige är rätt vänster i o m sitt staskramande m.m
En kommunist jag debatterade med en gång påstod på fullaste allvar att Vänsterpartiet var ett borgligt parti då de stödde Socialdemokraternas borgliga politik.

Inom musik är det samma visa.
Nu finns det i och för sig ingen "mitt" där men samma fenomén med betraktarens hemvist stämmer in där också.
Ta t ex ett band som The Cure.
De kan säkert betraktas som rätt mystiska och som ett trovärdigt goth-band om man inte lyssnat på något tuffare än ABBA innan. Men en hårdrockare hade avfärdat det som pop.
Överlag så kommer en från mer extremt håll dra ner allt ett snäpp jämfört med någon mer radio-orienterad. Van Halen är inte hårdrock utan bara rock.
Kent är inte rock utan pop.
Apropå Kent så finns det en del som kallar Shining för Kent-metal i och med att man tycker att de har mer gemensamt med dem än med Black Metal.
Marilyn Manson är svårkategorerad men är i af INTE metal, Cradle of Filth spelar INTE Black Metal, Lordi är en töntig rock-grupp osv.

Socialdemokraterna är Sveriges största parti och har vid några enstaka gånger haft över hälften av väljarnas röster.
Men sådana sdiffror hade de styrande i Nordkorea fnyst åt.
Med sina 99,97% av rösterna (vilket f ö var samtliga som röstade) lär de sitta ett tag till.

Inte helt oväntat ligger Nordkorea mycket dåligt till på listan över länder med demokrati och mänskliga rättigheter. Desto högre hamnar man när det gäller fattigdom, andelar av BPM som går till försvaret och droghandel.

De som verkar ha hakat upp sig på att USA och Israel är ondskan personifierad kan ju testa att leva med civilbefolkningen i Nordkorea under något år.

 
Ok, rent musikaliskt ligger ju Burzum rätt långt från punken.
Däremot har de alltid haft en rejäl "fuck you"-attityd mot det mesta.
Metal över lag brukar hålla sig en bit från mainstream-radiomusik men Burzum höll sig ju även på sin kant inom metal.
När gruppen var ny i början av 90-talet gick det en dödsvåg bland de som gillade tyngre musik...och även detta var ju Burzum tvungen att sätta sig emot.

Här är några exempel:

När andra grupper satsar på att stämma ner skriver Burzum låtar i F.

När andra grupper satsar på ett hårt kompakt sound med rakbladsvassa gitarrer kör Burzum sina gitarrer genom vanliga förstärkare och sjunger i headsett-mickar (Varg Vikernes är antagligen inte lätt att ha och göra med om man är ljudtekniker).

När andra band försöker spela så snabbt och tekniskt som möjligt drar Burzum ner tempot och spelar enkelt.

När andra band inspireras av Djävulen och krig inspireras Burzum av Tolkien och naturnationalism.

Näår andra band skaffar hårda omslag av Necrolord kör Burzum med Theodor Kitelsen.

När andra band spottar på allt som är gjort med datorer eller keyboards gör Burzum helt ambinenta låtar (senare även album även om det inte fanns så många alternativ då).

När andra band jobbar hårt på sina loggor så har inte Burzum någon alls.

När andra band drar ut på vägarna vägrar Burzum att ställa sig på en scen.

När andra band kör på engelska namn och sjunger på engelska har Burzum namn på påhittat språk (från Tolkiens Ringen-triologin) och sjunger på norska.

Det är först under de senaste händelserna i Norge som det slog mig att jag själv blev förutspådd att bli en massmördare.

Båda mina föräldrar var oroliga över mitt intresse för saker som smäller när jag var i yngre tonåren och bara väntade att jag skulle råka spränga mig själv eller någon annan i luften. Inte blev det bättre av att kille i en paralellklass till mig sprängde bort halva handen...även om de blev något lugnare efter att jag hade sagt något i stil med: "hur dum får man bli?" då denne hade sig själv att skylla (själv var jag alltid extremt försiktig).

Farsan påstod att jag var psykopat och våldsfixerad. Klasskamraterna påstod att jag var vapenfixerad, dödsfixerad och sjuk i huvudet.

I gymnasiet gick det rykten om att jag skulle bli en massmördare. Antagligen för att jag höll mig på min kant och gillade brutal musik eller nåt.

Senare visade det sig att vapen och smällare var ett rätt temporärt intresse som jag snabbt tröttnade på. Ryktena om att jag var sjuk i huvudet berodde på att jag gillade att teckna men att jag inte orkade engagera mig speciellt länge om det inte hände så mycket som möjligt i bilderna. Sedan förnekar jag inte att det alltid varit roligt att provocera.
Farsan är ett kapitel för sig. Det visade sig att det var HAN som var störd med psykopatiska tendenser och idag vill ingen ha med honom att göra.
Ryktena i gymnasiet berodde antagligen för att mitt sociala liv begränsades kraftigt på grund av social fobi. Går det runt en svartklädd typ som gillar attribut som hör till tyngre musik och ingen får en chans att lära känna den så antar jag att det lätt uppstår rykten. Annars har jag ingen aning för jag var aldrig våldsam eller förespråkade våld.